Hoppa till innehåll

TA | Gör det bättre själv

Pinnbrädor och formsorterare i all ära, men med hjälp av material som finns i varje hem kan man tillverka egna terapiverktyg som är minst lika effektiva, menar den amerikanska arbetsterapeuten Barbara Smith.

Text: Linda McGurk

I två böcker, The Recycling OT (1997) och From Rattles to Writing (2011),
visar Barbara Smith hur tvättmedelsbehållare, läskflaskor, plastpåsar, tygbitar, repstumpar, kartonger och tomma smörpaket kan återvinnas och hjälpa barn och vuxna personer med utvecklingsstörning att utveckla sin finmotorik och öga-hand-koordination. Med sina hemmagjorda verktyg menar Smith att terapin blir mer varierad, samtidigt som hon sparar resurser.

Hur kom det sig att du började tillverka dina egna terapiverktyg?

– Det började för 20 år sedan när jag jobbade med vuxna personer med utvecklingsstörning på en vårdinstitution. Jag tyckte att de aktiviteter som fanns där var tråkiga och tyckte inte att brukarna svarade speciellt väl på terapin; de hade använt samma verktyg år efter år. Så jag bestämde mig för att tillverka saker själv, eftersom det jag ville ha inte fanns att köpa.

Vad är dina bästa tips på vad man kan göra med återvunna material?

– Jag använder mycket kartonger och plastflaskor; de materialen är väldigt användbara och lätta att få tag i. Till exempel gör jag en egen variant på pinnbrädan som fungerar väldigt bra för barn med autism. Först skär jag stora hål i en kartong, där jag sätter genomskinliga plastflaskor som det har varit linsvätska i. Flaskorna fyller jag med vatten och små färgglada plastbitar som jag har skurit ut från andra plastbehållare. Tyngden från vattnet gör flaskorna lättare att hantera. Barn som har koncentrationssvårigheter får visuell sensorisk input när de skakar på dem och ser hur plastbitarna rör sig.

Du är väldigt förtjust i plastbehållare av olika slag – varför?

– När min son var liten märkte jag att många barnleksaker var gjorda av plast, så då tänkte jag att jag kunde göra egna saker till honom av sådant som annars
skulle ha slängts. Diskmedels- och tvättmedelsflaskor är särskilt användbara. Handtagen är utformade så att de ska vara lätta att hålla i och behållarna är färgglada, vilket tilltalar barnen. Jag brukar fästa leksaker eller bokstavsmagneter på behållarna med hjälp av kardborr. När barnen sätter på och tar av leksakerna måste de samtidigt träna på att stabilisera behållaren med den andra handen. Och alla barn älskar kardborr – det är ett väldigt motiverande material.

Vad är fördelen med att använda sig av återvunna material?

– Fördelen är att man verkligen kan individanpassa föremålen; vissa behov kan vara svåra att tillfredsställa med inköpta material. Många av verktygen är väldigt enkla att göra och det bästa är att man vet att de kommer att fungera. Jag har till exempel arbetat med tre- och fyraåringar med Downs syndrom som inte klarade av att trä pärlor på ett snöre. Så i stället tillverkade jag ringar genom att ”skiva” en plastflaska och lät dem trä ringarna på band. För ett litet barn är det mycket lättare att lära sig greppa och manipulera en stor ring än en liten pärla.

Vem vänder sig dina böcker till?

– The Recycling OT vänder sig till arbetsterapeuter, speciallärare och personer som arbetar med vuxna personer med utvecklingsstörning. Den andra boken, From Rattles to Writing, riktar sig mer till föräldrar; både de som har normalutvecklade barn och barn med särskilda behov. Den första boken innehåller enbart hemmagjorda terapiverktyg, medan den andra visar några exempel.

Fotnot: Fler tips på Barbara Smiths hemmagjorda terapiverktyg hittas på: www.recyclingot.com.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-11-18

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.