Hoppa till innehåll

Aktivitetsbalans – ett centralt begrepp inom arbetsterapi och aktivitetsvetenskap

Denna artikel publicerades under vinjetten "Forskning i praxis" i TA nr 6, 2012.

Författare: Hans Jonsson, docent, leg arbetsterapeut, universitetslektor, Karolinska Institutet, Stockholm, Carita Håkansson, docent, leg arbetsterapeut, Lunds universitet, Petra Wagman, fil. dr, leg. arbetsterapeut, universitetsadjunkt, Hälsohögskolan i Jönköping

Sammanfattning

Aktivitetsbalans är ett ofta använt begrepp inom arbetsterapi. Det har också såväl svenska som internationella historiska rötter. Det är dock först under de senaste decennierna som en mer systematisk internationell forskning genomförts om begreppet och dess relation till hälsa och välbefinnande. Artikeln redogör för denna forskning med fokus på forskning som författarna själva bedriver. I en övergripande begreppsanalys av litteraturen är slutsatsen att tre olika perspektiv på balans lyfts fram; aktivitetskategorier, aktiviteter av olika upplevelsekaraktär samt tidsanvändning. Dessa tre perspektiv tillsammans med meningsfullhet och en dynamik i att se på balans ger en möjlig definition som också kan vägleda arbetsterapeuter i deras kliniska arbete.

Inledning

De flesta arbetsterapeuter skulle säkert hålla med om att aktivitetsbalans är ett viktigt begrepp inom arbetsterapi och att de också själva använt detta begrepp eller i alla fall tänkt i dessa banor i sin kliniska verksamhet. I centrala dokument som FSA:s etiska kod (1) och Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för arbetsterapeuter (2) nämns begreppet balans som viktigt i förhållande till klienters hälsa. Om man då går vidare och börjar fråga kring hur aktivitetsbalans definieras och vilka aspekter som är centrala för oss arbetsterapeuter är det ganska troligt att svaren blir oklara och svävande.

Det här speglar ganska bra kunskapsläget för ett begrepp som vi anser centralt i vårt yrke och ämne. Men den goda nyheten är att detta är på väg att förändras. Flera forskningsprojekt kring aktivitetsbalans har genomförts internationellt och i Sverige. Begreppet har börjat diskuteras och problematiserats och empiriska studier på aktivitetsbalans inom olika grupper har genomförts. Med den här artikeln vill vi, tre forskare med egen forskning inom aktivitetsbalans, ge en bild av begreppet och aktuell forskning.

Vi startar vår genomgång i den tidiga arbetsterapin och går vidare med hur begreppet diskuteras inom aktivitetsvetenskap och arbetsterapi. Vi avslutar med en sammanfattande analys och förslag på definition av aktivitetsbalans.

Balans – ett viktigt begrepp i den tidiga arbetsterapin

Redan tidigt inom arbetsterapin nämndes balans. Läkaren Adolf Meyer, som var en av grundarna av den amerikanska arbetsterapiorganisationen 1917, lyfte fram begreppet i en artikel om arbetsterapins filosofi (3). Han skrev där om människan som en varelse som både bevarar och balanserar sig själv genom aktiviteter i harmoni med sin egen personlighet och med sin miljö. Aktiviteterna som balanserades fanns inom fyra områden (kallade the big four): Arbete, lek, vila och sömn. Alla var nödvändiga men hur de stod i förhållande till varandra preciserades inte närmare. Bakgrunden låg i den institutionsvardag som var många patienters verklighet under långa tidsperioder. Ett meningsfullt arbete på institutionen eller, om detta inte kunde uppfyllas, att det efter arbetet gavs tid och möjlighet för lustbetonade aktiviteter betonades som terapeutiskt. Senare i den amerikanska utvecklingen kom Mary Reilly i sin klassiska artikel från 1962 (4) att knyta tillbaks till dessa tankar med ambitionen att återställa arbetsterapin på aktivitetsgrund.

I den svenska arbetsterapins idéhistoriska rötter är Dr. Ernst Westerlund, också känd som Enköpingsdoktorn, en viktig person. Han var verksam kring 1860-1920 och hade stor ryktbarhet, även internationellt (5). Han blev framför allt känd för ordinationer av aktivitet, ofta noggrant preciserat i typ, tid och omfattning. I en sammanställning av vilka behandlingsidéer som vägledde hans behandling var balans mellan olika typer av aktiviteter en central del (6). En av hans patienter, Stina Palmborg, skrev:

”Vila ligger i omväxling av arbete och miljö och helst i ett lustbetonat arbetsbyte, brukade dr Westerlund ofta framhålla som en god levnadsregel.” (7 sid. 63).


