Hoppa till innehåll

TA | Forskning har svårt att nå ut

Anställda ute i vården har en tuff uppgift att hålla sig informerade om nya forskningsrön. Mycket pengar satsas exempelvis på strokeforskning. Sjuksköterskan Irene Rosberg är aktiv inom Strokeförbundet.

Text och foto: Jane Bergstedt

Det är ett känt fenomen att nya forskningsrön har svårt att nå ut och implementeras i praktisk verksamhet. Det är ett ansvar fördelat på många händer, det är kanske det som blir problemet. Legitimerade yrkesgrupper i vården har ett eget ansvar att hålla sig uppdaterade om det aktuella kunskapsläget och arbetsgivarna har ansvar att stödja personalen genom att ge tid till detta, liksom möjlighet att delta i utbildning, som handlar om både tid och pengar.

Även forskare har ett ansvar att publicera sina kunskaper, så att de nya rönen blir tillgängliga, det finns angivet i högskoleförordningen. Men för forskare gäller det att publicera artiklar i rätt vetenskapliga tidskrifter, få ägnar tid åt att skriva populärvetenskapligt, eftersom det inte gynnar forskarkarriären.

Det finns ett glapp i den här informationskedjan. Det är inte så lätt att läsa doktorsavhandlingar och forskningsrapporter, dessutom ofta på engelska, för att tillgodogöra sig resultaten. En del når ut via olika publikationer, tidningar et cetera, FSA drar sitt strå till stacken på flera olika sätt, (se faktaruta på nästa sida). Men vem ser till att det också händer någonting?

– Det sker inte med någon automatik, säger sjuksköterskan Irene Rosberg på Varbergs sjukhus med stroke som specialitet. Det forskas mycket och utvecklas nya metoder, men egentligen vet jag inte vems ansvar det är att sprida detta ut i vården.

Hon är aktiv inom Strokeförbundet och har nyligen startat en lokalförening för strokepatienter och deras anhöriga i Varberg. Strokeförbundet, och andra intresseorganisationer, gör ett stort jobb för att sprida information, genom publikationer och sina läns- och lokalföreningar.

– Vi i lokalföreningen arbetar för bättre möjligheter till rehabilitering här i Varberg med omnejd. Sparbetingen drabbar inte minst yrkesgrupper som arbetar med rehab. Eftersom vi har både yrkesverksamma, patienter och anhöriga som medlemmar, hoppas vi få större gehör. Vi är mycket ute och informerar, även i arbetslivet. Många arbetsgivare är måna om att få medarbetare tillbaka efter en stroke och stötta dem, men okunskapen är stor om vilka problem man kan få dras med länge efter stroken. Vi har även bjudit in Försäkringskassans rehabpersonal, men dem har vi inte lyckats få med på något möte ännu.

Strokeförbundet satsar också pengar på strokeforskning. På våren delas cirka två miljoner kronor ut till ren forskning och på hösten cirka 300 000 kronor för studier och forskning inom omvårdnad och rehabilitering.

Genom förbundet får Irene Rosberg mycket information, hon har ett stort nätverk och vet vilka hon kan kontakta, men det bygger ändå på ett starkt eget engagemang. På sjukhus finns i regel ett bibliotek där man kan söka information, men det bygger återigen på eget intresse.

– Jag försöker läsa tidningar som skriver inom mitt område, så en del information får jag även via Vårdförbundets medlemstidning. Kongresser, konferenser och kurser är andra möjligheter, men där är personalen alltid beroende av arbetsgivaren eftersom det både kostar tid och pengar. Det är ett evigt jobb att försöka hålla sig informerad. Ansvaret måste väl också ligga på arbetsgivaren och cheferna att hålla sig à jour med nya metoder och tekniker, funderar hon.

– Att få ut kunskaper i praktiken handlar inte bara om vården här på sjukhuset utan hela vårdkedjan i primärvården och den kommunala hemtjänsten. Att alla har kunskaper om den bästa vården enligt senaste rön. Det skulle kunna ske mycket mer kunskapsförmedling mellan olika vårdgivare, menar Irene Rosberg.

– Fast då kan man stöta på motstånd, många tänker mer på revir än kompetens och att förbättra tillsammans. Förändring är inte lätt över huvud taget. Att få människor att börja jobba med nya metoder tar alltid tid, när man är van att göra på ett sätt vill man helst fortsätta så, det nya skrämmer för det kan man ju inte.

I Hässleholm där hon jobbat tidigare var hon med och byggde upp en väl fungerande vårdkedja och vårdplanering för strokepatienter med bra överrapportering.

Det är en trygghet för personalen att ha etablerade kontakter och känna varandra.

– Då kan man ringa och prata och ställa frågor. Samtidigt måste man ju inse sin begränsning, ansvaret att veta och kunna kan inte bara hänga på mig.

Hon säger att kraven ökar hela tiden, att det är svårt att hinna med jobbet och än mindre att också ha koll på forskning. Tidigare arbetade hon mer tillsammans med läkarna på strokemottagningen och byggde upp en gemensam kunskapsbas med dem.

– Ett bra stroketeam med många olika kompetenser, där även arbetsterapeut och sjukgymnast ingår, ger fler infallsvinklar och en stor samlad kompetens över yrkesgränserna. Det vore onekligen enklare med en huvudman för vården.

Irene Rosberg påpekar också att patienterna ofta är väl så pålästa som hon och hennes kollegor alltid kan vara. Det går att hitta mycket på nätet i dag, vilket både är en fördel och en nackdel, eftersom kvaliteten är svårbedömd. Men en påläst patient har större möjligheter att påverka sin vård i dag och ställa krav och gör det också.

Fakta: Strokeförbundet

STROKE-riksförbundet är en ideell intresseorganisation som bildades 1983 för att sprida kunskap om stroke, dess riskfaktorer, symtom och konsekvenser. Förbundet ger ut informationsskrifter, böcker och filmer, och arrangerar föreläsningar och utbildningsdagar för vårdpersonal, politiker, beslutsfattare med flera. 68 läns- och lokalföreningar finns spridda över landet med totalt cirka 10 000 medlemmar.

Fakta: FSA tar ett stort ansvar

En stor del av FSAs verksamhet består av kurser och konferenser i professionsutveckling. I Arbetsterapeuten gör vi också vad vi kan för att informera om forskning: nya avhandlingar presenteras, forskningsbilagan Forskning i praxis trycks i fyra nummer per år och SJOT (Scandinavian Journal of Occupational Therapy) utkommer med sex nummer i år, varav fyra kommer att skickas ut i tryckt form. SJOT finns på medlemswebben, under Mitt medlemskap. FSA ger även ut FOU-rapporter med jämna mellanrum.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-02-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.