Hoppa till innehåll

TA | Fritt val av hjälpmedel

Hur kommer arbetsterapeuternas ansvar att se ut när fritt val av hjälpmedel föreslås införas över hela landet nästa år. Det var ämnet för FSAs seminarium om förskrivarens ansvar och gränsdragning till patientens/brukarens egenansvar.

Bildtext: Med rätt hjälpmedel och tillbehör som till exempel vinterhjul till rullstolen blir det möjligt att kunna vara ute oavsett väder och väglag, säger Henrik Ehrlington.

Text: Jane Bergstedt
Foto: Linda Ehrlington

Landstingen och några kommuner i Kronoberg, Stockholm och Sörmland har redan infört möjligheten för brukare att få större inflytande och makt över valet av sitt hjälpmedel. Det ger arbetsterapeuten en delvis ny roll som bland andra FSAs professionsjurist Dina Jacobson bidrog till att reda ut på seminarierna i Stockholm och Lund.

Efter behovsbedömningen är det arbetsterapeutens utredning och bedömning som avgör om brukaren har förutsättning att använda sig av fritt val av hjälpmedel, som ska vara ett komplement till förskrivning. Det fria valet är frivilligt. Än så länge är erfarenheten att många avstår från att välja själva, det ger visserligen frihet men också eget ansvar för inköp, service, reparationer och försäkring.

Det är konsumentköplagen som sedan träder in när brukaren kommer till butiken och betalar med sin rekvisition. Eventuell mellanskillnad betalar brukaren ur egen ficka och äger sedan sitt hjälpmedel. Kostar hjälpmedlet mindre återgår det resterande beloppet till landstinget eller kommunen.

– Patienten kanske fattar ”fel” beslut. Visst kan vi ha åsikter om det, men ska nog snarare se det här som en möjlighet att få delaktiga och nöjda brukare. Våga släppa taget. Grunden är bedömningen om brukaren klarar av ett egenvårdsbeslut med tanke på patientsäkerheten. Det är en hälso- och sjukvårdsuppgift och beslutet ska dokumenteras, påpekade Dina Jacobson.

Som arbetsterapeut styrs man av ett antal lagar och föreskrifter när man är legitimerad yrkesutövare. Förskrivningen av hjälpmedel ingår i den så kallade habiliterings- eller rehabiliteringsprocessen. Arbetsterapeuten ska också beakta sin arbetsterapiprocess. De hjälpmedel som kan förskrivas är oftast de som finns på den så kallade hjälpmedelslistan i respektive kommun och landsting utifrån de politiska prioriteringar som gjorts.

– Visst kan arbetsterapeuten ha synpunkter på lokala prioriteringar och riktlinjer men det är bara att ”gilla läget” och vara lojal med sin arbetsgivare.

Ledningsansvaret ligger hos de politiska nämnderna och hos verksamhetschefer och MAS och MAR. Men arbetsterapeuten har ett eget yrkesansvar för sina insatser och råd, sa Dina Jacobson.

När en arbetsterapeut bedömer att hela eller delar av förskrivningsprocessen kan överlåtas övergår också ansvaret till brukaren, och arbetsterapeuten har heller inget uppföljningsansvar för hjälpmedlet. Däremot har man kvar ansvaret för att följa upp och eventuellt ompröva beslutet om egenvård, om det inte är uppenbart obehövligt, som det heter.

Den springande punkten för gränserna för förskrivarens ansvar gentemot brukarens egenansvar handlar om vilka råd en arbetsterapeut ger och det är ingen skillnad vid fritt val.

Dina Jacobson talade om generella råd, som inte är hälso- och sjukvård, som inte kräver kännedom om patientens bakgrund och som inte behöver journalföras. Till skillnad mot individuella råd som är hälso- och sjukvård, och som förutsätter kännedom om patientens bakgrund och oftast måste journalföras.

När det gäller dokumentation ska följande faser journalföras:

  • behovsbedömningen, inklusive eventuell riskanalys,
  • förskrivningsprocessens faser, var och en av personalen dokumenterar sin del,
  • bedömning och beslut om egenvård/fritt val, inklusive eventuell uppföljning och omprövning,
  • individuella råd och rekommendationer.

