Hoppa till innehåll

TA | Handledning, tankemönster och trygghet

Handledning är ett viktigt inslag för att säkra kompetensen i yrket. Kenneth Forslund är lärare och forskare i pedagogik vid Linköpings universitet. I undervisningen är han specialiseradpå handledning och handledarutbildningar och skriver här om sambandet mellan teori och praktik.

För ett år sedan hade jag nöjet att träffa specialister inom arbetsterapi i samband med en fortbildning om handledning och professionell kompetens. Vi tog då upp några frågor om metakognition och trygghet vilka jag nu vill presentera för en större krets. Kunskaper som är användbara för handledare har även relevans direkt i det arbetsterapeutiska arbetet eftersom detta så ofta är av pedagogisk karaktär.

Metakognition handlar oftast om att ”tänka på hur man tänker”, att se andra möjliga sätt att tänka och att ge sig själv en möjlighet att välja hur man vill tänka i det specifika fallet. Kopplat till detta kan vi se att man i handlednings- och behandlingsarbete använder teorier för att förklara och förstå de skilda professionella problem vi ställs inför.

Begreppet teori kommer ursprungligen från grekiskans åskådande eller
betraktande och rör sig just om hur vi kan se på eller förstå specifika fenomen. Det kan gälla teorier baserade på vetenskaplig forskning och så kallade praktiska teorier, som vuxit fram i det konkreta yrkesutövandet. Detta kan jämföras med läkarprofessionens tradition att arbetet ska bygga på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Ibland talas det om praktiska teorier i en annan mening. Det gäller då teorier som är särskilt användbara i praktiken. Vetenskapliga teorier kräver ofta någon sorts broar (bridges) för att enklare kunna användas i den professionella praktiken (Forslund, 2000).

En väsentlig professionell färdighet är att på ett tillförlitligt sätt kunna hantera sambandet mellan det konkreta fallet och användbara teorier (se figur nedan). Den första nivån visar den konkreta verkligheten, alltså situationer, frågor och problem som den handledde eller den professionelle möter i sin praktik. Den andra nivån är en prototypnivå som kan utgöra broar till vetenskapliga teorier eller bestå av tankemönster (modeller) från erfarenheternas värld och den tredje nivån utgörs av mer renodlade teorier grundade främst på vetenskaplig forskning.

Figur 1

Bildtext: Sambandet mellan teori och praktik, där den första nivån visar den konkreta verkligheten, den andra kan bestå av tankemodeller som utgör en bro till den tredje nivån, som består av mer renodlade teorier (jfr Forslund, 2000). De handledda klättrar i ”abstraktionsstegen”.

Vad de handledda tränar på i anknytning till denna figur är att ”klättra i abstraktionsstegen” från det konkreta fallet upp till teorinivån för att se vilken kunskap som finns om aktuella fenomen och processer, för att därefter ”klättra ner igen” och använda kunskaperna i praktiken. Detta ger i sin tur mer information som gör en ny ”klättring” aktuell och så vidare.

Det handlar alltså om att träna en huvudsakligen metakognitiv process (1), där man utifrån relevanta konkreta data kan söka sig upp mot teoriernas värld där man hämtar sina ”how to think about it” och prövar dessa mot aktuell praktik där de blir ett väsentligt verktyg för ett systematiskt professionellt arbete (”how to do it”)(2).

Mer generella teorifält både för handlednings- och behandlingsarbete inom arbetsterapi kan exempelvis beröra motivation, behov, lärande, smärta, träning, identitet eller kommunikation.

Med ett exempel kan man tänka sig att en arbetsterapeut/handledare ser klara motivationsproblem hos en patient/handledd och gärna vill hjälpa till att göra något åt det. Då börjar hon i sin konkreta kunskap om patienten/den handledde och klättrar i abstraktionsstegen till teorinivån. Där kanske hon tar fasta på förväntan-valensteorin (3) och tre olika aspekter på motivation; målattraktivitet, metodrelevans och uppnåelsesannolikhet.

  • Målattraktivitet handlar om ifall den berörde tycker att de mål hon kämpar för är tillräckligt lockande för att de ska vara värda all möda. Kanske är målen inte tillräckligt förstådda eller accepterade? Kanske är helt andra mål viktigare? Målen kanske ska höjas för att bli mer lockande eller sänkas för att bli mer realistiska eller för att kunna ge snabbare märkbara resultat.
  • Metodrelevansen gäller om använda metoder passar just den aktuella personen; hennes problem, situation, potential och de praktiska möjligheterna. Vilka för- och nackdelar har olika metoder? Det finns kanske andra eller flera vägar att gå? Kan patienten eller den handledde tro på arbetssätten och göra en eventuell ordination till sin egen (internalisering)(4). Vilken roll spelar förtroendet för den enskilde handledaren eller behandlaren i detta?
  • Uppnåelsesannolikheten berör tilltron till den egna förmågan. Kommer jag att klara av detta? Tidigare negativa och positiva erfarenheter? Självbild? Är jag tillräckligt smart? Är jag tillräckligt stark? Orkar jag? Räcker uthålligheten? Har jag en sådan situation och de hjälpmedel som krävs för att klara detta?

