Hoppa till innehåll

Ledaren | Alla aktiviteter är inte behandling

Ledaren

Text: Lena Haglund, förbundsordförande

På senare tid har det förts en relativt aktiv debatt kring människans aktivitet och relation till hälsa. Att egen aktivitet bidrar till hälsa är idag ett vedertaget antagande. Det ser vi exempelvis genom de förslag som lagts från regeringshåll kring fysisk aktivitet på recept och nu senast – kultur på recept. Men man
bör skilja på behovet att vara aktiv för att upprätthålla hälsa och att använda aktivitet i behandlande syfte, vilket bör avses när man väljer att använda sig av begreppet recept.

I detta sammanhang måste det uppmärksammas att arbetsterapeuter har en genuin kompetens i att använda aktiviteter i behandlande syfte.

Inom arbetsterapi finns såväl en beprövad erfarenhet, som en påtagligt växande vetenskaplig produktion som visar på relationen mellan aktivitet och hälsa och hur den kan användas i behandling. Men för att en aktivitet ska ha ett behandlande värde måste vissa karaktäristika vara tydliggjorda. Detta nås genom två grundläggande analyser: människans förmåga och behov av att utföra vissa aktiviteter och olika aktiviteters potential att vara terapeutisk för den berörda personen. Det är dessa två analyser, tillsammans med personens värdering av aktiviteten som leder fram till val av aktivitet i behandlande syfte. Arbetsterapeuten har metoder för att i en dialog med personen finna vilka/vilken aktivitet som har störst terapeutiskt värde och som ger människan redskap för att öka sin aktivitetsförmåga och att utföra de aktiviteter som man önskar.

I artikeln om projektet Aktivitetsbalans och vardagsrevidering i det här numret framgår detta på ett tydligt sätt. Att känna att man kan få mer kontroll över sin vardag och vara delaktig i de beslut som rör en själv och sin livssituation är en mycket betydelsefull faktor för att kunna uppleva hälsa.

De arbetsterapeutiska insatserna syftar till att människan ska klara sina vardagliga aktiviteter som personlig vård, boende, arbete/sysselsättning och fritid på ett för dem och för omgivningen tillfredsställande sätt och därmed bidra till en ökad delaktighet i samhället. Den evidensbaserade praxis som finns inom arbetsterapi om aktivitet som behandling skulle kunna efterfrågas betydligt mer.

Den nyligen genomförda 15:e världskongressen i arbetsterapi visade också tydligt kunskapsproduktionen växer. Människans behov av att få vara aktiv, att själv kunna påverka sin delaktighet i olika aktiviteter lyftes fram i många av de presenterade utvecklings- och forskningsrapporterna.

Utifrån kunskap om hur aktiviteter kan användas i behandlande syfte kan arbetsterapeuter också bidra med kunskap om hur aktiviteter kan användas i förebyggande arbete.

Då närmar vi oss det som brukar kallas folkhälsoarbete. För att en person ska uppleva hälsa krävs att man ges möjlighet att delta i aktiviteter som man bedömer som meningsfulla utifrån den livssituation man befinner sig i och utifrån den aktivitetsförmåga man har.

Arbetsterapeuter borde ha en mycket viktig och självklar roll i ett prioriterat folkhälsoarbete.

Arbetsterapeut är ett legitimationsyrke med en kompetensbeskrivning från Socialstyrelsen där behandling och förebyggande insatser för att hindra nedsatt aktivitetsförmåga och delaktighet lyfts fram.

Låt arbetsterapeuten bidra med sin kunskap om aktiviteters förebyggande och behandlande värde istället för att söka nya lösningar på de hälsoproblem vi ser växa fram.

Det är samhällsekonomiskt lönsamt anser vi på FSA.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-30

Ämnen:

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.