Hoppa till innehåll

TA | Arbetsterapins dag 2012

Från maktens centrum – till Somaliska riksförbundet i Kista. Den 18 oktober var det ”Arbetsterapins dag” – dagen på året då FSA centralt och medlemmar runt om i landet uppmärksammar arbetsterapi med olika aktiviteter. I år låg fokus på att sprida årets tidskrift ”Aktivt åldrande” till opinionsbildare, politiker, föreningar och allmänhet. TAs chefredaktör följde ordförande Lena Haglund då hon överlämnade en bunt tidskrifter till några strategiskt utvalda personer och föreningar i Stockholm.

Text och foto: Catharina B Tunestad

Socialdepartementet, Stockholms city, kl. 09.00

Regnet duggar envist när jag slinker in som en våt katt genom ytterdörren bakom en anställd med kodbricka. I samma veva ser jag Lena Haglund vid receptionen. Sekunden senare dyker Henrik Kjellberg upp i mörkblå kostym för att emot oss.
Han är politisk sakkunnig hos socialminister Maria Larsson och föremålet för vårt besök. Han hälsar vänligt och slänger i väg en skämtsam kommentar åt vakterna i receptionen, som sitter bakom en skottsäker ruta. Jag hör inte vad som sägs, men gissar av vakternas gester att vi får klartecken att komma in. Vi slår oss ned i den stora, luftiga foajén i den ensamma sittgruppen i mitten. Lena inleder med att motivera varför arbetsterapeuter är en viktig yrkesgrupp inom hälso- och sjukvården och samhället i stort. Hon fortsätter med siffror: ”En tredjedel, vilket är ungefär 3 000 av våra medlemmar, arbetar med äldre”. ”Jaså, är det så många”, säger Henrik Kjellberg, en aning förvånat. Lena fortsätter att betona vikten av att både praktisk och vetenskaplig arbetsterapeutisk kunskap tas tillvara inom vården. Det är ett problem att nå ut med den till kommunerna, få dem att använda kunskapen i den dagliga verksamheten, menar hon. Henrik lyssnar, nickar allvarligt, med händerna vilande i knät. Lenas händer är däremot uppe i luften ett flertal gånger, blicken pigg, trots den tidiga starten med tåg från Linköping, där hon bor, samma morgon. Hon räcker över tidskriften, samtidigt som hon berättar lite om innehållet.

– Oh, vad fint, utbrister Henrik när han får se tidskriftsbunten med turkost sidenband och ett spontant leende sprider sig på läpparna.

– Jag känner till Senior Alert-projektet, fortsätter han och konstaterar att det finns mycket att bita i här, som kan bli bättre. Vi enas om att det finns mycket att säga om detta, men tiden går. Han ska vidare, även vi.

Sveriges pensionärsförbund (SPF), Kungsholmen, kl. 13.30

På Sveriges pensionärsförbund (SPF) på Hantverkargatan 25 möts vi av två glada, grånande herrar, 60+, i rutiga skjortor, som sitter i receptionen.

– Kommer ni med tårta och allt, vad kul! säger de och undrar genast vilka vi är och vem vi söker.

Vi hinner knappt svara förrän ordförande Karl-Erik Olsson kommer emot oss med stadiga steg och handen utsträckt till hälsning.

Vi går mot fikarummet med storblommig fondtapet i vinrött. ”Vi ställer tårtan här så kan de övriga på kansliet ta för sig”, säger han generöst.

Den specialbeställda tårtan, dagen till ära, är täckt med marsipan i samma färg som FSAs logga. Tvärs över står Arbetsterapins dag 2012 med sirliga bokstäver. Som pricken över i:et tronar en röd marsipanros. Vi lämnar tårtan ett tag. Allvarligare saker ska diskuteras, tidningsbunten lämnas över. Det är mycket som bekymrar Karl-Erik när det gäller äldre, som den stora andelen ”fattiga” som endast lever på allmän pension. ”Äldrevården har gått från att vara behovsstyrd till budgetstyrd”, konstaterar han krasst. Lena nickar.

Han ogillar ordet pensionär starkt, vill helst avskaffa det. ”Vad betyder det?”, funderar han. Han tycker arbetsterapeuter gör en viktig, betydelsefull insats,
inte minst för de äldre.

– Självklart ska man få leva som man alltid gjort, så långt det är möjligt. Att vara äldre betyder egentligen bara att man fyllt år fler gånger än de yngre, summerar han klokt.

Han kallar på den övriga personalen som sluter upp runt oss och tårtan. Nyfikna, uppskattande blickar utväxlas. Kommunikationschefen rafsar åt sig några exemplar av tidskriften. ”Vilken gullig tant på omslaget!”, utbrister hon.

Konversationen runt fikabordet fortsätter om äldre och arbetsterapeuters speciella kunskaper. När vi en dryg timme senare lämnar SPF:s kansli är vi båda övertygade om att vi lämnat visst avtryck om arbetsterapi.

Somaliska riksförbundet, Kista, kl. 16.00

Vi tar blå t-banelinje mot Kista. Går genom centrum, det ena stora bostadsområdet efter det andra med skiftande bebyggelse. Till sist, efter att ha avverkat några breda, hårt trafikerade vägar, kommer vi till ett industriområde. Här på Österögatan 1, har Somaliska riksförbundet sina lokaler i ett kontorskomplex som de delar med ett antal it-företag.

Abdullah Mahamed, förbundets ordförande, möter oss ute på trappan vid entrén. Ansiktsdragen är lika mjuka och öppna, som den fysiska omgivningen är kantig och sluten. På huvudet bär han den traditionella muslimska huvudbonaden för män.

– Det är inte lätt att komma in här utan kodbricka, så jag gick ut för att se om ni kommit, säger han vänligt.

Han visar oss in och uppför en trappa. Vi passerar ett antal dörrar som samtliga kräver kod för att öppna och hänvisas slutligen in i ett mindre konferensrum.
Stämningen är till en början en aning trevande. Vi hämtar kaffe i en automat i korridoren och jag skär upp frikostigt av bullängderna som jag och Lena har med oss, och hoppas att vi blir fler än tre. Det blir vi, fast först lite senare.

Lena berättar om tanken med Arbetsterapins dag och arbetsterapeuters kunskaper om äldre. ”Vi vill gärna nå ut till fler äldre utlandsfödda – men ni kommer inte till oss”, slår hon fast.

– Jag vet, det är ett problem. Många somalier tror att familj och släkt ska se efter behoven när de blir äldre. De förstår inte, eller vet inte om, att det finns hjälp att
få av samhället, exempelvis av arbetsterapeuter, säger Abdullah Mahamed, och skakar lite lätt på huvudet.

Sekreteraren Abdinur Isse och Mohamed Said, kassör, dyker upp. Det är snart dags för styrelsemöte. Fler ledamöter är på ingång. Abdinur Isse pratar flytande svenska med vag brytning. Han har arbetat inom socialtjänsten i 12 år och haft mycket kontakt med arbetsterapeuter. ”Så jag känner till er”, säger han och ler.

Innan vårt möte är slut enas vi om att ordna ett gemensamt seminarium om arbetsterapi med Somaliska riksförbundet som huvudarrangör för att locka
personer med somaliskt ursprung.

– Det tror jag blir bra, säger Abdullah Mahamed och nämner några informationsmöten om bröstcancer som ordnats i området under hösten, som många somalier ogärna ville gå på till en början.

– Varför ska vi gå på detta? undrade de. Väl där började de ställa en massa frågor, män som kvinnor. Därför gäller det att få dem att komma – då är mycket vunnit, säger han.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-11-17

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.