Hoppa till innehåll

TA | ”Vi borde prata mer om etik”

I Göteborg finns en övergripande arbetsgrupp som arbetar med tvångs- och skyddsåtgärder i demensvården, som stöd för verksamhetschefer och personal. Drivande i det arbetet är arbetsterapeuten Eva Silow, som är en av cirka 50 medicinskt ansvariga för rehabilitering (MAR) i landet.

Bildtext: Eva Silow, medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i stadsdelarna Majorna-Linné och Centrum i Göteborg, försöker skapa medvetenhet och starta etiska diskussioner om bältestvång. – Vi saknar sådana diskussioner i det här landet, menar hon.

Text och foto: Jane Bergstedt

Eva Silow är MAR, medicinskt ansvarig för rehabilitering, i stadsdelarna Majorna-Linné och Centrum i Göteborg och lite av expert på tvångsmedel i staden. Frågan har berört henne ända sedan hon börj-ade arbeta som arbetsterapeut 1990 och väldigt många ”satt i bälte”.

– Människor behöver röra på sig, annars glömmer man att man kan gå. Alla människor får ont om man inte får röra på sig tillräckligt. Oron och ångesten blir inte mindre för att man sitter fast. Jag har sett folk sitta på vanliga stolar fastbundna med gardiner.

Hon poängterar att det sällan beror på elakhet utan är ett tanklöst sätt att lösa ett akut problem, som i sin tur beror på bristande kunskaper och stundtals brister i bemanningen.

– Jag gick en facklig kurs för 30 år sedan och blev intresserad av lagar och paragrafer. När jag läste vad som gällde i föreskrifterna tolkade jag dem annorlunda än många andra. De gav egentligen inte något lagstöd för tvångsåtgärder. Men att föreskrifterna drogs tillbaka har aktualiserat frågan och startat diskussioner. Det är bra, även om det inte alls är bra att man idag mer eller mindre tvingar personal att ta beslut utan något lagstöd alls.

Hon understryker att det behövs både utbildning och metodutveckling, att helt enkelt tänka om. Många tvångsåtgärder motiveras med att det är ett skydd för den enskilda människan för att inte göra sig själv eller andra illa.

I tre år har hon arbetat som MAR vilket gett henne en plattform att arbeta utifrån. En MAR har tillsynskontroll när det gäller patientsäkerhet, som en förlängd arm av Socialstyrelsen. MAR är dock inte tvingande för kommunerna som MAS-tjänsterna är i lagstiftningen (medicinskt ansvarig sjuksköterska). Hon rapporterar direkt till nämnden.

– Inte minst arbetar jag med kvalitetsutveckling, information och utbildning, inte bara med pekpinnar. Jag hjälper till att skapa medvetenhet och att starta etiska diskussioner, för sådana saknar vi i det här landet. Men kanske kan de nya pengarna till värdegrundsarbete hjälpa till, säger Eva Silow.

I Göteborg finns en övergripande arbetsgrupp som arbetar med frågorna som stöd till verksamhetschefer och personal, liksom information till anhöriga. Hur man ska agera på både kort och lång sikt.

– Många arbetsterapeuter och enhetschefer ringer mig och frågar hur de ska göra.

– Det gäller förstås att försöka hitta orsaken till varför en person exempelvis är orolig och far upp och ner i stolen. Ibland är det svårt att finna och åtgärda orsakerna. En larmmatta förhindrar inga fall, men ger kanske personalen en falsk känsla av kontroll, säger hon.

– Vi ska lindra och inte bidra till åtgärd-er som kan vara integritetskränkande. Vi ska hjälpa människor att få kontroll över sitt liv och sin vardag. Vi ska aldrig ta beslut mot någons vilja.

Hon fortsätter:

– Självklart finns det svårlösta fall, någon som både är dement och diabetiker och där det kan vara förenat med livsfara att personen går ut och irrar bort sig. Det skulle kunna lösas med den nya GPS-tekniken, där sökfunktionen sätts igång efter en viss tid. Tekniken finns, men det är inte tillåtet. Även polisen skulle vilja få använda den, säger hon.

– En annan lösning är större gårdar där rastlösa personer ändå har möjlighet att vara ute och röra på sig. I Göteborg ses möjligheten över. Till och med fångar har rätt till en timmes frisk luft, påpekar Eva Silow. Motoriskt oroliga patienter måste få röra på sig, även om de inte är kontaktbara. Man kan möblera om. De kanske ramlar någon gång, men det kanske är priset man ska betala.

– Vård- och omsorg måste riskbedömas; ökar eller minskar risken med det hjälpmedel man vill sätta in? Om man riskerar att få en rullstol över sig kanske det är bättre att glida ur den då och då. Det orsakar sällan svåra skador. Bälten orsakar ett dödsfall om året när människor stryps.

– Livet är inte ofarligt för någon av oss. Men anhöriga blir oroliga och sätter press på personalen och personalen vill inte bli uthängd om något händer. De törs inte chansa för de vet att de får skulden. Men vi måste tänka om, lära oss jobba på nya sätt. Och för det behöver vi både kunskap och ett lagstöd!

Den avgörande frågan är om någon är rättskapabel, som det heter, alltså
kapabel att ta egna beslut. Men vem ska avgöra det? Det kan inte lämnas över till enskilda personer, till arbetsterapeuter, undersköterskor eller andra yrkesgrupper utan något stöd, påpekar Eva Silow.

Hon sticker inte under stol med att mycket också handlar om bemanningen. Mindre tvångsmedel kommer att kräva mer personal, så enkelt är det. Nu används exempelvis bälten för att man ska hinna ta hand om och lägga andra patienter. Och nattetid är det ännu glesare, då kommer både grindar, larmmattor och inlåsning till användning.

Det har blivit bättre i de särskilda boendena men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

När det gäller bemanning är just nu en majoritet i riksdagens socialutskott för riktlinjer om bemanning inom demensvården, oppositionen gör gemensam sak med Sverigedemokraterna, medan utskottets borgerliga ledamöter reserverat sig.

– För närvarande bollas viktiga beslut i svåra fall ofta mellan socialnämnden, verksamhetschefer och tjänstemän och mycket av förskrivningen står still i väntan på något stöd i nya föreskrifter eller en lag. På andra håll tar man egna rättsvidriga beslut och så kan det förstås inte få fortsätta, säger Eva Silow.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-03-28

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.