Hoppa till innehåll

Lättläst – inte så lätt som man tror

Ny artikelserie: En färsk rapport från Afasiförbundet, Begriplig samhällsinformation, visar att många myndigheter, kommuner och organisationer förlitar sig på lättläst som tillräckligt stöd på nätet för personer med kognitiva svårigheter. – Det råder ännu stor kunskapsbrist när det gäller kognitivt stöd, säger Hans Hammarlund i FUBs styrelse som arbetat i mer än trettio år med frågan.

Bildtext: Enligt Hans Hammarlund finns det en övertro på Lättläst, som ett tillräckligt stöd för personer med kognitiva svårigheter.

Innan det här året är slut ska hela Sverige vara tillgängligt för alla. Det har riksdag och regering slagit fast. Det nationella målet är att alla hinder ska undanröjas så att de som har någon form av funktionsnedsättning ska kunna delta i samhällslivet på samma villkor som alla andra. Tidskriften Arbetsterapeuten kommer därför bevaka frågan om tillgänglighet med en artikelserie under året. Tanken är att belysa innebörden av begreppet utifrån olika aspekter. I första artikeln här nedan möter vi Hans Hammarlund i FUBs styrelse som har lång erfarenhet av kognitivt stöd.
Catharina B Tunestad, redaktör

År 2000 fördes tillgänglighet upp på agendan som ett nationellt begrepp och med politisk enighet, sedan dess har mycket fokus kommit att hamna på den fysiska tillgängligheten enligt Hans Hammarlund. Han tror det beror på att det är något konkret som är relativt lätt att åtgärda och som är synligt för alla.

– En del myndigheter verkar tro att det räcker med att ta bort några höga trottoarkanter eller bygga en rullstolsramp vid entrén, så är allting bra. Samtidigt kan den egna webbplatsen fortfarande vara fullkomligt obegriplig för en stor grupp av människor med kognitiva svårigheter, säger han med ett engagemang som det inte går att ta miste på.

Den fysiska tillgängligheten är förvisso en jätteviktig fråga understryker han, men uppmärksamheten kring denna får inte ske på bekostnad av den kognitiva tillgängligheten. Den är minst lika viktig.

Hans Hammarlunds intresse för hjälpmedelsfrågor började i mitten av 1960-talet då han fick en dotter som föddes blind och med utvecklingsstörning.

Engagemanget för dotterns rättigheter att kunna delta i samhället på samma villkor som andra barn under uppväxten, ledde honom till arbetet på Hjälpmedelsinstitutets teknikavdelning 1971. Där blev han kvar i trettiofem år och utvecklade främst olika kognitiva hjälpmedel.

När personer med utvecklingstörning fick rätt att låna talböcker 1975 såg han bland annat till att kassettbandspelare kunde förskrivas som det första kognitiva hjälpmedlet. Efter pensioneringen för tre år sedan sitter han i FUB:s styrelse, (Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning), och deltar i olika projekt som sakkunnig med olika brukarorganisationer med fokus på kognitiv tillgänglighet. Det ligger honom varmt om hjärtat då han själv är dyslektiker.

Ett av hans uppdrag är att sitta i styrgruppen för Afasiförbundets projekt Begriplig samhällsinformation, som nyligen kommit med en slutrapport där tanken är att visa på hur man systematiskt kan förenkla samhällsviktig information. Man har bland annat utvecklat testmetoder och genomfört ett antal användartester.

Den bjuder på intressant läsning för den som är intresserad av hur tillgängligt vårt samhälle är för personer med kognitiv funktionsnedsättning – eller snarare sagt hur lite det är anpassat.

Bilden som Afasiförbundet och de fyra olika organisationerna ger som samarbetat med dem för studien; Dyslexiförbundet, FUB, Riksförbundet Attention och Sveriges Dövas riksförbund, är samstämmig: mycket samhällsviktig information når inte fram till de här grupperna av människor i samhället.

