Hoppa till innehåll

TA | "Här får jag uppmuntran"

TA möter arbetsterapeuten Monica Aasnes i "Mitt i vardagen".

Text och foto: Ulla-Karin Höynä

Monica Aasnes tog sin examen 1997. I elva år har hon arbetat inom ett privat vårdföretag. Hon började som distriktsarbetsterapeut på en självstyrande intraprenad inom landstinget i Stockholm. Den omvandlades år 2001 till Reageraklinikerna.

Vad är den största skillnaden med att arbeta inom landstinget jämfört med det privata näringslivet?

– Att man ständigt uppmuntras och idéer tas tillvara. Inom den offentliga sektorn fick man inte alltid så mycket respons när man kom med egna förslag.

– Vi har även specialistfunktioner inom olika områden som man avsätter fem procent av arbetstiden till. Jag har en specialistfunktion inom neurologi för arbetsterapeuterna. Det innebär att jag bland annat stöttar kollegor och håller mig uppdaterad med den senaste forskningen inom området.

Hur du går tillväga när du kommer på en idé, som du tror kan vara till nytta för verksamheten? 

– Det finns en mall som man först fyller i. Den lämnas till den process-ansvarige. Förslaget tas sedan upp i ett processråd. Där bestäms hur mycket tid jag får använda till projektet. Vi arbetar efter en modell, PGSA-hjulet, som står för planera, genomföra, strukturera och avsluta.

Kan du berätta om ett projekt som du tagit initiativ till?

– Jag och några kollegor har arbetat en del med behandlingsriktlinjer och arbetsterapiprocessen, svarar hon.

Monica Aasnes menar att en annan skillnad är att hon känner sig mera
delaktig. Det finns inte så många mellanchefer. Hennes närmaste chef
sitter på kliniken och därefter är det VDn.

– Han vet vad alla heter i förnamn så det blir ganska personligt, trots att vi är 130 anställda.

Att man ser positivt på kompetensutveckling tror hon har att göra med att man utgår från en kompetensstrategi. Den bygger på att alla anställda ska ha samma grundkompetens. Om något saknas uppmanas man att gå en kurs inom området. När Monica Aasnes valde att gå en magisterutbildning på halvtid bemöttes detta också positivt.

Är det någon skillnad lönemässigt, jämfört med den offentliga sektorn?

– Nej, även om vi har personlig lönesättning. Det är nog snarare att förhållanden runt omkring är annorlunda. Att man kan vara tjänstledig och gå kortare kurser med full lön och att arbetsklimatet skiljer sig åt. Man får mer uppmuntran och det gör att allt blir roligare.

Hur är fördelningen mellan kvinnor och män på arbetsplatsen?

– Det finns 12 män i företaget. Det är ingen löneskillnad mellan män och kvinnor.


Namn:
Monica Aasnes.
Arbetar som: Arbetsterapeut, stroketeamet Reageraklinikerna.
Ålder: 42.
Bor: Hägersten, södra Stockholm.
Familj: Man, två barn, 9 och 5 år.
Arbetsterapeutens styrka: Göra bedömningar, analysera resurser och problem.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-05-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.