Hoppa till innehåll

TA | Nya tankesätt i regionprojekt

Den nationella modellen för prioriteringar visade sig vara svårare än den först verkade. Att diskutera prioriteringsobjekt och kostnadseffektivitet var en utmaning. – Det är svårt att tänka generellt och att inte tänka på Agda Andersson, säger Birgitta Rosberg som deltar i ett regionprojekt om prioriteringar.

Bildtext: – När det kommer nya medarbetare eller studenter är prioriteringslistorna ett guldkorn att plocka fram, säger Birgitta Rosberg (t.v), som har varit projektledare tillsammans med Annette Nordlund i 5-klöverregionens prioriteringsarbete som omfattar fem sjukhus i Uppsala, Gävle, Falun, Västerås och Eskilstuna.

Text och foto: Karin Larsson

Efter en kick-off för två år sedan startade ett omfattande projekt om prioriteringar. I projektet deltog arbetsterapeuter på reumatologen från Akademiska sjukhuset i Uppsala, sjukhuset i Gävle, Falu lasarett, Centrallasarettet i Västerås och Mälarsjukhuset i Eskilstuna. De fem landstingen har ett 5-klöversamarbete och valde att arbeta tillsammans i prioriteringsprojektet.

– Vi är fem ställen med väldigt olika förutsättningar, så det är egentligen fem resor som har skett, säger Birgitta Rosberg som är en av projektledarna och arbetar på Akademiska sjukhuset.

För arbetsterapeuterna i 5-klöverregionen innebär arbetet att man numera har en mer evidensbaserad grund att stå på i sitt dagliga kliniska arbete.

– Jag tror att själva prioriteringarna är ungefär desamma som tidigare, men man tänker på det mer medvetet, säger den andra projektledaren Annette Nordlund som arbetar på sjukhuset i Gävle.

Hon tror att det beror på att man inom reumatologiklinikerna redan var väl uppdaterade innan prioriteringsarbetet. Båda upplever att prioriteringsarbetet har bekräftat att de arbetar på ett evidensbaserat sätt.

Efter två års projekttid finns prioriteringslistor utifrån patientnytta, evidensbaserade insatser och kostnadseffektivitet. Att arbeta över regionen har gjort att man har kunnat dela med sig av sina kliniska erfarenheter.

Redan 2005 började chefsnätverket för arbetsterapeuter i regionen att prata om ett prioriteringsarbete, men det tog tid innan arbetet väl kom igång.

– Jag tror att man inte riktigt visste hur man skulle gå till väga. Sedan kom handledarkursen och det var i samband med den som det blev en skjuts framåt, säger Annette som tillsammans med Birgitta har fungerat som handledare åt de andra arbetsterapeuterna.

Birgitta och Annette gick handledarkursen under projektets första del och har även fått metodhandledning av Mari Broqvist på Prioriteringscentrum i Linköping.

– Kursen gav lite mer kött på benen än att bara läsa själv. Dessutom fick vi träffa andra också, säger Birgitta.

Med på kursen fanns andra vårdenheter som också trevade sig fram och försökte hitta ett sätt att arbeta. Deltagarna från Kalmar hade redan arbetat med prioriteringar i några år och kunde dela med sig av både erfarenheter och material.

Modellen som såg ganska enkel ut vid en första anblick visade sig vara svårare än vad Birgitta och Annette först hade trott. De hade önskat att någon chef hade varit involverad i hela processen. Dels som stöd i svåra diskussioner, dels för att kunna fatta en del svåra beslut.

– Det var ett väldigt stort uppdrag. Jag kan tänka mig att om vi hade haft närmare kontakt med chefsgruppen så hade man kunnat diskutera om det var rimligt att göra allt, säger Birgitta.

Trots att deltagarna från 5-klöverregionen redan från början prioriterade bland prioriteringsobjekten så visade det sig att de försökte greppa om allt för mycket på en gång.

– Många har tyckt att det har varit hemskt tungt och jobbigt eftersom tiden har varit begränsad. Jag tror att man skulle ha börjat i mindre skala, säger Annette.

De båda projektledarna är överens om att det krävs en inlärningsperiod för att komma igång med prioriteringsarbetet. Man lär sig modellen genom att arbeta med den.

– Det tar lite tid innan det finns tillräckligt många som kan den tillräckligt bra för att det ska bli lite snurr på arbetet, säger Birgitta.

Prioriteringsarbetet kompletteras med de nationella riktlinjerna som ger en grov anvisning om vilka behandlingar man ska satsa på. Som exempel nämner Annette teamrehabilitering i dagvårdform som finns med i de preliminära riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar. Eftersom teamarbetets olika delar inte beskrivs närmare ger det ingen vägledning för hur den enskilda arbetsterapeuten kan prioritera bland olika insatser.

Att göra prioriteringar på lokal och regional nivå ger möjlighet att vara mer detaljerad, så att det blir användbart för arbetsterapeuter på fältet.

– Det vore spännande att göra det här på nationell nivå. Arbetsterapeuter från utvalda sjukhus runt om i Sverige skulle kunna jobba med prioriteringslistor och kanske samlas via reumautskottet, föreslår Annette.

Ingela Knott på Falu lasarett deltog i projektet med handledning av Birgitta och Annette. För Ingela och hennes kollegor på kliniken i Falun innebar arbetet en utmaning eftersom alla hade gamla arbetsterapeututbildningar.

– Det kändes som om det var svårt alltihop. Vi hade inte någon erfarenhet alls av evidenssökning, säger Ingela.

Ungefär samtidigt påbörjade hon c-kursen i arbetsterapi, vilket sedan har hjälpt henne i evidensarbetet.

Det är många gånger svårt att hitta studier med hög evidens. En fråga i projektet har varit hur mycket den kliniska erfarenheten ska värderas.

– Även om det är begränsad vetenskaplig evidens kan det finnas stort stöd i kliniska erfarenheter, men då måste man vara lite fler som tycker till om det, säger Ingela.

Med facit i handen tycker Ingela att de skulle ha valt ut prioriteringsobjekten på ett annat sätt.

– Man kanske skulle ha börjat med mer kontroversiella ämnen, som arbetsrehabilitering, ergonomi och sådant som ligger mer i tiden.

Handträning och ortosutprovning som traditionellt förknippas med arbetsterapeuter är redan etablerade behandlingsmetoder som det finns relativt mycket evidens på.

– Patienterna är mer ute i arbete nu och med enklare anpassningar och åtgärder kan de klara sig bättre. Vi tror att vi kan göra en insats där, men vi har inte på fötterna för att bevisa det, säger Ingela.

Fotnot: Den samverkan som finns mellan de olika landstingen kallas för 5-klöver eller 7-klöver beroende på vilka frågor det gäller. Chefsnätverket är en samverkansgrupp för arbetsterapeuter med chefsuppdrag på länssjukhus/regionsjukhus i Dalarna, Gävleborg, Södermanland, Uppland och Västmanland som har träffats sen början av 2000-talet.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-02-22

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.