Hoppa till innehåll

Ledaren som tror på ödmjukhet

Det började med att hon blev kårordförande i scouterna, sedan initiativtagare till FSAstud under studietiden. Som nyutexaminerad fick hon jobb som 1:a arbetsterapeut på Eksjö Lasarett. Idag är Monika Samuelsson verksamhetschef för Arbetsterapienheten på Karolinska universitetssjukhuset. – Jag har nog alltid haft siktet inställt på ledarskap. Det är spännande att vara med och påverka, säger hon.

Bildtext: – Som chef är det bra att ha lite is i magen och låta processerna verka, säger Monika Samulesson, verksamhetschef på Arbetsterapikliniken på Karolinska Universitetssjukhuset.

Text och foto: Catharina B Tunestad

Monika Samuelsson har ständigt tentaklerna ute för att känna av vilka strömningar som är på gång i samhället och beskriver sig själv som en ”doer”.

Hon tillägger dock att arbetsterapeuter generellt är ett särdeles påhittigt släkte.

– Det verkar vara ett gemensamt drag hos oss. Det är väl därför vi sökt oss till det här yrket, säger hon och skrattar.

Är det någonting som Monika Samuelsson avskyr så är det när projekt tillåts självdö.

– Min inställning är att har jag dragit igång något ska jag också ro det i land.

– Jag har lärt mig genom åren att inte slänga upp för många bollar i luften samtidigt, säger hon och blir mer allvarlig för en stund. För idéer råder det ingen brist på hos Monika Samuelsson – däremot brist på tid och möjlighet att pröva alla som dyker upp i hennes huvud.

Vi sitter på hennes arbetsrum på Arbetsterapikliniken på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Här är hon vanligtvis två dagar i veckan. Övriga dagar befinner hon sig på Karolinska i Huddinge eller är på resande fot. En mobilitet hon inte har något emot.

– Jag gillar den stora organisationen som omger Karolinska Universitetssjukhuset, och det stora inflytande som sjukhuset har. Det attraherar mig, liksom akutsjukvård, förklarar hon.

Hur är det att vara verksamhetschef på Arbetsterapikliniken?

– Det är roligt att vara en del av ett multiprofessionellt sammanhang och värna om vårt mandat, vad vi arbetsterapeuter kan bidra med inom vården. Men det är förstås även en utmaning, säger Monika Samuelsson och fortsätter:

 – I vår ledningsgrupp, som jag leder, brukar vi skämtsamt säga att jag är utrikesministern, medan de fem sektionscheferna är inrikesministrar. Detta för att jag sköter de externa kontakterna och arbetar mer strategiskt mot långsiktiga mål. Sektionscheferna ansvarar i gengäld för att den dagliga verksamheten på de olika avdelningarna fungerar.

Rollfördelningen på Arbetsterapikliniken är således tydlig, men klimatet är öppet understryker hon.

– Det är viktigt att ge utrymme för konsensus. Jag vill gärna bolla mina idéer med medarbetarna. Alla ska känna sig delaktiga i beslut som berör dem, säger Monika Samuelsson.

Som verksamhetschef strävar hon efter att få ut största möjliga patientnytta i kombination med en god arbetsmiljö för de anställda. En inte helt lätt uppgift med vårdens sinande resurser.

– Det gäller att vara kreativ för att inte tumma på kvaliteten, men att hitta olika lösningar på problem är ju vi arbetsterapeuter rätt bra på, säger Monika Samuelsson och ler så det glittrar till i de bruna, ekorrpigga ögonen.

Hon säger sig ha haft nytta av sin mångåriga kliniska erfarenhet som arbetsterapeut i sitt nuvarande arbete som verksamhetschef – eller ledare – som hon hellre kallar sig.

– Vi har ju en problembaserad infallsvinkel i vårt sätt att tänka och är tränade att se till helheten. Vi är inte heller fasta i några normer. Detta förhållningssätt har jag haft stor användning för som ledare, säger hon.

Hur pass mycket grundutbildningen i mitten av 1980-talet gav henne kött på benen inför uppgiften som ledare, är däremot svårare att säga tycker hon. Hon minns däremot att tiden som kårordförande i scouterna i tonåren lärde henne mycket om ledarskap.

Vad tycker du kännetecknar ett gott ledarskap?

– Det är viktigt att du tar reda på vilka medspelare du har, att du tar dig tid att prata enskilt med de anställda och får en bild av arbetsgruppen. En bra chef är ödmjuk inför sina medarbetares kompetenser och tar tillvara den på bästa sätt. Som ledare måste du även vara i balans.

Hur tror du själv att du uppfattas som ledare?

– Jag tror att man uppfattar mig som en ganska tydlig chef. Det är i alla något jag strävar efter att vara.

– Jag försöker även att vara närvarande i mötet med den jag pratar med och
tar tillvara på medarbetarnas kompetenser.

– Däremot är jag tyvärr ingen förebild när det gäller att hitta balans i livet, även om jag jobbar på det, medger hon öppenhjärtigt.

Det finns en person som varit en förebild mer än andra för Monika Samuelsson när det gäller ett gott ledarskap – Ann-Charlotte Markman.

Hon var rektor på Rösjöskolan i Sollentuna under 1990- och 2000-talet som då var den första kommunala friskolan. Där gick Monika Samuelssons söner och dotter.

– Hon hade en fantastisk förmåga att entusiasmera personalen och se deras förmågor och ta tillvara dem, oavsett vad de hade för befattning på skolan, berättar Monika och nämner exemplet med den chilenska vaktmästaren som inte var så bra på svenska, men desto kunnigare på trädgårdsarbete.