Om handledaren eller arbetsterapeuten ser denna forskning som användbar, kan hon klättra ner i abstraktionsstegen och tillsammans med den berörda bena upp vari motivationsproblemen ligger och därmed skapa en möjlighet att påverka dem och att göra lärandet och träningen mödan värd.

I vårt (5) mångåriga arbete med handledarutbildning har trygghet varit ett centralt begrepp. Det har ofta gällt vardagliga trygghetsdimensioner som inte utesluter de djupare former av trygghet eller otrygghet (6) som är mer svåråtkomliga både i handledning och behandling och som inte kommer att beröras här.

Viss otrygghet kan ibland ha en positiv effekt och bidra till att öka uppmärksamheten och ge ett något bättre resultat på prestationer, som exempelvis tentor. I de flesta fall verkar den dock dra uppmärksamheten från det som gäller, binda kraft och även ge upphov till felhandlingar. Ibland kan otryggheten vara helt passiviserande eller förlamande för den berörde.

Eftersom bristande trygghet har stor påverkan på möjligheten att medverka i och få utbyte av både handlednings- och behandlingsarbete duger det inte att arbeta med det vaga och mångtydiga trygghetsbegreppet som det är. Det måste brytas ner och delas upp i olika former av trygghet för att bättre kunna förstås, kommuniceras och användas. Först då kan man systematiskt fokusera arbetsinsatserna för att söka åstadkomma den trygghet som behövs för det framgångsrika handlednings- eller behandlingsarbetet. 

I vårt arbete, direkt kopplat till handledning, kunde vi identifiera åtta centrala typer av trygghet. Dessa prövades och diskuterades i flera handledarutbildningar och vi gjorde även ett enkelt test (7), där man kunde ange hur man själv upplevde sin trygghet. Det gav underlag för analys av och diskussion om ”otrygghetsfaktorer” och vad som kunde göras för att utveckla trygghet i ett önskat avseende. 

1. Prediktiv trygghet
Denna form av trygghet bygger på överblickbarhet och kontroll och betraktas ibland som en motsats till stress. Det handlar framför allt om att någorlunda kunna förutse vad som komma skall i en given situation. Man vet exempelvis vad som gäller genom att tydliga villkor eller krav ställts.

2. Rolltrygghet
För att utveckla rolltrygghet present-eras exempelvis vilka förväntningar på handledare och deltagare som finns. Den norske forskaren Gunnar Handal använder uttrycket ”rollavklaringar” (Handal & Lauvås, 2000) för denna typ av aktiviteter.

3. Relationstrygghet
Relationstrygghet karaktäriseras grovt sett av att det finns en ömsesidig
respekt, där man inte går bakom ryggen på andra och där man har en godtagbar sekretessnivå i relationen och i gruppen – man kan lita på varandra. I detta ligger också att överenskommelser och löften hålls.  

4. Integritetstrygghet
Integritetstryggheten är besläktad med relationstrygghet. Den innebär att man blir sedd, lyssnad på, respekterad, får en chans att komma till sin rätt och innefattar en förväntan på egen okränkbarhet, som professionell eller som patient. Man utsätts inte för manövrer som går ut på att man ska förlora ansiktet inför andra eller sig själv eller för kränkande maktspel med användande av ironier, förlöjliganden, osynliggöranden med flera både verbala och icke verbala härskartekniker (Bergqvist, 2008).

5. Kontextuell trygghet
Den kontextuella tryggheten eller ”miljötryggheten” står i motsats till Paul Moxnes begrepp systemångest (Moxnes, 2009) där man känner sig instängd, osäker, begränsad och trängd av det system man arbetar inom. Vid kontextuell trygghet är man i stället trygg och hemtam i systemet och är väl bekant med regler, resurser och möjligheter. Man är också själv en del av sammanhanget och kan bidra tillden kontextuella tryggheten för andra aktörer inom systemet.
 
