Hoppa till innehåll

TA | Stort behov av sociala innovationer

Vad är sociala innovationer och vad kan dessa betyda inom arbetsterapin? Här försöker Björn-Anders Larsson, bland annat ordförande i nätverket Sociala Innovationer, reda ut begreppen.

Bildtext: Utveckling i små steg eller stora språng? Mer medvetna satsningar på förändring och innovation krävs för att möta utmaningarna i framtiden, inte minst nya samverkansformer över alla gränser.

Foto: Colourbox

Jag hävdar att Sveriges sociala system behöver utvecklas, att innovationer i vid mening är en viktig metod för detta och att arbetsterapin som kompetensområde och yrkeskategori måste delta i denna process. Sociala innovationer, i meningen att nya samverkansformer mellan organisationer och i sättet att kombinera tekniksystem med människor och organisationer, är särskilt viktiga inom bland annat arbetsterapins område.

Hur kan vi förena begreppen innovationer, sociala (verksamheter) och arbetsterapi? Värderingar och ideologier påverkar hur vi definierar dessa begrepp, men inom modern kritisk organisationsforskning kan några påstå att det ständigt pågår skapande av innovationer i ett modernt samhälle. Andra kan hävda att det finns en stagnation i många samhällssektorer, till exempel inom hälsovård och socialt arbete, och att därför sociala innovationer nu behövs mer än någonsin.

Innovationer ses av somliga som särskilt betydelsefulla förnyelser eller utveckling av produkter, arbetsmetoder, tjänster, organisationsformer. Mer kritiska forskare, särskilt vissa ekonomer, hävdar att all utveckling sker i form av kontinuerliga förändringar som på sikt blir betydelsefulla förbättringar. Uppfinningar ses
som en särskild klass av innovationer och då oftast inom fysiska produkter och produktionsmetoder.

Sociala verksamheter, tjänster etcetera, kan definieras från den producerande sidan som skapade av sociala organisationsformer inom social ekonomi (ej privat ägande och vinst som form och syfte). Eller från perspektivet verksamhetens effekter det vill säga att produkterna och tjänsterna har goda sociala effekter i den meningen att där uppstår välfärd, hälsa, trygghet, vård, omsorg med mera.

Arbetsterapins huvuduppgift är ju att hjälpa människor, som på grund av till exempel skada eller sjukdom har nedsatt förmåga att klara sina dagliga aktiviteter i hemmet – i skolan eller på arbetsplatsen och/eller under fritiden – att återfå önskad aktivitetsförmåga. Grundtanken i de arbetsterapeutiska insatserna är att ta vara på de förmågor som individen själv besitter och utifrån detta finna ett alternativt tillvägagångssätt, träna för att återfå förmåga helt eller delvis, ge råd vid anpassning av den fysiska miljön, bostaden, skolan eller arbetsplatsen, för att individen ska kunna utföra sina dagliga aktiviteter på ett för dem och omgivningen tillfredsställande sätt.

Sociala innovationer inom arbetsterapi bör således ske inom nuvarande arbetsområden i träning eller rehabilitering. Det bör drivas inom vård och omsorg inom landsting och kommuner eller via andra organisationer, på alla arbetsplatser och stödjas i medborgarnas hushåll. Det sker dock bäst i externa samverkansformer mellan olika parter (interorganisatoriska former) som tillsammans skapar just sociala innovationer.

Hur kan nu en individ eller arbetsgrupp tänka ut nya samband, vägar framåt eller lösningar på problem? Sådana tankar behöver teknikern i en konstruktionsfråga, läkaren i en behandlingssituation, socialarbetaren inför ett socialt problem och samhällsorganisatören och många fler. Den vanliga tanke- och handlingsprocessen är den repetitiva, som bygger på inlärd förmåga. Ofta definierar vi den mycket väl inövade förmågan som hög kompetens och ibland som mästarskap. Vi kan oftast inte hos mästaren i musiken eller köket urskilja vad som är förädlad erfarenhet och vad som är avvikelser och nya oprövade grepp.