Figur

Ett illustrativt exempel på detta balansperspektiv gavs av mediaprofilen Torsten Tegnér (8) som besökte Dr. Westerlund tillsammans med sin mor som klen och frånvarande 10-åring. Efter undersökningen kom ordinationen:

”Vi ska cykla och åka skridskor – mycket skridskor nu i vinter. Vi ska läsa våra läxor, spela vårt piano, men laga så vi är ute och leker mer än vi sitter med frimärksalbumet, och så var det då skridskoåkningen och velocipedåkningen.” (8 sid 83).

Aktivitetsvetenskap tar sig an begreppet

Kring 1990 introducerades det akademiska ämnet Aktivitetsvetenskap (på engelska Occupational Science) i syfte att skapa en systematisk kunskapsbas kring människa och aktivitet (9). Aktivitetsbalans sågs redan från början som ett centralt begrepp för vetenskapen. I den första bok som presenterar vetenskapen finns ett kapitel som behandlar olika perspektiv på aktivitet och balans (10). Författaren till detta kapitel, Dr. Charles Christiansen (numera ledare för den amerikanska forskningsorganisationen i arbetsterapi) var också en av initiativtagarna till en internationell forskarkonferens om livsbalans. Forskare från olika discipliner var inbjudna, bl.a. fyra svenska arbetsterapiforskare (varav två är denna artikels författare) vilket visade att Sverige redan då hade påbörjat forskningsprojekt inom området. Som ett resultat av konferensen publicerades en tvärvetenskaplig bok om Livsbalans (11). Samtidigt genomfördes ett antal forskningsprojekt som studerade aktivitetsbalans ur olika perspektiv och för olika grupper. Exempel är orkestrering av aktiviteter för mödrar med barn med funktionshinder (12), balans och obalans i pensionärslivet (13) och aktivitetsbalans för personer med RA (14). I en nyligen publicerad svensk avhandling (15) sammanfattas litteraturens utgångspunkter i tre olika perspektiv på balans:
-    i relation till aktivitetsområden (t.ex. arbete, fritid),
-    i relation till aktiviteters karaktär (t.ex. upplevelse av utmaning, förmåga),
-    i relation till tidsanvändning.
I en likaledes nyligen publicerad kanadensisk avhandling om aktivitetsbalans för män och kvinnor (16) görs en liknande analys som dock använder sig av en annan typ av uppdelning och delar upp litteraturen i fyra perspektiv:
-    Kvantitet (tidsuppdelning eller grad av engagemang),
-    Kongruens (med egna värderingar, intressen, ambitioner),
-    Uppfyllandegrad (i relation till krav på kompetens, utförande samt tillgängliga resurser),
-    Kompabilitet (intern harmoni hur olika aktiviteter relaterar till varandra i tid, plats, energiåtgång).
För en mer uppdaterad genomgång av empiriska studier om aktivitetsbalans hänvisas till två övergripande artiklar publicerade 2010 och 2011 (17,18). I denna artikel har vi avgränsat oss och går närmare in på några perspektiv där vi själva genomfört forskningsprojekt.

Aktivitetsbalans utifrån vår egen forskning

Som visats ovan har aktivitetsbalans varit ett viktigt begrepp under mycket lång tid och forskning kring begreppet pågår runt om i världen. Den forskning som artikelförfattarna varit involverade i, och som presenteras nedan, kan sägas röra tre områden: människors uppfattningar om aktivitetsbalans, aktivitetsbalans utifrån upplevelse av utmaning och förmåga samt aktivitetsbalans och hälsa.

Människors egna uppfattningar om aktivitetsbalans

Vid intervjuer med 19 yrkesverksamma män och kvinnor (26-64 år), i syfte att utforska deras syn på balans i livet, identifierades bland annat aktivitetsbalans som betydelsefullt. Bland exemplen kan nämnas vikten av balans mellan arbete och fritid men också betydelsen av balans mellan ”måsteaktiviteter” och lustfyllda aktiviteter, mellan ensamma och sociala aktiviteter liksom mellan aktivitet och vila/återhämtning. Vidare såg deltagarna det som viktigt att deras aktiviteter var meningsfulla, lagom många och att det fanns tillräckligt med tid för de olika aktiviteterna i livet. Deltagarna pratade däremot inte om att det behövde vara lika mycket, av exempelvis tid, för olika aktiviteter (19).

