Hoppa till innehåll

TA | Hjälpmedel behöver inte vara komplicerade

Ett tvärfunktionellt team utvecklar hjälpmedel på Mun-H-Center. Arbetsterapeuten Marika Persson vill fästa uppmärksamhet på munvården.

Text: Ulla-Karin Höynä

Arbetsterapeut Marika Persson, som arbetar på Regionhabiliteringen i Västra Götaland, är konsult på Mun-H-Center sedan 1996. Hon har mött ett stort antal patienter med sällsynta diagnoser. Funktionsnedsättningen kan innebära svårigheter med munmotoriken.

Ett exempel är en kvinna på 40 år som har ”Huntingtons sjukdom”, en ärftlig progredierande neuropsykiatrisk sjukdom. Ett symptom är ofrivilliga rörelser, vilket innebär att patienten har svårt att styra och planera sina rörelser. Det innebär en stor risk att skada sina tänder, både när man äter och vid munhygien.   

– Det är viktigt att själv kunna sköta sin munhygien. Hon behöver stabilisera sitt rörelsemönster och har fått ett enkelt hjälpmedel, en viktmanschett för handleden som begränsar rörelserna, och rådet att sitta ned när hon borstar tänderna, säger Marika Persson.

Hon ingår i ett team med logoped, sjukgymnast, tandhygienist och tandläkare.

– Vi arbetar tvärprofessionellt. Att arbeta i team ökar vår samlade kunskap och är väldigt fruktbart. Som arbetsterapeut arbetar man med att ge patienterna förutsättningar att utveckla aktivitetsförmågan i vardagliga aktiviteter och där ingår personlig vård som munvård. Jag skulle önska att man blev mer uppmärksam på munvården, men det synsättet har inte slagit igenom, menar Marika Persson.

– Jag tittar på flera saker när jag utvecklar hjälpmedel. Målet är att de inte ska vara komplicerade. Vad behöver patienten för att underlätta genomförandet av en uppgift? Vari ligger begränsningarna? Är det bättre att sitta när man borstar tänderna eller att stå, förtydligar hon.    

Problemställningarna är väldigt varierande. Man kan ha känselbortfall och inte vara medveten om att det ligger kvar mat i tandfickan och ser inte heller. Med en munvinkelhållare är det lättare att se och få en överblick över tänderna och munhålan.

Marika Persson fortsätter:

– Det är inte säkert att man vet hur länge man ska borsta tänderna, eller hur lång en minut är. Lösningen kan vara att man sätter en timer på ett antal sekunder för att inte ”fastna” och för att inte glömma bort var man redan borstat och klara av att göra det i rätt ordning, säger hon.

En annan patient är en man i 20-års åldern med muskeldystrofi, som gör att han inte kan gapa. Det påverkar hans förmåga att äta och att sköta sin tandvård. Han kom till Mun-H-Center med karies längst in på kindtänderna för att han inte kom åt att rengöra sina tänder. För att förbättra gapförmågan fick patienten använda ”Therabite” för daglig stretching. Hjälpmedlet har elektronisk styrning, och har utvecklats av teamet i samarbete med en civilingenjör.

Många av hjälpmedlen är av det enklare slaget, som en silikonslang till tandborsten för att få ett bättre grepp, eller att man väljer en plastsked om man biter ihop hårt – i stället för en av metall. Mun-H-Center har nyligen gett ut boken Hjälpmedelsutprovning vid mun- och tandvård där merparten av hjälpmedlen finns beskrivna.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-06-09

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.