6. Handlingstrygghet
Denna trygghetsform har mest med den egna erfarenheten att göra. Den handlar oftast om att man upplevt och gjort något förut och nu ska utföra något liknande igen; det är bekant för en, man vet vad man gör, hur det fungerar och vad det kan leda till. Man kan kanske till och med, vis av erfarenheten, göra det (ännu) bättre denna gång.

7. Självkännedomstrygghet
Denna typ av trygghet är mer fundamental och handlar om att man är trygg som människa och i sin yrkesroll; man klarar av de funktioner man vill fylla, har en realistisk syn på sina styrkor och svagheter, kan förutse och reducera problem och arbeta med sitt eget lärande och sin egen utveckling. Vidare har man reflekterat över och vet var man står beträffande egna värderingar, yrkesetik, lojaliteter et cetera. Detta innebär att man har erövrat en självkännedom och en självacceptans, vilket ofta står i motsats till en försvarspräglad inställning. Man är alltså så trygg i sig själv att exempelvis prestige och andras tyckanden inte nämnvärt rubbar denna trygghet. 

8. Oberoendetrygghet
Oberoendetrygghet berör också integritet men handlar främst om att inte behöva ta några ovidkommande hänsyn på grund av maktförhållanden, status, position i organisationen, tidigare relationer, ekonomiska frågor et cetera och att på så sätt stå fri.

Man kan i en given situation ha olika laddning inom respektive dimension och man kan skönja en egen ”trygghetsprofil”. Dimensionernas tillmätta vikt kan dock variera mellan personer, och inom samma personer vid olika tillfällen. Man kanske ligger högt eller lågt i en specifik dimension, men den kanske inte är så viktig just nu. Däremot kan en annan ha särskilt stor vikt för en viss person vid en given tidpunkt.

Dimensionerna överlappar varandra till en del men jag tror ändå att denna typ av ”sorteringsövningar” kan vara till god hjälp både i handledning och i kliniskt arbete. En liten skrift om handledning, där tankar om trygghet och andra viktiga aspekter i handledningsarbetet fördjupas, är under arbete med planerad publicering 2012. 

Kenneth Forslund
Lärare och forskare, Linköpings universitet

Referenser

  1. Bergqvist, E. (2008). Härskarteknik. Stockhom:Forum
  2. Erikson, E.H. (1981). Ungdomens identitetskriser. Lund: Natur & Kultur.
  3. Flavell, J.H. (1979). Metacognition and cognitive mentoring: a new area of cognitive-developmental inquiry. American Psychologist, 34, 906-911.
  4. Flavell, J.H. (1987). Speculations about the nature and development of metacognition. In F.E. Weinert & R.H. Kluwe (Eds.), Metacognition, Motivation and Understanding (pp 21-29), Hillside, New Jersey: Lawrence Associates.
  5. Forslund, K. (1993, 2000, uppl. 6). Professionell kompetens. Fyra essäer om inlärning och utveckling för professionell kompetens. Linköping: Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet.
  6. Forslund, K. & Jacobsen, M. (2010). Professionell kompetens för arbete med barn. Falkenberg: Gleerups.
  7. Handal, G. & Lauvås, P. (2000). En strategi för handledning - på lika villkor. Lund: Studentlitteratur.
  8. Kelman, H.C. (1974). Further Thoughts on the Process of Compliance, Identification and Internalization in Tedeschi, J.T. Ed. Perspectives of Social Power. Chicago: Altine.
  9. Moxnes. P. (2009). Hva er angst Oslo:Universitetsforlaget.

Noter

  1. Se Flavells ursprungliga texter om metakognition, Flavell, 1979 och 1987.
  2. Se Forslund, 2000, s. 34-36 och Forslund & Jacobsen, 2010, s. 32-36.
  3. Här enligt förenkling (jfr ”bridges”) gjord av Harald Eklund vid Linköpings Universitet (opublicerat paper). Se även Forslund & Jacobsen, 2010, sid. 215-219.
  4. Jämför exempelvis klassikern Kelmans (1974) tankar om complience, identification och internalization (finns tillgängligt på Internet http://www.wcfia.harvard.edu/sites/default/files/hck_further_thoughts.pdf och bra förklarat i engelska Wikipedia).
  5. Avsnittet om trygghet bygger på samverkan med Marie-Louise Törnvall vid Linköpings universitet där vi under en lång följd av år konstruerat och genomfört kurser om handledning och fleråriga handledarutbildningar, varvid vi engagerat oss i teori- och metodutveckling gällande bl.a. trygghetens betydelse i handledningsarbetet.  
  6. Exempelvis gällande ”basic trust” enligt Erikson, 1981.
  7. Självvärderingsinstrumentet finns i sin helhet i anslutning till artikeln.

 

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-12-19

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.