I en annan studie (20) diskuterade kvinnor, på väg att återhämta sig från stressrelaterad hälsa, vad som får dem att uppleva aktivitetsbalans. I studien deltog 19 kvinnor mellan 30-59 år i fem fokusgrupper. Resultatet visade att ett harmoniskt aktivitetsmönster är nödvändigt för att kvinnorna ska uppleva aktivitetsbalans. Vad som gör att ett aktivitetsmönster upplevs som harmoniskt är individuellt. I fokusgruppsdiskussionerna framkom det dock att det behövs en blandning av arbete, hem och familjeaktiviteter, lustfyllda aktiviteter och vila/återhämtning. Vidare visade det sig viktigt att uppleva det man gör som meningsfullt. Kvinnorna menade att allt de gjorde kunde upplevas meningsfullt, också sådant som att diska och städa, men så fort de engagerade sig i för mycket i relation till sina resurser (ork, tid, hjälp/stöd av andra) så upplevde de varken aktiviteterna som meningsfulla eller aktivitetsmönstret som harmoniskt. När kvinnorna reflekterade över vad som påverkade vad de engagerade sig i och hur mycket de engagerade sig i de olika aktiviteterna i vardagen var de överens om att självbilden hade stor betydelse. De kom fram till att innan de blev sjuka så präglades deras självbild mycket av att vara duktig.  Vid tidpunkten för studien präglades deras självbild till större del av medvetenhet om och respekt för vad de själva upplevde som viktigt.

Yrkesverksammas uppfattningar om vad som är mer eller mindre viktigt för att uppleva balans i livet har också utforskats. Sexton män och sexton kvinnor (yrkesverksamma och 21-67 år) fick prioritera mellan 42 påståenden om vad som är viktigt för att uppleva balans i livet. I resultatet framkom både likheter och skillnader mellan deltagarna och fyra olika mönster identifierades (där goda relationer till de närmaste ansågs viktigt i alla mönster). I ett av mönstren ansågs aktivitetsbalans som särskilt viktigt och dessa deltagare prioriterade balans mellan arbete, hem och familjeaktiviteter och fritidsaktiviteter högst. Vidare skattades betydelsen av att ha tillräckligt med tid för både sådant som man vill göra och sådant måste göra liksom av att själv bestämma hur mycket tid man ska lägga på olika aktiviteter (21).

Intervjuer med 9 yrkesverksamma män (22) och fokusgrupper med 16 kvinnor i yrkesverksam ålder (23) med olika reumatiska sjukdomar genomfördes. Männen hade reducerat sina fritidsaktiviteter och sina hushållsaktiviteter samt vilade och sov mer än innan de blev sjuka för att kunna fortsätta arbeta (22). Kvinnorna underströk att deras ork måste räcka till både arbete samt till hem och familjeaktiviteter men också till fritidsaktiviteter. De hade rationaliserat hushållsarbetet och prioriterade meningsfulla aktiviteter och vila/återhämtning (23). Resultatet av dessa två studier visar att aktivitetsbalans är viktigt även om man har en kronisk sjukdom men också att för kvinnor är det viktigt att få ihop alla delar i vardagslivet medan det för män framför allt är viktigt att få arbetet att fungera.

