Hoppa till innehåll

TA | Svenskt Demenscentrum: "Det krävs en lagstitftning"

Rapporten från Svenskt Demenscentrum ger en bred belysning av var frågorna om tvångs- och skyddsåtgärder befinner sig i dag. Här redovisas slutsatser i rapporten i korthet.

Bildtext: Sven Erik Wånell på Äldrecentrum har ingått i projektgruppen som lagt fram rapporten. Han menar att det är viktigt att det görs ordentliga utredningar och att man dokumenterar allt.

Text: Jane Bergstedt
Foto: Äldrecentrum

  • Det krävs lagstiftning och den borde vila på en tydlig värdegrund – en portalparagraf om att ge varje enskild människa bästa möjliga livskvalitet utifrån de förutsättningar som han och hon har.
  • Lagen borde inte enbart gälla personer med demenssjukdom, rapporten talar om ”allvarlig kognitiv störning” som ett samlande begrepp. Det handlar om personer som saknar rättskapacitet och det kan fler än dementa göra, samtidigt som dementa kan ha det.
  • En gradering av tvångs- och skyddsåtgärder bör göras, det finns många och de kan vara mer eller mindre tvingande. Att flytta mot sin vilja bedöms som den mest ingripande åtgärden. Andra former som kan anses allvarliga är anordningar som bälte och brickbord som hindrar att man kan resa sig liksom sänggrind och videoövervakning.
  • Mindre allvarliga bedöms insatser som larm, exempelvis på dörr eller larmmatta, och GPS eller liknande teknik.
  • Även läkemedelsbehandling kan inbegripa tvång eller skydd, lugnande och dämpande mediciner som ges för att underlätta vård- och omsorgssituationer och att blanda medicin i mat eller dryck för att man vet att personen gör motstånd annars, bör ingå i lagstiftningen.
  • Socialnämnden är den myndighet som bör fatta besluten efter utredning av legitimerad personal, men nämnden bör också kunna delegera besluten till tjänstemän. Allvarliga åtgärder bör kunna överklagas hos socialnämnden.
  • Gränsen för vad som är hjälpmedel och tvångsåtgärd bör avgöras av hur den fungerar för den enskilde. Bälte kan vara ett nödvändigt och önskat hjälpmedel, men även upplevas som hinder och då handlar det om tvång.
  • Lagstiftningen bör inte säga nej till tvång, men måste ställa mycket tydliga krav på vad som ska ha gjorts innan en tvångsåtgärd beslutas och sätts in. Någon form av obligatorisk åtgärdslista bör användas före beslut.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-03-28

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.