Hoppa till innehåll

Här är vårdvalet het fråga

Vårdvalet och dess konsekvenser för arbetsterapin i Västra Götalandsregionen, står just nu högst på agendan för Lena Bengtsson Sjöqvist, LOM för landstinget i Södra Älvsborgskretsen.

Bildtext: Lena Bengtsson Sjöqvist är fackligt engagerad i konsekvenserna av Vårdvalet i Västra Götalandsgregionen. Hon arbetar på Närrehab Mittenälvsborg i Alingsås.

Text och foto: Jane Bergstedt

Lena Bengtsson Sjöqvist arbetar på NärRehab Mittenälvsborg i Alingsås som ligger i samma byggnad som ortens vårdcentral och i direkt anslutning till lasarettet.

På NärRehab arbetar totalt 80 personer; arbetsterapeuter, sjukgymnaster, rehabassistenter, sjuk- och undersköterskor, med patienter från vårdcentralerna i Alingsås och orter som Herrljunga, Lerum och Vårgårda samt Alingsås lasarett.

– Jag kom in i det fackliga arbetet lite av en slump, gick på ett årsmöte och blev invald i styrelsen. Det var när jag precis börjat arbeta som arbetsterapeut på Mölndal sjukhus 1985. Jag är en föreningsmänniska, engagerade mig i studentkåren i Lund. På den vägen är det.

Lena Bengtsson Sjöqvist drivs av ett rättvisepatos och brinner för sitt jobb. Det handlar både om professionell utveckling och kampen för löner, arbetsmiljö och arbetsvillkor.

– Ensam är inte stark, därför är arbetet i den fackliga referensgruppen inom Primärvården Västra Götalandsregionen inför vårdvalet så viktigt, säger hon.

Vårdvalet infördes 2009 i Västra Götalandregionen som består av 49 kommuner och fyra landsting, en jätteorganisation där förändringar tar tid. Omkring 60 nya aktörer och vårdenheter har tillkommit, men än så länge omfattas inte rehabilitering och hjälpmedelsverksamheten av vårdvalet. Det är ”producentneutral verksamhet” som fortfarande ligger under de fem primärvårdsstyrelserna i Västra Götalandregionen.

– Flera utredningar har försökt reda ut konsekvenserna av att lägga ut våra tjänster på respektive vårdcentral, men det har inte gått att räkna ut vare sig kostnader eller göra någon tillfredsställande riskanalys när det gäller konsekvenserna för medborgarna. Det finns inte tillräckligt underlag att utgå ifrån, helt enkelt, och det ser så olika ut överallt i regionen.

I krav- och kvalitetsboken (KoK-boken), som regionfullmäktige antog inför vårdvalsinförandet, nämndes rehabilitering och hjälpmedel i en bisats. Arbetsterapi kunde man knappt stava till, som Lena Bengtsson Sjöqvist uttrycker det lite skämtsamt, dock med ett stort allvar i botten.

Den fackliga referensgruppen har pekat på de risker de ser både för patienternas tillgång till rättvis och lika vård och för medarbetarnas möjlighet till kompetensutveckling och en bra arbetsmiljö.

– Vad händer med den professionella utvecklingen för en ensam arbetsterapeut ute på en vårdcentral någonstans? Och hur gör man om arbetsterapeuten blir sjuk eller ska gå på kurs? Det blir omöjligt att upprätthålla både kompetens och något slags kontinuitet för patienterna. Patientunderlaget kanske inte ens räcker till en heltid, ska arbetsterapeuten då valsa runt mellan flera vårdcentraler? undrar Lena Bengtsson Sjöqvist.

En annan fråga de pekat på är hur förvaltningen ska utvärdera och följa upp rehabiliteringsverksamheten, att man får det man betalar för. Till att börja med måste man ju veta vad man vill ha, hur mycket och hur länge.

Den politiska majoriteten vill genomföra vårdvalet full ut, som innebär att även rehabilitering ska finnas på varje vårdcentral. Hur det ska gå till är dock långt ifrån klart.

– Vi hoppas förstås att vi kan få fortsätta arbeta samlat i gemensamma rehabiliteringsorganisationer, där vi kan stötta varandra. Ibland behöver man konsultera sina kolleger och vi är mycket mer flexibla och resurseffektiva, vi klarar att täcka upp både vid sjukdom och utbildning. Vi måste också kunna ta emot och handleda studenter, säger Lena och tilläggar:
– Vi måste få fram kvalitetsindikatorer för rehabilitering, vad och hur ska man mäta, oavsett vilken modell man sedermera väljer. Jag ska vara med på en workshop som arrangeras av FSA i Stockholm där jag hoppas få idéer jag kan ta med tillbaka och presentera, säger Lena Bengtsson Sjöqvist.

Som lokalombudsman har hon fyra arbetstimmar i veckan och lägger ungefär lika mycket egen tid på sitt fackliga engagemang.

– Det är periodvis mycket möten för information, samverkan och lönerevision. Men det ger mig ett stort nätverk och en professionell tillhörighet som jag inte vill vara utan, avslutar hon.

Namn: Lena Bengtsson Sjöqvist.
Ålder: 51 år.
Bostadsort: Alingsås.
Arbetar som: Distriktsarbetsterapeut på NärRehab Mittenälvsborg i Alingsås.
Fackligt uppdrag: LOM, Södra Älvsborgskretsen, representant för Saco/FSA i facklig referensgrupp för VG Primärvård.
Brinner för: Samverkansfrågor mellan medlemmar i vardaglig verksamhet, rehabiliteringens förutsättningar, flexavtal, lönerevisioner etcetera.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-01-04

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.