Hoppa till innehåll

TA | ”Det blir ofta jag emot dom”

När både undersköterskor och anhöriga vill sätta in tvångs- eller skyddsåtgärder för en förvirrad åldring är det lätt att känna sig både trängd och ensam som arbetsterapeut. Det har hänt Maria Knutsson i stadsdelen Lundby i Göteborg.

Bildtext: Maria Knutsson, arbetsterapeut i stadsdelen Lundby, har ofta diskussioner med anhöriga och övrig vårdpersonal när det gäller bältesförskrivningar.  – Det finns ofta andra lösningar, säger hon.

Text och foto: Jane Bergstedt

Medvetenheten är större idag. Det menar Maria Knutsson, arbetsterapeut i stadsdelen Lundby, centrala Hisingen, i Göteborg.

– Men jag har kört fast flera gånger i diskussion med undersköterskor, som vill att jag förskriver ett bälte, exempelvis. ”Du får ta det på ditt ansvar när han bryter sig igen”, har jag fått höra. De har dessutom ofta med sig de anhöriga, som förstås inte vill att deras gamla förälder ska skada sig. I sådana situationer har jag känt mig trängd och ensam ett antal gånger, säger Maria Knutsson, som dels arbetar med hemsjukvård och dels har ansvar för ett särskilt boende med 74 platser.

Lundby är den nästa största stadsdelen i Göteborg. I hemsjukvården arbetar ett 40-tal sköterskor och 14 rehabpersonal: sju arbetsterapeuter och sju sjukgymnaster. Maria Knutsson har arbetat här i fyra år och kom hit strax efter hon tog sin arbetsterapeutexamen. Hon var fritidsledare tidigare, erfarenheter hon kan använda sig av även i sitt jobb som arbetsterapeut.

– Här finns också en MAR, medicinskt ansvarig för rehabilitering, som är ett stort stöd för oss i arbetet. Ibland känns det som att vi skyddar patienterna mot både chefer, personal och anhöriga – till och med läkare, som gärna vill sätta in tvångsmedel av olika slag. Du jobbar inte här 24 timmar om dygnet, säger undersköterskorna. Men är det ett pers-onalproblem ska det också lösas med mer personal.

Frågan hamnar ofta mitt emellan skydd och tvång, menar Maria Knutsson. Men ett hjälpmedel kan göra mer skada än nytta. Oro och ångest kan öka om man blir fastlåst och rullstolen kan välta. Man kan snubbla och ramla om man tar sig upp på benen, men är det skäl nog för ett bälte?

– Någon kanske går upp på natten och snubblar och faller i mörkret på toaletten. Då kan man ha ljuset tänt där i stället för att sätta en sänggrind. Det finns ofta andra lösningar. Man måste göra noggranna kartläggningar om orsakerna, vad hände, varför, hur ofta händer det, vilka åtgärder kan vi sätta in. Anhöriga ligger ofta på, så det är viktigt att få med dem i den här dialogen också, så att de förstår varför vi gör det vi gör.

Kärnan är samverkan mellan olika professioner, att tillsammans undersöka och komma fram till vad man ska göra.

Maria Knutsson tycker att diskussionerna fått en ny inriktning sedan de börjat jobba aktivt med de här frågorna. Att föreskrifterna försvann har också gjort att man pratar mer om tvång och ansvar.

– Hjälpmedel ska vara just hjälpmedel. Det finns många olika slags bälten. Hjälper de någon att sitta upprätt och vara med på aktiviteter och personen vill använda bälte eller kanske ett brickbord som ger stöd, är det självklart inga problem.

– De uppstår när någon inte klarar att ge sitt medgivande, inte är kontaktbar, kanske är farlig både för sig själv och andra. Då får man prova sig fram, testa ett bälte och se hur personen reagerar. Ofta ser man en negativ reaktion direkt och då får man ta bort bältet och lösa det på annat sätt. Kommer reaktionen senare måste man också ta bort det.

– Verkar det fungera ska man ändå utvärdera behovet efter ett tag. Och vi måste hela tiden dokumentera vad vi gör, både vi arbetsterapeuter och andra yrkesgrupper. Det finns en pärm för varje patient.

Oro och ångest kan vara svårt att hantera. Men, menar Maria Knutsson,
då måste man försöka hitta källan till oron, när är personen orolig. Det kan vara så enkelt som att ett skift går av och ropar hej då, man tror sig lämnad ensam och övergiven. När mår personen bra, vad kan det bero på?

– Tvång måste alltid vara sista lösningen, när vi prövat allting annat. Vi ska lindra, inte göra saker värre. En lag behövs och den måste vara väldigt tydlig. Det laglösa tillstånd vi har nu känns inte bra, att jag eller någon annan ska avgöra när vi måste vidta åtgärder, summerar hon.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-03-28

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.