Hoppa till innehåll

Hälsohögskolan i Jönköping – ensamma om nya betygen

Av landets åtta arbetsterapeututbildningar är det bara Hälsohögskolan i Jönköping som har börjat använda Bolognasystemets sjugradiga betygsskala. – Det har funkat över förväntan. Samtidigt finns det många delar i det här som behöver utvecklas, säger Ann Johansson på Hälsohögskolan.

Bildtext: – Arbetet med att skriva de nya lärandemålen har varit ett lagarbete för lärarna, säger Anita Tollén (högra bilden), programansvarig på arbetsterapeututbildningen i Örebro.

Text: Karin Larsson 
Foto: Hans-Ove Nykvist

Tanken med den nya betygsskalan och Bolognasystemet är att öka rörligheten i Europa, både för studier och för arbete. Den sjugradiga betygsskalan är den vanligaste i Europa, men i Sverige är den frivillig.

På Hälsohögskolan i Jönköping har programansvariga Ann Johansson märkt av ett ökat intresse att studera utomlands. Om det är en följd av Bolognasystemets införande är hon osäker på.

– Däremot har jag märkt att Bolognaprocessen bidragit till ett ökat intresse från Europa att få kontakt med Sverige och vårt lärosäte. Det har skett en stor förändring, säger hon.

Den senaste tiden har länder som Tjeckien, Portugal, Skottland och Tyskland kontaktat Hälsohögskolan för att påbörja ett eventuellt samarbete.

– Ju fler kontakter vi har med andra länder i Europa, desto mer stimulerar det studenterna att också åka och studera utomlands, fortsätter Ann Johansson.

Utmaningen har varit att göra de nya lärandemålen förståeliga för studenterna. Redan när studenten börjar sin utbildning ska det vara tydligt vilka mål som styr studierna, vad som förväntas vid examinationen och vilka kriterier som finns för de olika betygen.

Bolognasystemet är ett kvalitativt system som gjort det svårare att formulera lärandemål för ämnen som anatomi och statistik. När lärarna utformar tentor i det här systemet anges inte längre hur många poäng varje fråga ger.

– Vi försöker se till varje svar och dess kvalitet. Om det når upp till ett A har personen svarat uttömmande på djupet och bredden. Det synsättet kan vara svårt eller kanske omöjligt när man räknar statistik. Det är ett nytt sätt att tänka, säger Ann Johansson och tillägger:

– För att det här systemet ska fungera krävs det att lärandemålen och betygskriterierna är så väl formulerade att studenten vet vad som förväntas.

Trots att det har varit ett stort arbete som fortfarande pågår, så är Ann Johansson och hennes kollegor positiva till det nya betygssystemet. Även handledarna på studenternas verksamhetsförlagda utbildning, VFU, har tagit det nya systemet till sig.

En nackdel som man har hunnit se på VFU är att studenterna verkar få lite högre betyg med de nya betygen.

– Det är något vi inte riktigt förstår än, men som vi måste försöka förstå. Det kan ju bero på hur själva kriterierna är formulerade, säger hon.

En annan svårighet i det nya systemet har varit gruppexaminationer. Även innan var betygen individuella, men med en sjugradig skala blir det ännu tydligare att man måste identifiera varje persons prestation.

De största vinsterna för arbetsterapeututbildningen i Jönköping har varit att man har tvingats tänka igenom allt så att alla olika delar hänger ihop. Arbetet de har lagt ner hoppas de ha igen när Högskoleverket utför en kvalitetsutvärdering 2011.

Sedan Bolognasystemet infördes på Sveriges alla högskolor och universitet hösten 2007 har arbetsterapeutstudenterna i Jönköping inte protesterat i någon större utsträckning.

– Jag har tänkt på det många gånger, att studenterna inte har protesterat eller ifrågasatt. Det tycker jag är lite märkligt, om jag tänker att jag själv skulle ha varit student, säger Ann Johansson.

Inte heller i Örebro har studenterna protesterat mot den nya utbildnings- och examensordningen. Där har man valt att behålla den gamla betygsskalan.

