Hoppa till innehåll

TA | Fritt fram för sexualiteten

Att kunna stå för sin sexuella läggning på jobbet är en arbetsmiljöfråga och handlar om mänskliga rättigheter. I våras fick blivande arbetsterapeuter i Umeå fördjupa sig i könsroller och normer med hjälp av materialet Fritt fram.

Bildtext: Studenterna fick delta i fysiska värderingsövningar för att visa var de står i olika frågor.

Text & foto: Bitte Torbjörnsdotter

Anna Rohlin Larsson var tidigare studenthandläggare på FSA och har ett hjärta som klappar för demokrati och mänskliga rättigheter. Det bidrog till att hon engagerade sig i materialet från projektet Fritt fram, som nu används i det tvärfackliga nätverket.  

– Syftet är att tillsammans skapa arbetsplatser där alla känner sig fria att vara sig själva. Alla ska kunna känna att de mår bra på arbetsplatsen, för om man hela tiden måste gå omkring och dölja sin sexuella läggning så minskar produktiviteten, konstaterar Anna.

Hon åker runt på utbildningsorterna för att förmedla Fritt fram-materialet och nu är det studenterna vid Umeå universitet som får en halvdagsutbildning i hbt-frågor. Anna drar i gång direkt med fysiska värderingsövningar – hur skulle det vara att berätta att man är homo i klassen? Flera elever är eniga om att klassen är tajt.

– Det är ju säkert ett stort steg men det känns inte som ett problem i den här klassen, säger Lars Elebro.

Anna påpekar att det faktiskt också är gruppens ansvar att skapa möjligheter för alla att vara öppna med sin läggning, men individens val att avgöra om den vill vara det eller inte. 

Föreläsningen lägger stort fokus vid heteronormen och hur mycket den påverkar oss. För det händer alla att vi går över olika normgränser ibland.

 – Kanske tar du fel plats vid fikabordet eller gör fel klädval på festen. Hur som helst rubbar det balansen och normaliteten, menar Anna. Hon pratar om hur normen blir mycket synlig när det gäller hbt-frågor.

– Om två män går hand i hand så är det väldigt tydligt att de har gått över gränsen. Men one size fits all-kostymen skaver på de flesta och det är väldigt sällan den passar någon perfekt. Den stänger snarare in oss och arrangerar oss i fack. Fast vi människor älskar att klassificera saker, det är ett sätt att förstå omvärlden.

Studenterna ska räkna upp sexuella läggningar och Anna får räta ut terminologin. Hetero, homo och bi är sexuella läggningar, medan transvestit eller transsexuell är olika sätt att uttrycka sitt kön på. Att vara pedofil eller asexuell däremot är ett beteende.

– Det är viktigt att komma ihåg att det är jag som definierar mig. Ingen annan i omgivningen ska sätta etikett på mig. Och alla har en sexuell läggning, man kan till exempel vara hetero som är drag och asexuell, berättar Anna. Sedan visar hon filmer om situationer på arbetsplatser, där den första handlar om en ny kollega som presenteras när fokus hamnar på en bild av den lesbiska partnern.

Studenterna undrar varför man inte kan ha en bild på sin partner oavsett kön?

– Tja, forskning visar att 50 procent av homo- och bisexuella inte är öppna på arbetet och av dem undviker 40 procent vissa samtalsämnen för att slippa prata om sin sexuella läggning eller partner.  Det kräver strategier som i sin tur kräver mängder av energi, säger Anna.

En film handlar om hur ord som fjolla och bög kan såra kollegor även om de inte riktas direkt mot någon. Att tolerera eller acceptera bögar handlar också om ordets makt.

– Innebär det att hbt-personer är sämre än heterosexuella? Eller är det bättre att vara avvikande eller annorlunda? Vi kanske ska prata om respekt i stället. På Lars Elebros extraknäck finns en hård jargong och han tror att en hbt-person skulle kunna känna det som ett personligt påhopp.

– Men jag tar till mig att vara lite mer försiktig när jag öppnar munnen efter det här och försöker kanske välja andra ord.

Nästa film handlar om transvestiten Claes. Fastän flera arbetskompisar såg honom som Sara på tv-nyheterna, sa ingen något förrän han drog ihop till ett stormöte och berättade själv. Tystnaden kan upplevas som ren tyranni.

– Och när ni träffar på äldre klienter som har levt länge med olika strategier för att dölja sin läggning, så är det inte självklart att berätta. Det här är ju ett ämne som varit så skambelagt, men det är viktigt att ni sänker tröskeln.

Anna menar att arbetsterapeuterna kommer nära sina klienter och måste förvänta sig att träffa andra än hetero i människors hem. 

 – Hur ska ni hantera det om en transa öppnar i klänning, ni kanske tappar hakan?

 – Jag skulle tycka att det var trevligt om en man öppnade dörren i klänning, förutsatt att han är öppen med sin läggning, säger Dahlia Ali, som är van att idrotta med flera homo- och bipersoner.

Studenterna får veta att den som har levt länge med att dölja sin läggning kan ha fått en sämre psykisk hälsa. Därför uppmanar Anna dem att vara lyhörda och använda så könsneutrala ord som möjligt.

– Det gäller nog att tänka lite längre i kontakten med klienterna. Men också att synliggöra hbt-frågorna så att det inte blir något konstigt, helt enkelt få människor att känna sig tryggare, säger Anna Kajander eftertänksamt när utbildningen är över och alla småpratar på väg ut ur klassrummet.

Än så länge är långt ifrån alla student-er medlemmar i FSA och eftersom en
undersökning visat att hbt-personer i lägre omfattning är fackligt anslutna, så är utbildningen också en ren överlevnadsfråga för fackliga organisationer, som måste vara attraktivt för alla människor. Och Anna Rohlin Larsson ser utbildning som det viktigaste redskapet för att komma någonstans i inställningen till hbt-frågor.

– Har man inte tillräcklig kompetens så kan det hända att man sitter inne med en del fördomar. För en del människor är det här en jättekänslig fråga och för andra inga konstigheter alls. Det är möjligt att man går härifrån fortfarande i förvissningen om att hbt är onormalt. Men förhoppningsvis kan vi inom FSA starta en process som gör att man börjar fundera i andra banor och ifrågasätta.

Fakta: Fritt fram

Fritt fram var ett EU-finansierat projekt som bedrevs av ett antal arbetsgivare och fackförbund mellan 2001–2007. Totalt utbildades cirka 25 000 personer i hbt-frågor. Efter projektets slut bildades ett nätverk med förbund från Saco, TCO och LO som fortsätter använda materialet Fritt fram. Där ingår sedan starten FSA med utgångspunkten att det är en arbetsmiljöfråga att kunna vara sig själv på arbetsplatsen. Materialet är dock inte framtaget specifikt för arbetsterapeuter, utan utmanar alla deltagares föreställningar om kön, sexuell läggning och identitet.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-09-02

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.