Hoppa till innehåll

TA | Användbara och ”användvärda” innovationer

På Certec ger tekniska lösningar personer med funktionsnedsättningar en ny ingång i samhället. Människor beskriver helt enkelt vad de vill uppnå och Certec letar fram vägarna

Bildtext: Carl som är elev i Visby jobbar med ritprogrammet HIPP med hjälp av en speciell penna som kan ”känna” en bild genom att göra motstånd i handen.

Text: Marie Skoglund   Foto: Ingegerd Fahlström

En specialdesignad skoter för att själv kunna ta sig till och från skolan. En kontorsrobot vars arm kan vända blad. En ”dygnsklocka” där bilder hjälper den som har svårt att tränga bakom innebörden av timmar och minuter för att förstå tidens gång. Det är några av de tusentals hjälpmedel för funktionsnedsatta som Certec tagit fram under åren. Det är inte ovanligt att en idé som väcks av en personlig assistent eller förälder får sin konkreta utformning på avdelningen. Människor beskriver helt enkelt vad de vill uppnå och Certec letar fram vägarna.

– Här sitter vi inte bara på vår kammare och utvecklar teknik, vi måste vara ute och se i vilka sammanhang den ska användas. Certec är ett kunskapsbygge och våra projekt spänner över många områden. Utöver tekniker arbetar arbetsterapeuter, ekonomer, pedagoger och logopeder här, säger Per-Olof Hedvall, ämnesföreträdare på Certec i Lund.

– Vårt jobb är att utveckla teknik som inte bara ska vara användbar, den ska också vara ”användvärd”. Vi brukar beskriva det som att vi vill vara en bro mellan tekniska möjligheter och mänskliga önskningar, behov och drömmar, fortsätter han.

På avdelningen talas normalt inte om sociala innovationer, men visst finns det kopplingar.

– Vi stödjer individen. Med hjälp av tekniken blir det då enklare att ta sin plats i samhället och i relationerna med andra.

Ett exempel är NiviNavi, som är ett samarbetsprojekt mellan Certec och synpedagoger i Lund, som växt fram ur ett verkligt problem.

– Barn med synskador tycker ofta det är både tråkigt och svårt att lära sig ”käppa” sin väg i tillvaron. Under ett möte väcktes därför funderingen hur de på ett lekfullt sätt skulle kunna lockas att träna på egen hand, säger Kirsten Rassmus-Gröhn, elektroteknisk civilingenjör och projektansvarig.

Lösningen har växt fram som ett navigationsspel. Spelet går ut på att en bonde blivit av med sina djur. Nu behöver han hjälp att finna dem innan den elaka professorn gör det. En mobiltelefon med GPS används som scanner och hittar djuret genom att markera med ljudsignaler. När man så småningom kommer nära går det att fånga grisen eller kon genom att "håva" med mobiltelefonen. Nyskapande? Ja visst. Detta är första försöket som gjorts att använda ett spel med GPS för navigationsträning.

– Ett tiotal barn har varit med och lämnat sina synpunkter och tyckt det varit jättekul. Eftersom det brukar vara väldigt svårt att få ut synskadade barn att träna med sin käpp, är det här ett stort framsteg. De blir motiverade på ett lekfullt sätt och dessutom har det fördelen att de rör på sig.

Den stora frågan är nu, menar Kirsten, hur bra barnen verkligen tränar att hitta i sin omgivning. Spelet och att fånga djuren kanske stör uppfattningen.

– Det krävs mer testning. Nu söker vi projektmedel för att utveckla spelet och göra det mer flexibelt.

Kirsten har också varit projektledare för HIPP, ett ritprogram där synskadade med hjälp av en speciell penna kan ”känna” en bild eller ett diagram i sin dator. Med pennan går det att följa en relief eller själv skapa en.

– Pennan gör motstånd i handen med hjälp av motorer och ger på så sätt uppfattning om exempelvis en karta eller en graf. Om du har en bild med hus, gör känsloimpulserna från pennan att du kan känna på huset, gå runt det och
undersöka det. På så sätt kan du uppleva ett diagram eller grafik på ett enkelt sätt. Det går också att koppla till muntliga förklaringar och på så sätt förstärka förståelsen för detaljer i bilderna.