Begreppet innovation tolkas ofta som en betydande utvikning eller avvikelse från de vanliga vägarna, men rimligtvis är det vanliga i livet ett stort antal små avvikelser och utvikningar. Där finns då ett ständigt pågående förnyelsearbete i livets alla skeden, på samma sätt som sker i genetiken, i naturen, i den ständiga evolutionen.

Ur denna breda, ständiga trial and error uppstår inom organisationer det som företaget Toyota och andra vill se som en kai zen, som en ständig förnyelse. Det är en optimering. Här finns det kända problem, som innebär att mycket stark normering, standardisering och kvalitetsstyrning ofta låser och därmed hindrar den önskvärda evolutionen i små steg.

Den rationella och därmed medvetna organisationen försöker således skapa metoder för planerade och ofta större innovationer i sätt att arbeta och produkter. Det är här management science med organisationsteori och tillämpad psykologi, socialpsykologi och sociologi försöker bemästra och sedan främja denna komplexa process.

Företagen, och då oftare de större och globala, har numera mycket medvetna system för forskning och utveckling och innovationer, som en grund för den kontinuerliga affärs-, teknik- och produktutvecklingen. Offentliga aktörer i Sveriges landsting och kommuner bör också skapa sådana.

Inom nationella och regionala system för ekonomisk och social utveckling skapas nu sammansatta system där många olika typer av organisationer avses bli koordinerade i så kallade territoriella innovationssystem och till och med över vidsträckta avstånd med funktionellt gemensamma innovationssystem. Sådana system bygger på sammanhållande egenskaper i nätverk och de förtätningar som uppstår och som ibland blir medvetna kluster. Uttryck för sådana ansträngningar är att arrangera samverkan i trippelhelix-strukturer.

Trippelhelix innebär att politisk sektor, företag och forskning samverkar.
Sådana tankar ligger också bakom skapandet av forsknings- och näringslivsbyar vid universitet, som det välkända Ideon i Lund.

Det behövs dock även innovationer vad gäller sättet att organisera och leda innovationsprocesser inom och mellan organisationer och i större nätverk. Så därför bör vi arbeta med de grundläggande elementen och processerna där individer i samhället skapar nya föreställningar, kommunicerar och interagerar med andra, så att medvetna metoder för detta kan uppstå.

Det kan trots allt således hävdas att förbättringar ständigt sker inom arbete och social sektor och att många av dessa är ”sociala innovationer”. En del av dessa är mer spektakulära och mer tydliga innovationer än andra. Jag menar att till exempel organisationsformer som PO-systemet, personliga ombud i vård och omsorg, och Fontänhusen inom socialt inriktad psykiatri är sociala innovationer inom svensk vård och omsorg.

Tekniksystem inom samma sektor ses också av somliga som sådana innovationer, till exempel att mekaniska nyckelsystem ersatts med elektroniska nycklar i hemtjänsten. Ett annat exempel är mobila system och tvåvägs tv-uppkopplingar inom hemsjukvård som i fallet Syster Gudrun i Blekinge där den boende har en tv-kamera på sin tv och sjuksköterskan på vårdcentralen har motsvarande utrustning. Dessa innovationer kräver just öppen samverkan mellan många och olika organisationer och detta på nya sätt.

Sammanfattningen är att mycket mer utveckling och bättre resultat uppnås i ett samhälle med fler sociala innovationer och att dessa bör öka. Det gäller även de ”mjuka” sektorerna, som vård, omsorg, hälsa och rehabilitering och därmed även arbetsterapin.


Björn-Anders Larsson
Ordförande i nätverket Sociala Innovationer   

Lästips

Nätverksorganisationer, Jan Edgren& Per-Hugo Skärvad, Liber 2010
Trippelhelix – den nya innovationsmodellen, Henry Etzkowitz, SNS 2005
Social konstruktion av vad?, Ian Hacking, Thales 1999
Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft, Johan Asplund, Korpen 1991
Samhällets entreprenörer, KK-Stiftelsen, 2009
Kreativitetens filosofi, Nils-Erik Sahlin Nya Doxa 2001

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-10-14

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.