Hoppa till innehåll

Är vi förberedda på den digitala utvecklingen?

Debatt/insändare

Text: Ingeborg Nilsson, leg arbetsterapeut, Med Dr vid Institutionen för Samhällsmedicin, Rehabilitering och Arbetsterapi, Umeå universitet
Foto: Colourbox

Idag fick jag frågan om jag ville att min digitala anmälan till konferensen skulle föras in i min digitala kalender och hur lång tid i förväg jag i så fall ville ha min påminnelse! Häpen inser jag det jag egentligen redan vet – vi lever verkligen i den digitala åldern. Den alltmer uppskruvade tekniska utvecklingen påverkar allas våra liv och kommer att få direkt och hänsynslös påverkan på ditt och mitt arbete med att möjliggöra aktivitet och delaktighet i vår roll som arbetsterapeuter. Därför undrar jag – är vi förberedda för detta? Frågan riktar sig till oss alla: dig som jobbar kliniskt, till dig som utbildar blivande arbetsterapeuter, till dig som forskar och utvecklar professionen – antar vi utmaningen att utnyttja de tekniska möjligheterna som finns för att underlätta och stödja aktivitetsengagemang?

Är vi arbetsterapeuter beredda att guida en person att använda mobiltelefonen för att skapa rutiner genom veckokalendern? Är vi beredda att möjliggöra aktiviteter för personer på Internet? Kan vi ge råd hur mp3-spelaren bäst skall kunna användas för att lyssna på favoritböcker när synen blivit sämre? Listan kan göras hur lång som helst men grundfrågan kvarstår, kan arbetsterapeuten guida och möjliggöra aktivitet i en alltmer teknifierad vardag?

Min erfarenhet är tyvärr att vi arbetsterapeuter inte visar så stort intresse när det gäller teknik och aktivitet, istället hänvisar vi till att våra möjligheter att stödja aktivitet begränsas till vad vi kan förskriva som hjälpmedel. Med en sådan inställning kommer människor att få fortsätta känna sig exkluderade i samhället. Kenneth som misslyckas med att få igång TV:n som nu fått två fjärrkontroller tack vare digitalboxen; Johan som inte får tillgång till hela intervjuerna vid nyhetssändningen då resten av materialet enbart visas på Internet eller Anna som inte kan ta del av hur barnbarnen i Spanien utvecklas då hon inte kan kommunicera med web-kameran på sin dator.

Med den ointresserade attityden kommer också professionen att ge grumliga signaler till arbetsgivare och andra uppdragsgivare – vilken nytta kan en arbetsterapeut egentligen göra?

Istället röstar jag för att vi antar utmaningen, att vi förstår att vårt expert- och arbetsområde är detsamma – att möjliggöra aktivitet – även om våra terapeutiska medel förändrats att involvera alltmera teknik. Om vi en gång i tiden kunde reda ut vävstolens alla hemligheter för att möjliggöra aktivitet så är framtiden att skapa aktivitetsmöjligheter genom Internet, mp3 spelare, mobiltelefonen och fjärrkontroller. Antar vi utmaningen som ligger framför oss så innebär det också att vi kommer att finnas på nya arenor, nya samarbeten kommer att behöva utvecklas och ny kunskap behöver införlivas i vår profession. Låt oss inte gå miste om denna utveckling av arbetsterapi. Mitt upprop blir därför till utbildningarna, klinikerna, fackförbundet och forskarna – Vakna!

För framtidens samhälle behöver dig!

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-30

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.