Hoppa till innehåll

TA | Träning i hemmet gör Gösta mer motiverad

I början av februari drabbades Gösta Olsson av en stroke. Efter 12 dagar på strokeenheten på Sahlgrenska universitetssjukhuset skrevs han ut. Ett par gånger i veckan får han besök av arbetsterapeuten från avdelningens stroketeam.

Bildtext: Gösta Olsson tränar sin finmotorik och koordination genom att plocka disken ur diskmaskinen tillsammans med arbetsterapeut Kerstin Kåmark.

Text och foto: Ulla-Karin Höynä

TA följer med Kerstin Kåmark, arbetsterapeut från stroketeamet, när hon är på sitt andra besök hos Gösta Olsson i Västra Frölunda. I dörren möter oss en alert äldre man. Det är svårt att föreställa sig att han haft en stroke för knappt två veckor sedan.

När Gösta lades in på avdelningen hade den vänstra kroppshalvan nedsatt motorik. Han kunde inte flytta vänsterfoten själv och vänsterarmen gick inte att styra. Att framstegen gått väldigt snabbt förstår jag när Gösta berättar att han knäppt skjortknapparna själv på morgonen. Innan Gösta insjuknade brukade han och frun promenera flera kilometer varje dag. Att han varit såpass aktiv tidigare kan ha bidragit till att framstegen gått snabbt.

Vi sätter oss ned vid köksbordet. Gösta Olsson berättar att det känns lite märkligt att börja om och lära sig på nytt när man är 84 år. Kerstin hör sig för hur träningen fungerar och han menar att det går framåt. Vid dagens träning blir den första uppgiften att plocka disken ur diskmaskinen. Det går bra, men visst är det en utmaning. Att greppa kaffekopparna och placera dem på hyllan kräver att koordination och finmotorik fungerar. Gösta tränar även på att komma ihåg att titta på sin vänstra hand när han arbetar.

– Jag har svårt med känseln i fingertopparna i vänster hand och att veta vilken kraft man ska använda, och att känna vad som är varmt och kallt, säger Gösta.

Arbetsterapeuten och sjukgymnasten från stroketeamet turas om att besöka honom. Dagen innan var sjukgymnasten där. De kom överens om att rollatorn fortfarande är ett bra stöd för Gösta inomhus.

– Målet är att Gösta ska klara sina egna uppsatta mål och om möjligt bli tvåhänt igen, säger Kerstin Kåmark. 

För Göstas del gäller det att fortsätta träningen av finmotoriken. Kerstin försöker att utnyttja det som finns i hemmet för träningen och föreslår en verktygslåda där skruvar kan utnyttjas till den finmotoriska träningen. Hon poängterar att det är viktigt att ge hjärnan stimuli och intryck. Om man som Gösta har nedsatt känsel, kan träningen försvåras av att hjärnan inte får samma information ifrån vänster hand. Detta kan medföra att handen med nedsatt funktion inte används lika mycket.

Genom att träningen sker i hemmet kan Gösta få förslag på vardagsaktiviteter där vänster hand kan tränas. Gösta sätter sig i tv-fåtöljen och får i uppgift att ta upp dagstidningen som ligger på bordet. Han bläddrar igenom tidningen med vänster hand.

– I dag går det lättare. När jag tränade på sjukhuset var detta mycket svårare, säger han. 

Gösta Olsson berömmer stroketeamets insatser, särskilt efter det att han kommit hem.

– Det är en fantastisk omställning. Jag hade inte väntat mig den här formen av vård. Det blir en annan form av kontakt, mer personlig, jämfört med när man går till en mottagning på en vårdcentral, där jag skulle ha fått en nummerlapp och varit anonym, säger han.

Redan dagen efter hemkomsten kom stroketeamets sjuksköterska och följde upp planeringen från sjukhuset. 

Att komma hem efter sjukhusvistelsen, menar Gösta Olsson, har gett honom en annan frihet.

 – Det hade varit svårt att komma hem utan uppföljning från sjukhuset, utan att veta vad jag skulle företa mig. Nu har jag en mall att arbeta efter. Jag får handledning och egna uppgifter att arbeta med, som gör att jag blir mer och mer självständig, fortsätter han. 

Innan utskrivningen från SU hade Gösta ett målmöte med teamet. Tillsammans sätter de upp rehabiliteringsmålen. För Gösta Olsson handlar det om att få vardagslivet att fungera; att duscha själv, att kunna dammsuga ett rum och att gå på promenad med rollator. När vi sitter och pratar i köket undrar Kerstin hur han ser på sina mål. Gösta Olsson är nöjd med framstegen hittills och förstår att det är fråga om längre tid innan han når ända fram. Gösta Olssons långsiktiga mål är att bege sig på en kryssning med sin fru.

Kerstin Kåmark menar att det är viktigt att som arbetsterapeut kunna följa med patienter hem för att få slutföra de insatser som påbörjats på avdelningen. Genom att träningen sker i strokepatientens hemmiljö kan han träna mot verkliga mål och blir då mer motiverad till sin träning. En annan fördel är att stroketeamet som följer patienten hem, känner patientens bakgrund och vet varför vissa saker fungerar och andra inte. Det resulterar i en effektivare rehabilitering.   

 –  Vi kan följa upp de insatser vi påbörjat på avdelningen, vilket ger en ökad kvalitet på vården. Alla arbetsterapeuter på strokeenheten är väldigt positiva till träning i hemmet. Som arbetsterapeut blir rollen i patientens hem annorlunda, eftersom vi anpassar oss efter patientens dagliga rutiner, säger hon.

Våren 2010 startade ett pilotprojekt som avslutades hösten 2010. Totalt fick 40 patienter rehabilitering via teamet. Resultatet visade att 75 procent uppnådde sina mål. 25 procent lyckades delvis.

Efter avslutad träning med teamet får strokepatienten råd om fortsatt träning. Av de 40 personer som haft träning i hemmet har stroketeamet rapporterat vidare 37 till rehabilitering på träningscenter eller dagrehab inom primärvården. Tre personer behövde inte någon fortsatt träning.      

Nästa besök Gösta Olsson får blir om fyra dagar. Då ska han duscha själv och prova att använda en duschpall i sin duschkabin och komma närmare ytterligare ett mål.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-03-28

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.