Hoppa till innehåll

TA | ”Sektsjuka” måste få stöd

Gudrun Swartling har arbetat som arbetsterapeut inom psykiatri i hela sitt yrkesliv. Men när äldsta sonen gick med i Livets Ord och personlighetsförändrades kopplade hon inte ihop det. När han efter flera år blev sig själv igen hade hon lärt sig att känna igen människor med så kallad sektsjuka.

Bildtext: Gudrun Swartling, pensionerad arbetsterapeut i Uppsala, hjälper fortfarande människor från sekter att komma tillbaka till sina normala liv. Återfall kan ske under lång tid.

Text: Anna Franklin
Foto: Teymor Zarré

Gudrun Swartling är förmodligen den enda arbetsterapeuten i Sverige som har erfarenhet av att arbeta med denna grupp. Fortfarande finns ingen riktig rehabilitering för ”sektsjuka” i Sverige.

Upprinnelsen till Gudrun Swartlings engagemang för dessa människor var alltså den äldsta sonens förändring, när han i början på 80-talet gick på Livets Ords bibelskola. Han hade just avslutat sina studier utomlands och bar många existentiella frågor inom sig. Egentligen skulle han ha börjat läsa medicin i Uppsala.

– Det var något som inte stämde. Men vi visste inte vad felet var, berättar Gudrun Swartling. Jag var rädd att han höll på att utveckla en schizofreni. När systern kom hem till jul fick hon en chock och grät.

– När jag sedan tänkte tillbaka på hur han var då förstod jag att han hade ett ”sektutseende” – stirrig blick, vidöppna ögon och ett leende som inte nådde upp till ögonen. Men då gjorde jag inte kopplingen till bibelskolan och Livets Ord. Senare såg jag samma mönster hos flera medlemmar som togs in på psykiatrisk avdelning.

När familjen förklarade för sonen att de inte kände igen honom längre och undrade vad de skulle göra, valde han att flytta till en studentkorridor.

– Vi fortsatte att umgås, men det var som om han hade en glasvägg framför sig. Vi nådde honom inte längre.

Efter tre år bestämde sig familjen för att tala med honom om att träffa en avhoppare, vilket han gick med på, mycket beroende på att hans syster
var så öppet ledsen.

– Han tyckte om oss och gjorde det för vår skull. Plötsligt förstod han att något var fel och kände igen sig i avhopparnas berättelser – han såg sitt eget beteende.

– För honom gick det ganska snabbt, förklarar Gudrun Swartling. Bara efter några dagar började en förändring. För andra kan det ta betydligt längre tid, ja flera år, utan att de talar med någon som kan hjälpa dem vidare.

Kontakten med familjen blev snabbt återställd, sonen blev läkare och har i dag en egen familj. Det enda han har kvar från den tiden är sin kristna tro.

För Gudrun Swartling blev sonens förändring starten på en ny inriktning som arbetsterapeut. Hon lärde sig mer och mer om sekter och deras påverkan. Och under tio års tid fick hon anslå tjugo procent av sin arbetstid till att hjälpa människor som drabbats. Flera ringde också och bad henne om råd, medlemmar från Livets Ord som var hudlösa, villrådiga och hade ångest. Gudrun Swartling fick kontakt med avhoppare och bjöd hem många som mådde dåligt.

– Livets Ord blev alltmer extremt och bedrev utdrivning av demoner, där de skulle kräkas upp dem i en hink. Medlemmar skrek och talade i tungor. De skrämde grannar och blev förda till Ulleråker. De bedömdes helt enkelt som akut psykotiska.

Gudrun Swartling berättar att hon var van att se akuta psykoser och skulle säkert ha bedömt dem som sådana, om hon inte hade sett så många människor snabbt återgå till det normala. Hon blev kallad till olika psykosavdelningar och valde då att ta med sig en före detta medlem, som ett slags tolk som förstod deras språk.

– Jag fick kontakt med allt fler medlemmar av Livets Ord, som trodde att de höll på att bli galna och som hade panikångest. Då började jag med möten en gång i veckan som sedan fortsatte under flera år, vilket var viktigt eftersom återfall kan förekomma under lång tid.  Jag hade stor nytta av min utbildning som arbetsterapeut och mina erfarenheter av gruppterapi.

Och ett visst mått av tålamod, lägger hon till. Många som kom hem till Gudrun Swartling var rädda, eftersom de hört att hon var en häxa.

Har hon blivit hotad någon gång?

– Nej, men jag vet ju att sektmedlemmar har ansett mig demonisk och att de har bett emot mig.

Vilka är det då som dras in i sekter?

– Ofta unga människor som börjar med studier i en annan stad eller ett annat land. Kanske har det blivit slut med pojkvännen eller flickvännen. De som vill rädda världen.

Gudrun Swartling är noga med att betona att sekter inte bara behöver vara religiösa, det kan även vara politiska och ideella organisationer. Nynazister och Ulandshjälp från Folk till Folk (UFF) är några exempel.

– Ofta är det en isolerad grupp där man delar en vision och är överens om att göra världen bättre. Där medlemmarna indoktrineras och blir psykiskt isolerade.

Trots att Gudrun Swartling har varit pensionerad i tretton år hjälper hon fortfarande människor från sekter att komma tillbaka till sitt vanliga liv. Hon ger råd och delar med sig av sin erfarenhet. Hon har också varit ute och talat med de som arbetar inom psykiatri i Uppsala och hoppas att det har lett, och leder, till större uppmärksamhet för sjukdomen. Kunskap om ”sektsjuka” är viktig för att förstå den kris som drabbar medlemmarna.

– Jag trodde sektmedlemmarna i Knutby skulle komma loss efter mordet. Men det hände inget speciellt och det är jag förvånad över. Men sekten styrs med järnhand.

1991 skrev Gudrun Swartling tillsammans med sin man en artikel i Läkartidningen om ”sektsjuka” och de problem som uppstår och för två år sedan kom Handbok i tillfrisknande från sektsjukan där hon medverkar. Men fortfarande i dag finns ingen riktig rehabilitering och ingen arbetsterapeut som fortsätter Gudrun Swartlings arbete i Uppsala.

– Jag tror att det är något på gång i Mösseberg och nyligen kom boken Sektbarn av Charlotte Essén, som uppmärksammar den andra generationen.

Gudrun Swartling fortsätter sitt envetna arbete.

Fakta: Stiftelsen FRI och Hjälpkällan

Stiftelsen FRI, Föreningen Rädda Individen, är en ideell stödförening som bildades 1984. Från och med i år är det en stiftelse som ger stöd till avhoppare från sekter och för dem som förlorat vänner och anhöriga till destruktiva rörelser. De informerar, hjälper till och stöder dessa människor. De försöker också förebygga att människor hamnar i sådana situationer.

Hjälpkällan är en annan verksamhet, religiöst och politiskt obunden, som också erbjuder stöd och information till personer som både varit, är och inte längre vill vara medlemmar i en sekt. Även de som funderar på att gå med i en sekt kan få hjälp. De som arbetar i föreningen har alla tidigare erfarenheter av sekter. Flera i föreningen har vuxit upp i sekterna och inte haft möjlighet att välja.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-12-19

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.