Hoppa till innehåll

”Det är dags för ett nytt synsätt"

Om intentionerna i det centrala löneavtalet förvaltas på rätt sätt ger det de lokala parterna stort ansvar och inflytande. Syftet är att skapa en process där arbetstagarens resultat och löneutveckling knyts samman så att det positiva sambandet mellan lön, motivation och resultat uppnås. Detta kräver en fungerande dialog och att den lönesättande chefen har ett verkligt mandat. Tyvärr är det långt ifrån alla kommuner och landsting som lever upp till innebörden i det centrala löneavtalet.

Bildtext: – Löneavtalet måste förankras hos politikerna annars får det aldrig den styrka som det behöver, säger Ingela Gardner-Sundström, ordförande i SKLs förhandlingsdelegation.

Text: Harry Rågvik 
Foto: Österåkers kommun

Ingela Gardner-Sundström, (M), är en etablerad politiker. Hon innehar posten som kommunstyrelsens ordförande i Österåkers kommun utanför Stockholm för andra gången. Det innebär tretton år sammanlagt i den funktionen.

En väsentligare roll för FSA har hon i ett annat sammanhang. Sedan tre år tillbaka är hon ordförande i SKLs förhandlingsdelegation och har ett direkt och avgörande politiskt inflytande över de kommun- och landstingsanställdas löner och anställningsvillkor. Hon är med andra ord FSAs överlägset största arbetsgivare eftersom merparten av medlemmarna arbetar inom hennes ansvarsområde.

Akademikeralliansen var först med att träffa så kallade sifferlösa tillsvidareavtal, då man tror att det bästa är om lönerna sätts så nära den enskilde medlemmen som möjligt. Arbetsgivaren har å sin sida velat komma ifrån centrala löneavtal där utrymmet från början varit låst och lokala påverkansmöjligheter på löneutvecklingen varit ringa eller ingen alls.

Just nu är det en förhållandevis lugn period eftersom Akademikeralliansen, där FSA ingår, inte sagt upp löneavtalet. Det löper på, men det innebär inte att kritik från facket saknas för hur lönefrågorna behandlas.

Verkligheten visar att långt ifrån alla kommuner och landsting lever upp till avtalets intentioner. Ingela Gardner-Sundström är medveten om det missnöje som finns.

– Först och främst är jag glad över att avtalet med Akademikeralliansen inte har sagts upp. Sifferlösa avtal är vad SKL helst vill träffa med sina motparter. Det ger de lokala parterna det fulla ansvaret och fulla inflytandet, säger hon.

Ingela Gardner-Sundström understryker att en bra dialog mellan chef och medarbetare är en given förutsättning för att processen skall fungera som det är tänkt.

Vi har inga formella sanktionsmöjligheter mot kommuner eller landsting som inte fullt ut insett sitt ansvar som arbetsgivare, men vi försöker på olika sätt avhjälpa bristerna.

– För första gången bjuder vi nu in enbart politiker till konferenser för att få processen bättre förstådd på den högsta politiska nivån. Vi vill inskärpa hos våra politiska kollegor att vi faktiskt är arbetsgivare, även om vi inte valt politiken för att syssla med arbetsgivarfrågor.

Ingela Gardner-Sundström betonar att de som politiker har ett stort ansvar för att processen fungerar, att det är viktigt att de engagerar sig och ger riktlinjer för hur processen skall förvaltas.

– Vi skall inte lägga oss i vad som sker i nästa led på den lokala nivån, men vi måste klargöra syftet för våra politiker och de centrala intentionerna med avtalet. Processen måste hållas levande hela tiden annars riskerar den att dö. Jag var själv ingen exemplarisk arbetsgivare från början men arbetet på SKL med lönefrågor har gjort att jag blivit betydligt bättre i den funktionen!

Konferenserna för politikerna innebär något av ett nytänkande. Tidigare var de gemensamma för tjänstemän och politiker men nästan inga politiker kom. Sannolikt berodde det politiska ointresset på att det blev för mycket tekniska frågor och problem som ventilerades. Politikerna hade inte kunskaper på den detaljnivån.

Löneavtalet måste förankras hos politikerna annars får det aldrig den styrka som det behöver, säger Ingela Gardner-Sundström.

– Vi måste få fler att reflektera över sin roll och sin betydelse. Lönerna är ju den absolut största utgiften vi har och den betraktas som en kostnad, som vi inte sällan försöker minska på olika sätt. Om vi istället såg de anställda som en investering och engagerade oss i att förvalta denna investering på bästa sätt skulle vi kunna få en helt annan inställning och en helt annan respons från våra motparter.

Enligt Ingela Gardner-Sundström kräver detta ett visst mått av nytänkande, något hon själv inte är främmande för.

