Hoppa till innehåll

Finurlig samtidskonst som väcker funderingar

Tidskriften Arbetsterapeuten | Samverkansprojektet TA PLATS! visades på Kulturhuset i Stockholm mellan den 19 mars och 13 juni 2010. Syftet var att tydliggöra hur konst kan göras tillgänglig för alla, oavsett funktionsförmåga. Anna Nordh, utställningsvärd, och själv synskadad, guidade TAs utsända.

Artikelserie om Tillgänglighet

Text: Stina Johansson, leg.arbetsterapeut,
Taltjänst, Stockholms läns landsting.

TA PLATS! är ett undersökande projekt som visar att tillgänglighet ytterst handlar om demokrati, att vi alla kan ta del av samhället och påverka det tillsammans.

– Vi utforskar saker och ber de som vet bättre än oss att bidra med nya lösningar. Det resulterar i ett växande kunskapsarkiv som ska omsättas i några nischade ”inspirationsmanualer”, säger Po Hagström, konstnär och projektledare.

TA PLATS! har utformats av Konstfrämjandet i samarbete med Kulturhuset, ILI, FUB och Medis5 med stöd av Allmänna arvsfonden. Konstnären Po Hagströms roll var att bygga upp projektet och flera konstverk följde med från ett tidigare projekt; Konst med alla sinnen som pågick mellan 2007-2009.

Allt började emellertid på Händelserikena Korallen och Lagunen i Stockholm, 2006, en verksamhet inom Handikapp och Habilitering där människor med omfattande funktionsnedsättningar kan få givande upplevelser med flera olika sinnen. Det kan vara ett barn som inte ser, hör eller kan röra sig, eller en man som har förlorat flera kroppsfunktioner och närminnet.

I nära samarbete med konstnären Po Hagström upptäckte man att samtidskonst ofta fungerar lika bra för personer med flerfunktionsnedsättningar som för andra.

– Det är få platser i samhället som är tillgängliga för människor med flerfunktionsnedsättningar. Ännu färre platser finns där de kan dela upplevelser med sina anhöriga, säger Anna Nordh, utställningsvärd och min guide på Kulturhuset i början av juni.

De tio konstverken var placerade på fyra olika våningsplan. Den första, Fnittrofonen av utställningsgruppen på Musikmuseet, stod strategiskt mellan en rulltrappa och Stadsteaterns sceningång. Skolklasser på väg till en teaterföreställning kunde ofta stanna till vid träskulpturen som vid beröring spelade upp ett skrattande ljud. Längst ut på skulpturen, till vänster kunde man till exempel hitta ett gurglande skratt, till höger ett kiknande, i mitten ett smittande och så vidare. En upplevelse som jag som besökare verkligen blev lycklig i hela kroppen av! Ur en arbetsterapeutisk synvinkel var dock stativet en aning högt, med tanke på rullstolsburna besökare.

På samma våningsplan fanns Hemligheten med Sverige av Maud & Leth, där besökaren anonymt fick skriva ner tankar om Sverige som sedan sammanställdes till affischer. Detta för att tabun och negativa stämningar i landet ska synliggöras. Hemligheterna var inte upptryckta i punktskrift, men fanns med i audioguiden som en ljudfil.

– Po tänkte att vi skulle ha den i punktskrift först, men frågan var bara hur synskadade skulle hitta till punktskriften, förklarar Anna Nordh.

En trappa upp inne i restaurangdelen kunde man uppleva Tango av Felix Gmelin som för övrigt är en av få svenska konstnärer som varit representerad på Venedigbiennalen; världens största och mest prestigefulla utställning för samtida konst som äger rum vartannat år i Venedig, Italien.

Konstverket på TA PLATS! bestod av en slingstyrd AKKA-platta som är ett förflyttningshjälpmedel utformat för den som inte kan förflytta sig på egen hand. En sensor under plattan läser av den svarta plasttejpen på golvet.

