Hoppa till innehåll

TA | Utevistelser sätter fart på kropp och knopp

En arbetsterapeut och en trädgårdsmästare. Inge Dahlenborgs och Maria Bremefors mixade föreläsning får alla som jobbar med äldre och dementa att tänka till. Utevistelseprojektet i Malmö bjöd nyligen in dem för att fylla på kunskaperna.

Bildtext: Kerstin Lindahl stormtrivs när hon får vara utomhus. Minnen väcks till liv och samtal uppstår. Arbetsterapeuten Jennie Gudmundsson pratar gärna om hur trevligt man kan ha i trädgården.

Text & foto: Sven Rosell

”Allt är möjligt, åtminstone nästan allt” är budskapet i arbetsterapeuten Inge Dahlenborgs och trädgårdsmästaren Maria Bremefors föreläsning om människan och trädgården. En stund i soffan under en pergola med ett rönnbärsträd i blickfånget ger signaler som stimulerar alla våra sinnen.

För arbetsterapeuter, undersköterskor och chefer gäller det att vara vakna för de möjligheter till eftertanke, känslor och aktivitet som vårdboendenas närmiljö ger.

– Ge en positiv känsla av här och nu! Visa att du själv längtar efter att gå ut, uppmanade Inge Dahlenborg, leg arbetsterapeut och utbildare.

Som man frågar får man svar. Många tycker att personalen är stressad, därför får de kanske ett nej till svar på frågan om någon vill gå ut. De flesta gamla vill inte besvära. Så bemötandet och hur frågan ställs är avgörande, påpekade Inge. Åhörarna, bestående av vårdpersonal, arbetsterapeuter och chefer i Malmö, nickade igenkännande.

Friska äldre människor vistas utomhus i genomsnitt en timme per dag. Svårt sjuka äldre däremot får mindre än en minuts dagsljus om dagen.

– Men alla har samma behov, poängterade Inge.

Alla vinner på att vårdtagarna får vara utomhus. Både de äldre och personalen mår bättre, vilket ger en lugnare stämning på boendet.

Fånga ögonblicket, uppmanade Maria Bremefors, som formlägger och anlägger utemiljöer. Det är bara fantasin som sätter gränser. Även småsaker och vardagliga företeelser ger tillfällen till stimulerande upplevelser. Ren tvätt på ett klädstreck, till exempel, har en särskild lukt och medan man hänger tvätten känns vinden i ansiktet och håret.

Att då och då få sitt dricka serverat i glas med fot kan vara ett trevligt inslag i vardagen. Våra miljontals hjärnceller behöver input för att aktiveras. Under åldrandet sker en förskjutning från önskemål om storstilade upplevelser till en längtan efter upplevelser i närmiljön.

Landmärken fungerar fint utomhus. Platser där vi får lust att stanna till eller sätta oss ner omgivna av prunkande växtlighet, en trygg plats med skydd i ryggen och fri utsikt framåt. Utomhusmöbler får gärna ha glada färger. Maria slog ett slag för ”Hej-hej-soffor”, en sittplats varifrån vi ser människor gå förbi på lagom avstånd för en hälsning.

– Det är lätt att få i gång samtal om växter, både nya och gamla. Men köp inte bara växter, tänk till först, argumenterade hon.

Bäst blir det om man funderar kring utomhusaktiviteter för alla årstider innan vårdboendets utemiljö planeras. Valet av växter ska vara genomtänkt. De gamlas utemiljö ska vara ombonad och lättillgänglig.

Satsningen på utevistelse har effekt, berättar arbetsterapeuterna Kim Rosberg, Jonna Nilsson, Jennie Gudmundsson och Carina Gustafsson. De fyra är anställda i projektet i Malmö och jobbar med att inspirera personalen. Det var de som anlitade Inge Dahlenborg och Maria Bremefors för en föreläsning.

De fyra arbetsterapeuterna har haft tematräffar med personal på tolv vårdboenden i fyra av Malmös stadsdelar. Några engagerade undersköterskor har fungerat som inspiratörer för resten av personalen. Intresset för projektet har varit stort. Från början var det tänkt att en stadsdel skulle ingå i satsningen, men det blev fyra. Målet är att alla vårdtagare ska komma ut minst en gång i veckan.

Jag möter Jennie och Carina tillsammans med undersköterskorna Jill Moonfalk, Malena Möller och Petra Roos på vårdboendet Skogshills utegård. Kerstin Lindahl och Ingrid Wendin, som bor här, sitter med runt bordet med trädgården framför sig. Vägg och tak skyddar mot vind och regn. Bordet är vackert dukat med blommor, kaffekoppar, saft, kakor som Malena bakat, äpplen och melonskivor. Boendet hade en kräftskiva här nyligen.

Kerstin Lindahl tycker mycket om att komma ut. Med ett stort leende visar hon mig foton som tagits under trevliga utevistelser.

– Förutsättningarna i den fysiska miljön varierar mycket mellan olika boenden i Malmö, påpekar Jennie.

Här på Skogshill är grönytorna generöst tilltagna. En del vårdboenden i de centrala delarna av staden saknar gröna ytor och det finns de som ursprungligen är byggda för andra ändamål. Fastighetsägare och markförvaltare har inte alltid samma intressen som vårdboendet.

– Vi har kämpat länge för att komma ut mer. Vi vet värdet av detta. Nu känner jag att vi fått uppbackning, säger Jill Moonfalk.

Hon förklarar att det gäller att jobba på en hög växel från tidigt på morgonen om man vill få tid att gå ut en stund under dagen. Det har blivit som en del av andan här att man ska gå ut.

– De gamla säger att de sover bättre nu, säger Malena Möller.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-10-14

Ämnen:

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.