Hoppa till innehåll

TA | Många arbetsterapeuter tar genus för givet

Att man arbetar klientcentrerat behöver inte betyda att man per automatik har genusglasögonen på sig. Ändå tar många arbetsterapeuter detta för givet. Det menar Gunilla Liedberg, med. dr och universitetslektor vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköpings universitet, som forskar och undervisar i genus.

Bildtext: På arbetsterapeutprogrammet i Linköping har genusperspektivet implementerats i hela utbildningen. Det har ökat medvetenheten om betydelsen av kön och genus inom vården hos studenterna.

Text: Catharina B Tunestad  Foto: Peter Modin

I en studie som Gunilla Liedberg gjorde 2008 tillsammans med Gunnel Hensing, professor i socialmedicin vid Sahlgrenska Akademin, deltog 107 studenter i åldern 19-29 år vid arbetsterapeutprogrammet i Linköping. Samtliga fick ta del av en och samma fallbeskrivning.

I hälften av fallen beskrevs en man med depression, den andra hälften en kvinna med samma diagnos. Det enda som skiljde fallbeskrivningarna åt var just könen som avslöjades enbart genom klientens namn. Med fallen fanns även 16 olika aktiviteter föreslagna att välja bland som behandling för ”patienterna”. Studenterna ombads även att välja tre aktiviteter för egen del om de skulle befinna sig i samma situation som klienterna.

– Det var tydligt att studenterna valde och tänkte utifrån traditionella könsroller. För den manliga klienten valde studenterna ”typiska” manliga aktiviteter, som exempelvis styrketräning, fiske och bilskötsel. Kvinnan blev föreslagen att delta i aktiviteter som ridning, aerobics och shopping, säger Gunilla Liedberg.

Hon berättar att mönstret gick igen när det gällde aktiviteterna som de valde till sig själva som behandling.

– De kvinnliga studenterna valde främst matlagning och cafébesök medan männen valde styrketräning.

I studien framkom inga statistiska skillnader när det gällde valen av aktiviteter för en manlig eller kvinnlig klient/patient vid en jämförelse mellan studenternas
ålder. Både de äldre och de yngre studenterna hade samma uppfattning. Detsamma gällde när en jämförelse gjordes mellan studenterna under olika terminer. Inte heller detta visade på några statistiskt signifikanta skillnader.

– Detta kan tolkas som att varken litteratur inom arbetsterapiämnet eller den verksamhetsförlagda praktiken ökar studenternas genusmedvetenhet i någon större uppfattning, fortsätter Gunilla.

Hon menar att detta är problemets kärna – att genusperspektivet tas för givet och därmed inte ”syns”.

– Vi har alla med oss ett visst tänkande om könen sedan barnsben, men vi uppfattar oss gärna som neutrala i mötet med klienten/patienten. Det gäller alla inom hälso- och sjukvården, inte bara arbetsterapeuter.

Gunilla berättar att studenterna som hon undervisar till en början ofta värjer sig lite mot begreppet genus.

– För många är genus ett värdeladdat ord som är politiskt färgat och för tankarna till 1970-talets kvinnorörelse och Grupp-8, ”Feministiskt initiativ” och andra politiska grupper på vänsterflanken.

– Då brukar jag understryka att genus inte är liktydigt med en viss sorts politik, utan ett begrepp som innebär att genus är något som är socialt konstruerat av samhällets normer.

Gunilla understryker att syftet med att integrera genusperspektivet i undervisningen på arbetsterapeutprogrammet inte handlar om att göra studenterna till några genusteoretiker.

– Tanken är snarare att de ska få ett mer öppet förhållande till omgivningen och förstå hur maktstrukturer och underordning hänger tätt samman med kön och genus.

– På så sätt får de förhoppningsvis med sig en större genusmedvetenhet i sitt framtida yrkesutövande, i mötet med klienten.

Det här med genusbegreppet är dock rätt komplicerat understryker hon.

För att få studenterna att förstå dess komplexitet, har man under termin fyra lagt in mångfaldsseminarium med efterföljande diskussion.

