Hoppa till innehåll

När arbetsmiljön är huvudsaken

Som skyddsombud på Sahlgrenska Universitetssjukhuset är Marie Ericksons roll en blandning av blåslampa och medlare. Vare sig det är den fysiska eller psykosociala arbetsmiljön som står på spel är hennes mål att slåss för medlemmarnas intressen och hjälpa till att skapa en trygg och säker arbetsplats.

Bildtext: Marie Ericksonson (t. h) har många järn i elden. Hon jobbar halvtid på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och är skyddsombud andra halvtiden och LOM i Göteborgskretsen. Vid fullmäktige i november blev hon dessutom invald i förbundsstyrelsen.

Text och foto: Linda McGurk

– Mitt jobb är att föra upp arbetsmiljöfrågor så att de kommer på agendan i de olika samverkansfora som jag deltar i. Det handlar också om att stå upp för enskilda medlemmar, säger Marie Erickson, lokal ombudsman för landstinget i Göteborgskretsen och nu, sedan fullmäktige 2010, även ledamot i förbundsstyrelsen.

– De flesta vet att de kan gå till mig. Men som skyddsombud ansvarar jag inte för arbetsmiljön. Det ansvaret är alltid chefens och kan aldrig delegeras.

Hon har precis kommit ut från ett möte och smuttar på en yoghurtdryck som hon ännu inte har hunnit få i sig. Hennes tankegångar avbryts med jämna mellanrum av mobiltelefonen som ringer angående ett brådskande medlemsärende och hon ursäktar sig för att svara och ge råd. Som fackligt aktiv i FSA och Saco (Sveriges Akademikers Centralorganisation), sitter Marie på många stolar.

De flesta dagar varvas halvtidstjänsten som arbetsterapeut på plastikkirurgen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, med möten för olika samverkansgrupper tillsammans med arbetsgivaren och telefonsamtal med enskilda medlemmar.

Förutom att hon är FSAs lokala ombudsman med rätt att sluta avtal och förhandla i enskilda medlemsärenden, är hon Sacos huvudskyddsombud på SU:s Område 3.

– Det innebär att jag som skyddsombud inte bara företräder arbetsterapeuterna på min lokala enhet, utan också läkare, kuratorer och andra Sacoanslutna yrkesgrupper, säger Marie, som har varit fackligt aktiv sedan 1980-talet

Som skyddsombud deltar Marie i årliga arbetsmiljöronder där eventuella problem med den fysiska arbetsmiljön uppmärksammas. Förr innebar ronderna att skyddsombuden bokstavligt talat gick runt och tittade på lokalerna, men numera ges alla anställda istället chansen att diskutera arbetsmiljöproblem under särskilda gruppmöten med skyddsombuden och ansvariga chefer.  

– Det går mer och mer mot detta då det ökar delaktigheten bland medarbetarna och vi tycker att det är bättre. Alla måste känna att de är med.

Medarbetarnas synpunkter kan röra det mesta: klimat, belysning, personalutrymmen, behandlingslokaler, datorer och telefoner. När listan över problem renodlats görs en handlingsplan.

– Det kan hända att vi till exempel ser att vi behöver göra en helhetsöversyn av belysningen och då tar vi reda på de senaste rönen. Just nu märker vi att det finns mycket oro för att använda trådlösa telefoner och då måste vi ta reda på vad SU:s policy är när det gäller det, säger Marie.

En gång om året får medarbetarna även säga sitt i en enkät om den psykiska och sociala arbetsmiljön, och om problem upptäcks måste arbetsgivaren upprätta en handlingsplan.

–  Ibland blir jag även uppsökt av enskilda medlemmar som påpekar att allt inte står rätt till. Det kan handla om allt ifrån samarbetssvårigheter mellan medarbetare till olika uppfattningar mellan olika yrkeskategorier eller efterverkningar från omorganiseringar. Mycket av det här är chefernas ansvar men vi fackliga företrädare hjälper naturligtvis till.

Utöver de årliga utvärderingarna händer det att hon kallas ut på en akut arbetsmiljörond.

– Det här ärret fick jag när jag var ute på en sådan rond, säger hon och visar ett centimeterlångt märke på utsidan av den vänstra handen.

Kollegorna på arbetsterapienheten hade klagat på tunga leveranser av hjälpmedel, som de var tvungna att köra in i behandlingslokalen genom en trång dörröppning. När Marie skulle testa hur transporterna gick till rev hon själv upp handen på en skarp metallkant och blev blödande eskorterad till akuten. Sedan dess har hjälpmedlen levererats i mindre förpackningar. Mycket mer konkret än så blir sällan hennes arbete som skyddsombud.

Ibland, som i fallet med hjälpmedelsleveranserna, kan arbetsmiljöproblem lösas genom relativt enkla förändringar. Andra gånger ligger det mer arbete bakom de förbättringar som skyddsombuden hjälper till att driva igenom å medlemmarnas vägnar. Ett sådant exempel är kravet på att SU måste genomföra en risk- och konsekvensanalys för arbetsmiljön när man genomför organisationsförändringar eller gör neddragningar i budgeten. I analysen måste arbetsgivaren också förklara hur man planerar att åtgärda de problem som väntas uppstå i samband med förändringarna.

– Medlemmarna gagnas av att vi tvärfackligt har stött och blött de här risk- och konsekvensanalyserna. Det tog sex, sju år, men nu finns de som ett arbetsgivardokument som måste fyllas i. Det har blivit som ett mantra. Om det blir neddragningar i verksamheten så är det numera självklart att man gör en sådan här analys och utgår ifrån den, säger Marie.

Namn: Marie Erickson.
Ålder: 59 år.
Bostadsort: Lindome.
Arbetsplats: Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Arbetar med: Halvtid fackligt och halvtid med patienter på plastikkirurgisk klinik.
Fackligt uppdrag: Kassör och lokal ombudsman.
Brinner för: Arbetsmiljö och hälsofrämjande arbetsplatser.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-01-04

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.