Slingan var dragen så att två personer kunde dansa tango med varandra och en högtalare fanns monterad på AKKA-plattan varifrån tangomusik strömmade ut. Tillgängligheten var optimal med stora ytor, rätt höjd och flera sinnen aktiverades. Konstverket bemannades också under vissa tider på dagen.

– Det här konstverket har varit väldigt populärt, särskilt för besökare som sitter i rullstol, säger Anna Nordh.
 
Ytterligare en trappa upp stod De finns men de syns inte direkt av Lisa Torell. Ett stort tittskåp där man kunde sitta ner och lyssna på en saga om de djur som lyckats anpassa sig till en stadsmiljö. Vid TAs besök var denna installation ur funktion. Det var lite trist och konstverket tillhörde ju dessutom en utställning som skulle vara tillgänglig för alla.

– Ja, det är motsägelsefullt men det är något som arrangörerna kommer att ta med i sin utvärdering. Nära hälften av konstverken har legat nere under en period. Det är projektets ansvar att verken ska fungera och att en handlingsberedskap finns för det extrema slitaget och skadegörelsen. 

Tittskåpet var lite trångt för att en person med rullstol enkelt skulle kunna åka in och ta del av djurhistorierna. Placeringen precis bakom en pelare väckte också en del funderingar.

Nästa konstverk som stod på tur var Global glimpse av Glimpse, en videoinstallation som innebar en motvikt till medias bild av hur man ska se ut. Om inte konstverket varit ur funktion just denna dag, hade man kunnat sticka in huvudet i en låda och låta sitt ansikte tillsammans med flera andras, projiceras på en stor vit ballong uppe i taket. Det hade säkert varit en intressant upplevelse.
Inne på Rum för barn visades The visitors av Lisa Jeannin & Rolf Schuurmans, som bestod av två filmer och tre skulpturer. Tyvärr var det två trappsteg upp till entrédörren och sedan ytterligare två ner till filmsalongen.

Det sista konstverket på uställningen, Performing pictures av Geska Helena Brecevic och Robert Brecevic, var placerad inuti en av hissarna, finurligt ur tillgänglighetssynpunkt! Ett stort färgfoto på ett barn i regnkläder som håller i en ballong, prydde en hel vägg i hissen. Tryckte man på en knapp visades fler bilder i ett litet skåp. Förutom att det blev en upplevelsebonus för dem som var hänvisade till att åka hiss, var det också en skildring av ungdomen som hela tiden är på väg någonstans.
 
En vandringsutställning kommer nu att pågå under hösten fram till år 2012 för att sprida kunskaper och erfarenheter från TA PLATS! Fem av de tio konstverken kommer att vara representerade. En folder kommer även att sammanställas med information om var man exempelvis kan beställa punktskrift. Denna är tänkt att skickas ut till museer och institutioner runt om i Sverige.

Anna Nordh tycker att utställningen fungerat väl vad gäller skyltning och orientering mellan de olika våningsplanen och skulpturerna. Besökarna kunde låna en reliefkarta med punktskrift och en audioguide (som också fanns tillgänglig på hemsidan). I golvet fanns en vit tejpad linje att följa, bredvid varje konstverk en skylt med text och punktskrift. Sedan kvarstår frågan hur besökarna upplevde den lite röriga och högljudda omgivningsen på varje våningsplan.

– Att verken är placerade på flera våningsplan är på gott och ont. Hade de varit samlade i en utställningslokal hade många möten försvunnit, många hade missat verken. Kulturhuset hade inte varit tvungna att se forskande på sin tillgänglighet i huset som de gör nu, utställningen hade inte befolkats som nu och de som befolkar utställningen hade inte tagit plats, säger Po Hagström.

Sammanfattningsvis var det en otroligt häftig utställning och guidningen var jättebra. Jag ser fram emot vandringsutställningen!

Fotnot: För mer information gå in på www.taplats.info.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-11-12

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.