– Där belyses genus i relation till ålder, etnicitet och funktionshinder då det är svårt att särskilja genus från dessa faktorer.

– I termin sex följer vi upp med seminarium om ”Våld i relationer”. Detta leds av Katarina Swanberg, genuslektor och docent i genus och medicin vid Linköpings universitet, som forskat en del om just detta.

Sista terminen får studenterna läsa artiklar om hur bland annat genus skapas och hur utvecklingen av arbetsterapiyrket ser ut.

– Vad betyder det utifrån ett genusperspektiv att yrket är skapat av vita,
heterosexuella medelklasskvinnor i USA och att kåren till stor del fortfarande består av kvinnor? Det är exempel på frågor som vi diskuterar, fortsätter Gunilla.

Hon och Gunnel Hensing samt Mathilda Björk, universitetslektor vid Jönköpings Högskola, har tidigare gjort en fokusgruppsstudie där de undersökte yrkesverksamma arbetsterapeuters uppfattningar om begreppet genus. Syftet var att ta reda på på vilket sätt arbetsterapeuterna trodde att genus kunde ha  betydelse i deras kliniska arbete och för arbetsterapi generellt.

I studien deltog tre män som intervjuades för sig i en grupp och 14 kvinnor. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ metod där varje mening granskades för att finna likheter och skillnader i uppfattningarna.

Resultatet från studien visar även här, som med studenterna, att man tog
begreppet genus för givet i arbetet.

Deltagarna ansåg att de använde sig av ett specifikt genusperspektiv efter-som de arbetar klientcentrerat och utifrån ett helhetsperspektiv. De ansåg att behoven utifrån genusaspekten ändå kunde identifieras. Det är en faktor bland andra som du måste ta hänsyn till när du ska förstå en person som en arbetsterapeut formulerade det. Å andra sidan ansåg de att det generellt var viktigt att vara medveten om sina egna värderingar om traditionella könsroller, så att dessa inte påverkade i mötet med klienten.

När de fick tillfälle att fritt uttrycka sina synpunkter och tankar i studien framkom en tydligare medvetenhet om genus.

– Då var det flera som sa att de upplevde manliga klienter som mer krävande och behandlade dem därför annorlunda. Följden, menade de, kunde bli att männen tenderade att få åtgärder snabbare insatta än kvinnor, berättar Gunilla och fortsätter:

– De ansåg att män uttrycker sig säkrare och mer kategoriskt, att de därför kan vara svårare att ifrågasätta, medan de kvinnliga klienterna de mötte ofta istället frågade ”det är väl på det här sättet, eller vad tror du?”.

Studien visade även att vid bedömning av aktivitetsförmåga ställde arbetsterapeuterna olika frågor beroende på om det var en man eller kvinna de mötte. Som en i studien uttryckte det: Männen har ett stort behov av att arbeta så därför måste man tänka på hur man kan lösa deras arbetssituation för att de inte ska få produktionsbortfall.

Till kvinnorna ställdes mer frågor med fokus på hemmet och familjen. Formuleringar som jag vet att mycket av det här ofta ligger helt naturligt på kvinnan förekom. Det var tydligt att arbetsterapeuterna skapade genus i mötet med klienterna.

– Det är väldigt olyckligt att försöka vara neutral i möten eftersom det kan innebära att arbetsterapeuten förutsätter att någon är på ett visst sätt utifrån sin egen traditionella uppfattning om könsrollerna. Inom hälso- och sjukvården är detta kanske en särskild fara eftersom denna ”blindhet” kan påverka vilken typ av behandling klienten får – och hur snabbt åtgärden sätts in, summerar Gunilla som skulle önska att det fanns tid och utrymme för diskussion och reflektion om genus på varje arbetsplats.

– Alla behöver inte sätta sig i skolbänken och läsa genusteori, det räcker långt med att bara börja samtala om genus, ge det tid för eftertanke.

Fotnot: Ett genusmedvetet förhållningssätt innebär att båda könen får behandling utifrån sina specifika behov och att arbetsterapeuten kan bortse från sina egna värderingar och traditionella könsroller.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-05-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.