Hoppa till innehåll

TA | Varför uppmärksammas inte genus mer inom arbetsterapin?

Gästkrönika av Ann Öhman, docent och föreståndare vid Umeå centrum för genusstudier på Umeå universitet.

Arbetsterapins kunskapsområde handlar om människans arbete och aktiviteter.

Eftersom arbete är starkt genuskodat ter det sig en aning märkligt att genus inte uppmärksammats mer inom arbetsterapin.

Kvinnor och män yrkesarbetar lika mycket, men tjänar olika och merparten av det obetalda arbetet utförs av kvinnor. Man vet vidare att exempelvis läkare ger olika råd och behandling till män och kvinnor oavsett om det behövs eller inte.

Sjukvårdsarbete är också kraftigt genuskodat som kvinnligt, vilket ofta innebär sämre lön. Genusaspekter är alltså närvarande i mötet med patienter, i behandling och rehabilitering och i den hierarkiska sjukvårdsorganisationen.
Maktordningarna i vården har inte bara med genus att göra, men det är en mycket väsentlig aspekt. Hur påverkar föreställningar om kön och genus arbetsterapins praktik, exempelvis arbetsrehabilitering eller träning av dagliga aktiviteter.

Lyckas arbetsterapeuter bättre än andra yrkesgrupper med att behandla alla lika oavsett kön? Av den arbetsterapeutiska forskningen att döma så verkar genus närmast vara en så kallad ”icke-fråga” inom fältet.

Beror det på att man inte tycker att det är viktigt, eller på att man saknar kompetens att utveckla yrkesspecifik kunskap om genusrelationer?

Arbetsterapeuten Gun-Marie Hariz utgör ett undantag. Hon studerade rehabilitering av patienter med Parkinsons sjukdom och fann att patienternas kön inte angavs i en tredjedel av publikationerna om stereotaktiska operationer. Hon upptäckte också att bara 35% av de opererade var kvinnor medan 65% var män, men att denna fördelning inte representerar förekomsten av sjukdomen hos män och kvinnor.

Resultatet kan tolkas som omedveten genusbias i remittering, urval och attityder i vården.

Det är således nödvändigt att problematisera arbetsterapi utifrån ett genusperspektiv för att få till stånd en så bra vård och rehabilitering som möjligt.

Genus bör också introduceras i arbetsterapeututbildningen för att ge yrket och ämnet en god genuskompetens. Det medför att den genusbias som förmodligen finns också inom arbetsterapin kommer att uppmärksammas bättre, vilket i sin tur kan leda till att män och kvinnor får den vård de behöver och har rätt till!


Ann Öhman
Docent, föreståndare
Umeå centrum för genusstudier
Umeå universitet

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-05-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.