I studien gick man tillväga på följande sätt; först granskade man befintlig information på webbplatsen hos ett urval av myndigheter, landsting och kommuner och skrev om originaltexterna till en enklare, och enligt projektgruppen, mer begriplig text. Sedan tog de den ”begripliga” texten och skrev om den efter konceptet Lättläst. Därefter tog de fram samma information som de presenterade i form av animationer, ljud (inläst och syntetiskt), filmer (som gjordes av både proffs och amatörer), teckenspråksfilmer och bilder/teckningar som testpersonerna fick jämföra med den skrivna texten under lättläst.

Testpersonerna hade olika kognitiva svårigheter och diagnoserna afasi, lindrig utvecklingstörning, dyslexi eller någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. En grupp var döva.

Till detta tillkom en kontrollgrupp utan någon diagnos, som representant för ”vem som helst i samhället”.

Av testet framgick bland annat att lättläst, som många myndigheter, organisationer med flera vanligen använder sig av, långt ifrån var ett tillräckligt stöd för personer med kognitiva funktionsnedsättningar

Hans Hammarlund har en teori om varför:

– Lättläst på webben baserar sig på skriven svenska. Bara det är en svårighetsfaktor i sig då det skrivna språket är mer abstrakt än talspråk. Vår undersökning visar att information som förmedlas via bilder, filmer och talad svenska uppfattas som mer lättbegriplig än en text som baserar sig på skriftspråk.

– Det gällde inte bara personerna med kognitiva funktionsnedsättningar utan även kontrollgruppen intressant nog.

Här anser Hans Hammarlund att myndigheter, organisationer, banker och liknande har en viktig uppgift att ta tag i. När det gäller våra myndigheter är han dock mindre orolig.

– De tillhör ju det offentliga och är skyldiga att öka tillgängligheten enligt lag. Då är jag mer bekymrad när det gäller exempelvis bankerna. De har inga skyldigheter att göra sig tillgängliga för alla grupper i samhället. Den krassa verkligheten är att de kan strunta blankt i detta om de vill. För dem, liksom kommersiella företag, är det primära vinstintresset. För att få dem med på noterna när det gäller kognitiv tillgänglighet skulle det krävas något som både genererar god PR och vinst för dem, säger han aningen indignerat.

Han hoppas att slutrapporten Begriplig samhällsinformation ska få riksdag och regering att inse att det finns en del kvar att göra på området innan man kan börja prata om tillgänglighet för alla.

– Min allmänna uppfattning är att det råder stor brist på kunskap om kognitivt stöd i samhället. I gengäld, tillägger han, upplever han ett stort kunskapssug hos många inom vården. Inte minst arbetsterapeuter efterfrågar mer information om kognitivt stöd av olika slag berättar han.

– Det finns en förening för kognitivt stöd (FKS), som jag är med sedan ett par år. Där är många arbetsterapeuter med glädjande nog, säger han.

De äldre då, som är 75 och uppåt? Hur många av dem äger en dator och vet hur man kopplar upp sig mot Internet? Hur ska de få tillgång till samhällsviktig information i framtiden?

– Nu talar du om ett annat gigantiskt problem – den digitala klyftan – som vi kallar det. Vi är smärtsamt medvetna om att vi har en grupp äldre som står utanför stora delar av informationssamhället, och det gäller även andra socialt och ekonomiskt svaga grupper, säger Hans Hammarlund och suckar för att i nästa andetag låta lite mer optimistisk igen.

– Vi på FUB och Dyslexiförbundet håller just nu på att utveckla våra webbplatser med stöd av pengar från Allmänna Arvsfonden. Tanken är att dessa ska kunna nås från en TV med egen internetförbindelse och navigeras med en vanlig fjärrkontroll istället för mus.

– Än är dock inte tekniken riktigt mogen, men det är på gång, säger Hans Hammarlund som förvånas mycket av att ingen myndighet, vare sig nationellt eller internationellt, ställt några krav eller önskemål på hur man vill att tekniken skall utvecklas i samhällets tjänst.

Fotnot: I Almedalen i juli kommer FSA att anordna ett seminarium om tillgänglighet i samarbete med bland annat FUB.

Webbtips: Vill du läsa mer om kognitivt stöd och kognitiv tillgänglighet? FUB och Dylexiförbundet har gemensamt utvecklat en "kunskapsportal" med premiär i februari. Du hittar den under http://www.fungerandemedier.se.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-29

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.