Hoppa till innehåll

"Bubblande kreativitet hos de sydamerikanska studenterna"

Tidskriften Arbetsterapeuten frågade två studenter om deras intryck av WFOT-kongressen.

Bildtext: Lilian Lobos Vásquez (till höger) går termin 6 på Linköpings universitet. Hon gjorde sin praktik på ett rehabiliteringscenter för barn och ungdomar i Santiago.

Text: Catharina B Tunestad

Lilian Lobos Vásquez, 46 år, går termin 6 vid Linköpings universitet.

Vad gjorde mest intryck på dig under kongressen?

– Att det var så många som kom, trots jordbävningen som inträffade för inte så länge sedan. Det visade på ett väldigt stort engagemang.

Vad tycker du var mest intressant?

– Postersutställningarna! Exempelvis den om vad en arbetsterapeut kan göra för att hjälpa människor som upplevt en katastrof.

– Även föreläsningarna om äldre var intressanta och om hur arbetsterapeuter arbetar med våldsbenägna ungdomar i Brasilien, något som kanske inte är så vanligt här i Sverige.

Som student, var det något speciellt som du tyckte var intressant?

– Det är alltid intressant med de olika utbildningarna som finns, framförallt när man inte vet vilket område man vill arbeta inom när man är klar.

– Jag vet att jag vill arbeta inom äldreomsorgen när jag är färdig. Drömmen vore att få arbete med äldre med ursprung från Latinamerika som jag själv.

Några särskilda tankar som du tar med dig?

– Att arbetsterapeuter ska fortsätta utforska, så att våra klienter/patienter får den bästa möjliga vården.

Jon Hirasawa, går termin 5 på Karolinska Institutet i Stockholm.

Vad gjorde mest intryck på dig under kongressen?

– En performance av några chilenska studenter och personer med funktionsnedsättning som handlade om marginaliserades gruppers utanförskap och möjligheter till delaktighet. Det berörde mig djupt.

Vad tycker du var mest intressant?

– Nationalekonomen Manfred Max-Neefs tal med efterföljande diskussion var intressant. Det belyste en situation som jag och många av mina kurskamrater känner oss frustrerade över.

– När vi kommer ut i arbetslivet blir det svårt för oss att arbeta efter den vision om arbetsterapins möjligheter som vi utvecklat under utbildningen. Den kommer stå i konflikt med hur sjukvården är strukturerad idag, som en japansk bilfabrik.

Något särskilt som du tyckte var intressant som student?

– Det finns en bubblande kreativitet hos de sydamerikanska studenterna. Många som jag träffade på kongressen försöker integrera tankar i arbetsterapi med teater, cirkus och dans. Det är vanligt att man arbetar i olika volontärprojekt, exempelvis i slummen eller med hemlösa.

– Det är även intressant med det aktivistiska synsätt som både studenter och en del forskare har här. Det finns ett brinnande engagemang hos studenterna för att öka medvetenheten kring marginaliserade grupper och att hitta nya arenor där alla kan mötas på lika villkor.

Vilka lärdomar tar du med dig?

– Vikten av ett internationellt utbyte för att få nya perspektiv.

– Efter den här kongressen inser jag att det borde finnas nya arbetsområden för arbetsterapeuter i Sverige. Vi borde arbeta mer aktivt ute i samhället, med hemlösa och att vara en förespråkare för personer med funktionsnedsättning
och andra grupper med delaktighetsbegränsningar.

Där är vi inte riktigt idag.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-30

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.