– Hon ordnade så att han fick ha några lektioner om växtodling och trädgårdsarbete för eleverna. Detta gjorde att han inte bara växte som människa, han presterade även bättre efter detta förtroende.

Som chef är det bra att ha lite is i magen och låta ”låta processerna verka”. Det är en lärdom hon fått genom åren som ledare.

– Med det menar jag att man måste ha förtroende för medarbetarna, att ge dem tid när det är något nytt som ska landa eller göras. I slutänden brukar det fixa sig. Som chef måste du inte ha kontroll och insyn i alla detaljer!

Det är något hon själv fått jobba på medger hon då hon är lite av ett ”kontrollfreak”.

Monika Samuelsson har prövat de flesta fält som arbetsterapeut. Allt ifrån handkirurgi på Sabbatsberg, till några år som ”distriktare” i Sollentuna på 1990-talet och ledare för ett multiprofessionellt team på Rehabmedicinska kliniken på Norrbacka i början på 2000-talet innan hon fick tjänsten som verksamhetschef på Karolinska Universitetssjukhuset 2005.

I slutet av 1980-talet tog hon däremot en paus och följde med sin man som fått en utlandstjänst som civilingenjör i Bahrain, som är en östat i Persiska viken.

Så mycket paus från yrket vart det emellertid inte under de tre åren som de var där, bortsett från då hon födde och fick de två sönerna som hon till en början var hemma och tog hand om. Monika såg snart behovet av arbetsterapi på stadens militärsjukhus, Defense Force Hospital, för patienter med handproblem och stroke.

Som landets första arbetsterapeut byggde hon successivt upp en avdelning för arbetsterapi från grunden. Hon försökte även etablera kontakt med olika hjälpmedelsfirmor, men det gick trögare och tog för mycket av hennes arbetstid varför hon till sist fick lägga den ambitionen åt sidan. När det var dags för familjen att återvända till Sverige, hade arbetet på arbetsterapiavdelningen kommit igång så pass och fler arbetsterapeuter anställts, att de kunde driva arbetet vidare utan Monika Samuelssons hjälp, något som varit hennes mål.

– I Bahrain var det mycket upp till var och en att klara sig själv, sådant som vi i Sverige tar för självklart att få hjälp med av samhället. Åren där gav mig en stor portion ödmjukhet och vidgade mitt perspektiv på livet i stort, säger hon med visst eftertryck.

Parallellt med det kliniska arbetet och sina chefsbefattningar har Monika Samuelsson fortsatt att utbilda sig inom arbetsterapi. I fjol disputerade hon med avhandlingen ”Dynamisk mekanisk allodyni vid perifer neuropatisk smärta – psykofysiska observationer” som är hennes ämnesområde, vid Karolinska Institutet. Då kände hon att stod hon stod vid ett vägval; skulle hon specialisera sig vidare och forska – eller fortsätta med det hon brunnit för sedan ungdomsåren – att leda? Det vart det sistnämnda som tog hem segern. Det ångrar hon inte.

– Jag hinner ändå vika lite tid åt forskning, så det har jag inte lagt ned, säger hon nöjt.

Sedan drygt 5 år tillbaka föreläser Monika Samuelsson på arbetsterapeutprogrammet på Karoliniska Institutet i ämnet organisation och ledarskap, samt arbetsterapi vid långvarig smärta.

– Det är jätteroligt att ha den kontakten med studenterna, det ger väldigt mycket, säger hon.

Man skulle kunna tro att hon stött på en del avundsjuka på vägen mot sina ledande befattningar under åren, men det har hon inte, i alla fall inte vad hon kan minnas. Däremot har hon som kvinna ibland känt att hon måste visa lite mer hur duktig hon är som ledare.

Monika, som hittills pratat på av sig själv, blir nu mer fundersam, söker efter orden.

– Frågan är om det är vi kvinnor som skapar denna press på oss själva, eller om förväntningen kommer från omgivningen, eller om det är en kombination av båda?

Vad går din befattning som verk-samhetschef på Arbetsterapikliniken på Karolinska Universitetssjukhuset ut på i praktiken?

– Det handlar framför allt om att skapa en plattform för arbetsterapi, att följa utvecklingen och forskningen på området och visa vad vi kan bidra med och se till att andra får veta det!
 
– Det blir många möten med många olika människor varje dag. Det är så jag får input och synpunkter på verksamheten, något som jätteviktigt för mitt arbete, säger Monika Samuelsson och skrattar lite åt det hon nyss sagt då hon kom på att det motsvarar nidbilden av den ”typiske chefen” som inte gör annat än sitter i möten dagarna i enda.

Sedan samlar hon sig och fortsätter:

– Det är viktigt att vi samarbetar med andra professioner. Eller som jag brukar säga när jag föreläser för studenterna; man kan likna vården vid en tårta med en marsipanros i mitten där de olika tårtbitarna representerar de olika professionerna och marsinpanrosen den gemensamma värdegrunden. Det är bra att ha i minnet!

Namn: Monika Samuelsson
Ålder: 52 år
Bor: I Sollentuna
Familj: Gift, två söner på 21 och 24, en dotter på 18 år.
Bok på nattduksbordet: Kulla -Gulla stretar vidare av Cecilia Hagen. ”Den får mig att skratta igenkännande”
Gillar: att motionera, vara ute i naturen, inreda
Förbild: Ann-Charlotte Markman, f.d rektor på Rösjöskolan i Sollentuna.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-30

Ämnen:

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.