Anita Tollén som är programansvarig för arbetsterapeututbildningen på Örebro universitet ser framför allt vinster med förändringen.

– Det ökar studenternas insyn i sin utbildning och förhoppningsvis ökar även ansvarstagandet så att det blir tydligt att det är studenterna som ska visa upp sina kunskaper, säger Anita Tollén.

Grunden till förändringarna är de nya lärandemålen som är uppdelade i kunskapsmål, färdighetsmål, värderingsmål och förhållningssätt. Lärandemålen som finns för varje kurs är relaterade till examensmålen i högskoleförordningen.

En nyhet är masterutbildningen som studeras under ett eller två år. Den ersätter D-nivån, det vill säga den gamla magisterutbildningen. På Örebro universitet sker masterutbildningen tillsammans med omvårdnadsvetenskap, hörselvetenskap och medicin.

– Den startade 2009 så det finns en del kvar att göra. Vi måste sjösätta en del kurser eftersom det är första gången de genomförs, säger Anita Tollén.

– Lärandemål, examinationer och betygskriterier bearbetas även för masternivån, då tanken är att göra processen så tydlig som möjligt för studenterna.

Kerstin Tham är professor i arbetsterapi på Karolinska Institutet och har egna doktorander i sin strokeforskning om rehabiliteringsprocessen och arbetar med detta på forskningsnivå.

– Jag tror att det är bra att formulera tydliga mål för vad man ska uppnå och hur man ska nå det målet, säger hon.

Kunskapsmål kan handla om att inhämta kunskaper om teorier och modeller. Färdighetsmål kan istället handla om att samla in data med patienter eller att använda sig av statistiska program.

Den största delen av doktorandutbildningen består av ett forskningsprojekt.

I den delen kan doktorand och handledare sätta upp lärandemålen tillsammans.

– Jag tror att målen blir mer individualiserade inom forskarutbildningen för den ser så olika ut för olika doktorander i olika projekt, säger hon.

Tack vare lärandemålen kan det bli lättare att handleda doktoranderna. I nuläget är det många som arbetar ganska självständigt med sina projekt, och det är inte alltid man har så mycket handledning.

– Jag tror att det här ger en bra struktur för lärandet och tydligare förväntningar. Man kanske också kan se när det inte går så bra så att man kan omformulera målen eller sätta in åtgärder, säger Kerstin Tham.

På forskarnivå behöver det tydliggöras vad man ska kunna när man avslutar sin forskarutbildning. På grund- och avancerad nivå har man däremot fastslagna examensmål som styr lärandemålen.

– På Karolinska Institutet pågår en diskussion om hur de slutliga målen ska se ut. Vad vi vill att våra doktorander ska kunna när de disputerar, säger hon.

På forskarnivå är Karolinska Institutet på väg att införa Bolognasystemet. På grundnivå och avancerad nivå är systemet redan infört.

För studier inom ramen för FSAs specialistutbildning pågår förberedelser för att kunna ta emot studenter med betyg från Bolognasystemet. Specialistrådet har utarbetat ett förslag som  kommer att presenteras på fullmäktige i november.

– Vi har jobbat med frågan ett tag nu. Även utbildnings- och forskningsrådet har haft synpunkter på förkunskapskraven som är den viktigaste biten, säger Ing-Britt Häger som är ordförande i specialistrådet.

För att få benämningen arbetsterapeutisk specialist, skall specialistutbildningen genomföras efter lägst en magisterexamen i arbetsterapi och detta måste anpassas till Bolognasystemet. Avsikten är inte att nivån ska förändras från det gamla systemet utan det handlar mer om en omräkning av poängen till den nya ordningen. När man studerar på specialistnivå ska man gå en obligatorisk kurs som anordnas av FSA. Den heter Yrkesrollen som specialist och kommer inte att beröras av Bolognasystemet.

Övriga kurser som hör till specialistnivån är förlagda på de olika lärosätena och anpassas på samma sätt som alla andra kurser på respektive lärosäte.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-30

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.