Utöver att själv skapa och uppleva ett digitalt bildmaterial, ger ritprogrammet en chans till samarbete mellan seende och synskadade elever. Det ger också stödläraren möjlighet att själv tillverka bildmaterial för eleven.

– I dag används HIPP i tre skolor i Visby, Linköping och Kristianstad. Det fungerar oerhört bra på två ställen, medan det inte riktigt tagit fart på det tredje, säger Kirsten.

Programmet är gratis. Det går att ladda ner på www.hipp.certec.lth.se.

Ytterligare ett hjälpmedel som utformas med hjälp av Certec är DIKO – den digitala kontaktboken. Det är ett tvåårigt design- och metodutvecklingsprojekt som startade i oktober förra året och riktar sig till barn med utvecklingsstörning och deras familjer.

För ett barn med utvecklingsstörning kan bilder skapa struktur. Bilderna talar om vad som ska ske framåt i tiden, men kan också användas för att berätta vad som hänt.

– Barn med utvecklingsstörning har länge använt dagböcker med bilder som kontaktböcker och stöd i kommunikationen mellan skola och hem. För den som har svårt med tal är bilder ett oslagbart komplement. Med stöd av dagens foton kan barnen visa och berätta för familjen vad de varit med om. Kontaktböckerna är viktiga, men att skapa dem med inklistrade bilder är omständigt och innebär moment som inte alla barn klarar av. Därför har vi tagit kontaktboken ett steg längre och låtit bilderna stanna i datorn. I stället för att klistra in bilderna i en bok går det att se dem direkt på nätet, säger projektledare Bitte Rydeman som arbetat som logoped i 30 år innan hon kom till Certec.

DIKO påminner om Facebook och Bilddagboken, men ska vara säkert och lättanvänt så att barnet kan använda sig av det så självständigt som möjligt. Barnet kan bjuda in familj, skolpersonal och vänner att dela sin dag och sina upplevelser. Förhoppningen är att DIKO genom att ge bildmässigt stöd åt minnet ska ge det egna berättandet hjälp på traven.

– Många barn som har svårt att prata har stor hjälp av bilder och för den som lyssnar blir det lättare att begripa sammanhanget. Det blir också möjligt att ha kontakt med morfar som kanske bor långt borta och berätta vad som hänt under dagen. Barnens nätverk växer och de känner sig delaktiga, säger Bitte Rydeman.

De lite större barnen kan själva fotografera och lägga in bilder och korta filmer. Innehållet speglar vad barnet tycker är viktigt. Någon kanske fotar den där stenen som är så fin, men som personalen eller mamma inte tycker är så märkvärdig. Barnen kan också visa sina foton eller filmer för hela klassen. Även familj, vänner och skolpersonal kan lägga upp bilder och anteckningar i egna digitala dagböcker som barnen får ta del av.

– Det ska bli möjligt att göra en sorts ”livsbok”, där användarna kan hitta tillbaka till viktiga händelser i livet för att kunna minnas runt dem. För att det ska fungera behöver vi dock utveckla ett sätt att orientera sig i tiden som personer med utvecklingsstörning kan förstå, säger Bitte Rydeman.

Nio familjer ska nu prova upplägget. Projektet drivs av Föreningen Furuboda tillsammans med Certec, FUB och Fågelskolan i Lund.

Fakta: Certec

Certec är en avdelning inom Institutionen för designvetenskap vid Lunds Tekniska Högskola. Här bedrivs forskning och projekt runt rehabiliteringsteknik. Utgångspunkten är att många behöver hjälp i sin vardag och ofta finns de tekniska möjligheterna att lösa problemen. Bra designprinciper och teknisk forskning används för att ge människor med funktionsnedsättningar bättre förutsättningar att fungera i samhället. Forskningen utgår från den berördes perspektiv och livssituation.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-10-14

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.