Hoppa till innehåll

Med sikte på bättre löner

För ett drygt år sedan blev Anna-Lena Burström från Sundsvall tillfrågad om hon ville ta på sig rollen som lokal ombudsman för FSA i Västernorrland. – Jag klev in i den nya rollen mitt i ett gigantiskt omställningsarbete som bland annat innebar neddragningar av flera arbetsterapeuttjänster. Jag fick därmed en rivstart. Det har varit både tungt och lärorikt, säger Anna-Lena Burström.

Bildtext: Anna-Lena Burström är LOM i Västernorrlands krets.
Hon brinner för arbetsterapeuters löneuteckling och i synnerhet den i Västernorrland.


Text & foto: Maria Jansson Sjödin

Som nytt ombud har Anna-Lena känt ett brett stöd från både kollegor och förbundet centralt.

– Jag är ambitiös och tar mitt uppdrag på allvar. Eftersom alla vill att det ska fungera backar de upp mig.

Anna-Lena hade arbetat som lokalt FSA-ombud i fem år när hon fick förfrågan,  hon hade därför en rätt god insyn i det fackliga arbetet.

– Som lokal ombudsman ska jag representera alla länets landstingsanställda arbetsterapeuter. Jag måste lära känna alla typer av arbetsplatser som jag ska representera i förhandlingar med arbetsgivaren.

Hon har upplevt att det finns stora skillnader mellan slutenvård och primärvård.

– Inom slutenvården finns till exempel en upparbetad organisation för löne- och medarbetarsamtal. Något som ofta fungerar dåligt inom primärvården.

Ett annat bekymmer inledningsvis var bristen på FSA-ombud.

– Ombuden är ju min länk till de 245 medlemmar som jag ska representera.

För att råda bot på situationen bombarderade Anna-Lena medlemmarna med mejl där hon berättade om läget. Men först när hon skrev ”hjälp” i ämnesraden med versaler, fick hon gehör.

– Nu har jag sju FSA-ombud spridda över länet, som jag kan samtala med inför förhandlingarna, det är bra, säger Anna-Lena.

Den fråga som engagerar Anna-Lena allra mest handlar om arbetsterapeuternas löneutveckling, speciellt i Västernorrland.

– Vi ska ha en lön som motsvarar vår utbildning, kunskap, kompetens och ansvar. Den ska vara individuell, differentierad och sättas lokalt.

Hon menar att medlemmarna i det egna länet ligger dåligt till jämfört med andra yrkesgrupper och med kollegor på andra håll i landet.

– Trots ansträngd ekonomi har arbetsgivaren glädjande nog lyssnat på kritiken och visat att de är villiga att fortsätta satsa på oss, så jag arbetar vidare.

Inför lönesamtalen är det viktigt att det finns tydliga lönekriterier kopplade till målen för respektive verksamhet.

– Om målen är otydliga blir uppdraget otydligt, vilket även gör det svårt att ha tydliga lönekriterier.

Inför årets lönerevision kartlade Anna-Lena hur det stod till med lönekriterierna på länets arbetsplatser.

– Det fanns tydliga lönekriterier inom slutenvården, men på vissa arbetsplatser inom primärvården saknades de helt. Dessutom saknade många chefer kunskap om vårt avtal, säger Anna-Lena.

Genom att bilda en lönestrategisk grupp tillsammans med arbetsgivaren arbetar man nu aktivt med lönekriterierna inom primärvården. Anna-Lena är övertygad om att ett kontinuerligt och långsiktigt arbete kommer att ge effekt.

De stora neddragningarna inom Landstinget Västernorrland har gjort att förhandlingarna blivit många och långdragna.

– Det är så mycket dumheter som arbetsgivaren hittar på. Men jag tycker i alla fall att det är både viktigt och roligt att få vara med och påverka. Jag brukar säga att ”Nu kliar hornen, nu måste jag säga något!”.

Hon vill fortsätta att kombinera det kliniska arbetet på Strokenheten med det fackliga engagemanget. Ibland blir det dock svårt att få tiden att räcka till.

– Självklart tar det fackliga arbetet olika mycket tid i olika skeden. Lönerevisionen tar tid, liksom förhandlingar som arbetsgivaren kallar till.

– Det är ju sådant som måste göras. Men det skulle också vara roligt att besöka alla medlemmar och lära känna deras vardag bättre, säger Anna-Lena.

Hon tror på mötet och samtalet, när det gäller att intressera fler och kanske framför allt yngre medlemmar för det fackliga arbetet.

– Med den stora anslutning som FSA har borde vi ha ett unikt utgångsläge.
Anna-Lena tycker mycket om det mesta i samhället och hon ser positivt på möjligheterna med att engagera sig i det traditionellt fackliga arbetet.

– Visst har jag insett att det inte går att genomföra förändringar över en natt. Men jag har sett att det går med långsiktigt arbete. Kontinuitet ger effekt. Det har jag upplevt så det är jag övertygad om, avrundar Anna-Lena.

Namn: Anna-Lena Burström.
Ålder: 39 år.
Arbetar på:
Medicinklinikens Strokenhet, Sundsvalls Sjukhus.
Fackligt uppdrag: Lokal ombudsman, landstinget i Västernorrland.
Brinner för: Lönefrågor.
Familj: Sambon Anders, barnen Hanna 12, Johan, 9.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-01-04

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.