Hoppa till innehåll

TA | För arbetsterapi i tiden!

Debatt/insändare

Det är många år sen jag var verksam som arbetsterapeut, trots det tänker jag dagligen arbetsterapi. Det ligger nära till hands i min egen livssituation som syn- och hörselskadad och i möten med andra människor. Gång på gång tänker jag: Här borde det finnas arbetsterapeuter! Aldrig har väl samhället varit i så stort behov av den arbetsterapeutiska kompetensen med tanke på stress, arbetslöshet och sjukförsäkringssystem.

I bedömningssituationer (inför arbetsträning, färdtjänst et cetera) är vi många som skakar på huvudet när utlåtanden visar att man inte lyckats förstå situationen. Jag har ett eget exempel, jag arbetade på annan ort och resorna (promenad-tåg-promenad-buss) tog mycket av min dagsenergi som syn- och hörselskadad. Jag var borta många timmar per dag och ansökte om arbetsresa/färdtjänst efter återkommande sjukskrivningar. Men man såg endast till om jag kunde gå och ta mig fram. Faktorer som livssituation/livsroller, tids-/energi-åtgång och koncentration/uthållighet tog man överhuvudtaget inte hänsyn till, inte heller specialistutlåtanden.

Med en arbetsterapeut som handläggare tror jag att bedömningen skulle kunnat se annorlunda ut. Arbetsterapeuten vet att ”förmåga” är en kombination av faktorer, som utgör helhetssituationen. Det är inte alltid som det ser ut på ytan.

Personer med funktionsnedsättning får ofta ta kontakt med mer än en myndighet (kommun, landsting, försäkringskassan, arbetsförmedlingen) och det är lätt att ”trilla mellan stolarna” för att ingen tar ansvar för helheten. Det krävs samordning och kontinuitet.

För en person som kommer till försäkringskassan för bedömning av arbetsförmåga behövs analys utifrån ett helhetsperspektiv, en realistisk grund att utgå från. Arbetsterapeuten skulle kunna fungera som grundläggande utredare, genomförare och sammanhållande länk mellan de myndigheter som kan behöva kopplas in på ärendet.

När personen kommer till försäkringskassan skulle arbetsterapeuten enligt min tanke vara den som tar emot, gör en kompetent helhetsbedömning där också intyg och kontakt med specialister finns med. Om förmågan kan prövas vidare följer arbetsterapeuten personen till arbetsrehabilitering och även eventuellt arbete, samverkan med arbetsförmedlingen. Arbetsterapeuten har då med sig kunskap om den sökande och genom sin yrkeskompetens också beredd (kan hjälpmedel, rehabilitering, anpassning och andra insatser) att hitta lösningar på eventuella problem som uppstår. Arbetsterapeuten har också möjlighet att utvärdera och omvärdera under processens gång.

Jag ser den arbetsterapeutiska kompetensen som en given resurs i bedömningsärenden och som en sammanhållande och övergripande resurs. Jag vill uppmana till att verkligen lyfta fram yrkesgruppens effektiva och konstruktiva funktion! Kanske kan man göra ett projekt för att visa på hur det skulle kunna se ut!

Arbetsterapeuten har genom sin profession möjlighet att göra en bra bedömning, så att de sökande kan gå vidare på ett konstruktivt sätt och uppnå resultat, eller få ett värdigt avslut på sitt ärende. Dock är det viktigt att arbetsterapeuten ser det unika i varje möte och oavsett hur många klienter man mött i sitt yrke alltid utgår från noll, lyssnar på den sökande och på specialisters utlåtanden. För utan ödmjukhet inför kompetensen kan den gå förlorad.      

Ulrika Ahlquist
Pensionerad arbetsterapeut

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-12-19

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.