Hoppa till innehåll

TA | Färre resor med videokonferens

I Norrbotten blir videokonferenser ett allt vanligare inslag vid hjälpmedelsförskrivning. Tidskriftens reporter var med under ett patientbesök som genomfördes med stöd av videokonferens.

Text: Ulla-Karin Höynä

Under 2011 hölls 55 videokonferenser i Norrbottens län. I år har det hittills blivit 54 stycken. Den här gången gäller det uppföljning av en förskriven handdator och utprovning av programvaran Symwriter till en åttaårig pojke och hans mamma.
Normalt sett skulle uppföljningen skett på distans. Men i dag handlar det även om utprovning av nya funktioner och då har man bokat in ett personligt möte. I grannstaden Piteå sitter logopeden Åsa Johansson uppkopplad på sjukhuset, som är förskrivare till pojkens handdator.

Hjälpmedelskonsulent Susanne Forsling vid kommunikationsteamet, länsenheten för särskilt stöd och funktionshinder i Luleå, informerar tidskriftens reporter före återbesöket. Den åttaårige pojken pratar väldigt lite. Handdatorn hjälper honom med vardagskommunikationen.

Vi sitter i ett mindre konferensrum. När klockan är nio kommer mamman med sonen och arbetsterapeuten Anna Lagerbom från barnhabiliteringen i Piteå. Även logopeden Åsa Johansson är närvarande – dock inte fysiskt i rummet. Hon syns på skärmen intill vårt konferensbord. Susanne Forsling inleder med att fråga hur länge hon kan delta och får svaret att hon bokat 45 minuter för mötet.

Logopeden vill höra hur handdatorn fungerar. Mamma Jessica berättar att den är väldigt bra och att sonen har stor glädje av den. Bildstödet gör att tillvaron struktureras. Hon slipper tjata på sonen när han ska till skolan. Susanne frågar mamman om talet har utvecklats och får veta att sonen kan säga ”jag vill ha en kaka”, vilket han inte klarade av tidigare.

– När jag hör er tänker jag att datorn förstärker hans tal och hjälper honom att kommunicera med sig själv, tillägger Åsa Johansson från Piteå, som följer med samtalet en stund till. Hon blir sedan tvungen att avluta sin medverkan och säger hej då till alla.    

Susanne tar upp frågan om att utöka handdatorn med en diktafonfunktion och att installera fjärrstyrning av datorn i hemmet, detta för att kunna lägga in nya kommunikationsfraser i handdatorn snabbare.

Mamman är positiv till att handdatorn förses med fler funktioner. En tekniker från kommunikationsteamet ska senare komma hem till familjen och installera det nya programmet.

Andra delen av besöket handlar om utprovning av Symwriter, som ger symbol- och talsyntesstöd när man skriver. Efter en kort paus får sonen visa att han kan skriva olika ord på skärmen, som repeteras med hjälp av en talsyntes.

– Som anhörig tycker jag det här med videokonferens är jättesmidigt, särskilt om vi bara ska träffas och prata. Visst skulle det ha känts konstigt om jag inte träffat någon av dem tidigare, men Åsa har jag haft kontakt med sedan min son var tre år. Vid förra tillfället var vi hos henne på sjukhuset i Piteå. Den gången var det Susanne som var med på skärmen i Luleå, säger mamma Jessica.

Susanne Forsling menar att tidsvinsten är teknikens främsta fördel och att
väntetiden kortas. Numera finns videokonferenstekniken på alla sjukhusorter och många vårdcentraler i länet.     

– En förskrivare i inlandet måste resa en dag för att ta sig till kusten. Det var svårt att hitta en helt ledig dag för detta i kalendern, säger hon och tillägger:

– Vi arbetar också med felsökning. Förut skickades apparaterna till oss när de krånglade. Vi kan zooma in och felsöka på distans och se vad som går fel. Det gör att patienten slipper vara utan sitt hjälpmedel.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-11-19

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.