För att kunna ge både generella och individuella råd krävs att arbetsterapeuten håller sig så uppdaterad som möjligt om vad som finns på marknaden, men ingen kan ha fullständig överblick.

– Även om brukaren vill välja fritt så behöver man inte lämna denne fullständigt i sticket. Man behöver inte rekommendera specifika produkter eller varumärken, men man kan prata om vad brukaren ska tänka på, vilka frågor han eller hon kan ställa, sa Dina Jacobson.

En av deltagarna frågade hur länge man har uppföljningsansvar av ett förskrivet hjälpmedel.

– Du måste göra en egen bedömning utifrån brukarens förutsättningar i kombination med säkerheten. I vissa fall kan ärendet avslutas snabbt och i andra fall kanske du gör uppföljning en gång om året, svarade Dina Jacobson.

Försöksverksamheten med fritt val som pågått sedan 2008 har följts upp och visar att de allra flesta som utnyttjat möjligheten är nöjda med sina egna val och att problemen varit få. Det kan ju faktiskt bli bättre och dessutom har det i många fall blivit billigare.

En som välkomnar och längtar efter den här möjligheten är Henrik Ehrlington, som medverkade på seminariet med sina brukarsynpunkter. Han är ombudsman för Handikappföreningarnas samarbetsorgan i Göteborg och rullstolsburen. Han har fem rullstolar, varav två är förskrivna. De andra har han fått som arbetshjälpmedel eller skaffat själv för olika ändamål, han spelar både tennis och innebandy och när han är målvakt lånar han ytterligare en av idrottsföreningen.

– Jag är medveten om att många inte klarar det fria valet utan behöver sakkunnig hjälp av arbetsterapeut, men vi som gör det vill inget hellre. Vem känner mina behov bättre än jag och jag håller koll på marknaden mycket bättre än någon arbetsterapeut har möjlighet att göra. Den hjälp jag behöver är råd för att kunna sitta rätt och undvika förslitningsskador. Underhåll och byte av delar på rullstolen har jag lärt mig att göra själv.

– Rätt och bra hjälpmedel förenklar livet och ger självklart ökad livskvalitet och för mig är det självklart att ta besluten själv, men också att ta ansvar för dem.

Christina Lundqvist, handläggare på förbundet och specialist i arbetsterapi, har deltagit i Fritt vals hjälpmedelsreferensgrupp och i Handikappförbundens hjälpmedelsprojekt där uppföljningar genomförts. Många brukare vill bli mer delaktiga och få inflytande även om de inte väljer fritt val. Bara att få vara med och välja färg kan göra att en brukare använder sitt hjälpmedel mer.

– De vill även ha mer och bättre information om vad som finns och det är förstås svårt för arbetsterapeuter att hålla sig uppdaterade på hela sortimentet. Brukarna tycker att gränsdragningen mellan fritid och arbete ställer till problem, vem ska stå för kostnaden. Och en av fem avstår från hjälpmedel för att det är dyrt.

Deltagarna på seminarierna var vetgiriga, det är tydligt att detta är en svår fråga.

– För mig var det första riktiga inform-ationen om vad fritt val av hjälpmedel innebär och hur det ska fungera, så det var väldigt intressant. Det ger arbetsterapeuten en helt ny roll i förskrivningsprocessen. Den stora frågan är ju var gränserna för vårt ansvar går, sa Ann Louhelainen på Hudiksvalls Kommunrehab.

Många deltagare pekade på att arbetsterapeuter måste fokusera mer på brukaren i sitt bemötande, att arbetsterapeuter kanske har lite lätt för att ta över, lite som morsor, för att hitta de snabba och som de anser bästa lösningarna.

Ett påpekande från Henrik Ehrlington handlade om uppföljning och återkoppling från arbetsterapeuten. Han saknade sådan. Det fick också reaktioner, arbetsterapeuter behöver alltså bli tydligare med att det är uppföljning de gör och se till att dokumentera den.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-12-19

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.