– Jag kan tänka mig att diskutera en sådan inriktning med våra politiker. Medinflytande är ju en grundtanke i avtalet och är vi kloka arbetsgivare lyssnar vi på de synpunkter som våra motparter har på verksamheten.
Nu styr ofta budgeten istället, menar hon. Det innebär att utrymmet fastställs innan man definierat vilka insatser som behövs av olika anledningar i verksamheten. Det gör att förhandlingsutrymmet inte är särskilt stort.

– Det finns kanske områden som bör uppmärksammas speciellt, där uppmuntran och stöd bör ges för att få den önskvärda utveckling av verksamheterna som kommunen eller landstinget eftersträvar, och snedheter i löneutvecklingen som måste rättas till.

– Men de goda intentionerna faller ofta bort när utrymmet redan de facto är bestämt. Fackets inverkan på budgetprocessen är inte särskilt stort med nuvarande arbetssätt.

– Om vi först definierade var vi står i verksamheterna skulle fackets inflytande öka, eftersom det finns en kunskap hos våra fackliga parter som är önskvärd att ha med i processen, säger Ingela Gardner- Sundström, som menar att det tid att driva igenom ett nytt synsätt.

FSA är anhängare av en god lönespridning, men när man ser hur hoptryckta lönerna fortfarande är kan man med fog fråga sig om det är lönsamt att vidareutveckla sig i sin profession.

– Jag beställde tidigare en utredning om hur lönespridningen ser ut här i Österåker. Jag kan tyvärr inte säga att jag blev särskilt glad när jag såg resultatet, säger Ingela Gardner-Sundström.

– Min bestämda uppfattning är att vi ska sträva efter en god lönespridning i alla yrken. Min filosofi är att du skall kunna göra lönekarriär i ett yrke som du tycker om och passar för.

– Det är klart att det måste synas i vilken utsträckning man bidrar till verksamhetsresultatet, att man förkovrat sig och gör ett bättre jobb. Det räcker verkligen inte med en klapp på axeln!

– På SKL ser jag de här lönestaplarna på aggregerad nivå, men det är bara att konstatera att det generellt är för hopträngt, att spännvidden är för liten. Förändringar tar lång tid.

Den överväldigande delen av yrkesverksamma arbetsterapeuter är kvinnor. Ser man till sjukgymnaster och dietister är förhållandet i stort sett likadant. Även lönerna ligger på ungefär samma nivå.

– Jag vet inte om fler män skulle innebära en högre lönenivå, men allmänt sett är inte könssegregerade arbetsmarknader något positivt. Det är mera utvecklande och bättre på alla sätt med en blandning av män och kvinnor och viktigt med nya medarbetare och medarbetare med erfarenhet, säger Ingela Gardner-Sundström och fortsätter:

– Det behövs också fler medarbetare med annan kulturell bakgrund i arbetslivet, andra sätt att tänka och andra erfarenheter. Det är alltid värdefulla inslag på en arbetsplats och skapar en positivare utveckling.

Hon tror att arbetets innehåll är det absolut avgörande, inte minst inom offentlig sektor.

– Men det är möjligt att en gynnsammare löneutveckling skulle få fler män att söka sig till kvinnodominerade yrken. Det skulle också påverka jämställdhetsarbetet positivt.

Hon påminner om att individualiseringen av arbetsmarknaden är mycket större än för trettio år sedan. Människor är inte lika utbytbara i verksamheterna som de var då.

– Människor idag har helt andra individualistiska tankar och drömmar om sitt liv. Det finns inget utrymme för det kollektiva sättet att se på människor längre.  

– Man förväntar sig att ses som individ och då måste man också få inflytande. Det måste finnas en kontinuerlig dialog som fungerar. Att ha centrala avtal där allt är låst och ingenting kan ske lokalt ger minimala påverkansmöjligheter för de enskilda medlemmarna.

Ingela Gardner-Sundström tror därför att de sifferlösa avtalen har framtiden för sig.

– De är tänkta och utformade för en modernare arbetsmarknad än den som vi har. Hur lång övergångsfasen blir kan man alltid spekulera över. När processen fungerar ger den utrymme för diskussioner om verksamhetsutvecklingen och den enskildes bidrag till den.

– De stora kollektiva lösningarna ger inte den möjligheten. Det är två parter som förvaltar avtalet, men arbetsgivarna har ett stort medansvar för att inte processen havererar. Det är en fråga om trovärdighet.

– Mot bakgrund av nuvarande konjunktur tror jag det blir svårt att träffa fler sifferlösa avtal med andra motparter den närmaste tiden. Men ambitionen har vi kvar. Det gäller att överbrygga rädslan för nya tänkesätt och för oss att visa på fördelarna, avslutar Ingela Gardner-Sundström.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-30

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.