Aktivitetsbalans utifrån individers upplevelse av utmaning och förmåga

Den så kallade Flow-teorin har inom aktivitetsvetenskapen blivit en viktig del i kunskapsbyggandet. Dess skapare socialpsykologen Mihaly Csikszentmihalyi betonar görandet (doing) som en speciell dimension av mänsklig utveckling som i sig behöver systematiska studier (24). Flowteorin bekskriver en optimal upplevelse i aktivitet med ett engagemang och interaktion som gör att aktiviteten känns både fängslande och uppslukande. Den egna upplevelsen av aktivitetens utmaning och hur denna matchas med den egna förmågan är de grundläggande faktorerna som skapar en flowupplevelse. En flowupplevelse som också kallas en optimal erfarenhet uppstår när utmaningen både upplevs som hög och liggande på toppen av den egna förmågan. Flowteorin presenterades tidigt inom svensk arbetsterapi (25) och har genererat både svenska och internationella forskningsprojekt (tex 26, 27). En speciell metod för att kartlägga och mäta flowupplevelser i vardagen utvecklades tidigt (28) – kallad upplevelsesampling (Experience Sampling Method, förkortad ESM). I korthet går ESM-metoden ut på att mäta (genom ett skattningsformulär) den egna upplevelsen av utmaning och förmåga i de aktiviteter som personen normalt utför. Detta fördelat över dagen reglerat av en klocka som ger slumpvisa signaler då skattning sker genom att man fyller i formuläret . Resultet blir då en karta över upplevelser vanligtvis fördelade i kategorierna Flow, Anxiety (Oro) och Boredom (tråkighet). Flowteorin kan utifrån ett aktivitetsperspektiv ses som en mycket viktig kunskap fokuserad på aktivitetens utvecklande kraft och möjligheter (29). Samtidigt var den utifrån ett aktivitetsperspektiv mycket begränsad och forskningen och teoribildningen tenderade mot antagandet att ju mer flow desto bättre. Som en utveckling skisserades därför i ett forskningsprojekt (29) en upplevelsebaserad alternativ teoretisk modell med tre dimensioner (se figur 2). De tre dimensionerna benäms flow dimensionen, den kravfulla dimensionen och den lugna dimensionen. Alla tre har lika stor betydelse för aktivitetsbalans och är ömsesidigt beroende av varandra.

Figur 2

Flow dimensionen ger en optimal upplevelse av utmaning och förmåga i balans med varandra och interaktionen med aktiviteten skapar en njutbar och mycket intensiv upplevelse. Den kravfulla dimensionen kan upplevas som både svår och jobbig eftersom utmaningen kan upplevas som alltför stor i förhållande till förmågan. Dock kan denna dimension ses som ett möjligt förstadium till nästa generations flow-upplevelser. Men det kan också bli en upplevelse som gör att aktiviteten sorteras ur den egna aktivitetsrepertoaren. Den lugna dimensionen kan både upplevas som njutbar avkoppling men också som att man kan vara uttråkad. Dimensionen är nödvändig för att kunna vila i icke kravfyllda aktiviteter, uppleva avkoppling och ladda batterierna för de andra dimensionerna.

Utifrån denna teoretiska modell genomfördes i projektet en andrahandsanalys av data av redan genomförda ESM-studier från fyra studier genomförda i USA, Sverige och Italien på sammanlagt 159 personer (29). Relativt stora individuella variationer förekommer i grupperna men sammantaget visar de tre dimensionerrna följande förhållanden:
-    flow dimensionen  25-29%
-    den kravfulla dimensionen 28-31%
-    den lugna dimensionen 40-47%
Slutsatsen av dessa empiriska data och den teoretiska modellen är att detta förhållande (ca en fjärdedel/en fjärdedel/hälften) uttrycker aktivitetsbalans utifrån dessa dimensioner. Samtidigt är det viktigt att se både individuell variation och variation i tid då modellen ses som dynamiskt. En och samma aktivitet kan från början upplevas som kravfull, sedan som en flow-upplevelse för att efter mycket utövande utan utveckling kunna bli mer rutinbetonad och lite tråkig. Modellen har samtidigt svagheter kanske fr.a att den lugna dimensionen inte skiljer mellan aktiviteter som är avkopplande och uttråkande och utvecklingsarbete behövs. T.ex har forskning visat att en typ av flow-känsla kan upplevas även i icke-kravfulla aktiviteter – av typ naturupplevelser och liknande (30). Samtidigt kan modellen användas för att förstå olika typer av aktivitetsobalans t.ex. utmattningssyndrom och aktivitets deprivering (undanhållande av meningsfulla/nödvändiga aktiviteter, på engelska occupational deprivation).

I en senare analys utifrån den bok som gavs ut om Livsbalans gjorde författarna till ovanstående studie en utvidgad analys där den teoretiska modellen användes för att förstå aktivitetsprocesser (31). Från ett mikroperspektiv diskuterades balans och obalans i pensioneringsprocessen och att ett vanligt mönster var att gå från en obalans (för mycket krav) till en annan (för mycket lugnande dimensioner) i övergången från förvärvsarbetare till pensionär. Också processen att undvika kravfulla aktiviteter vid kronisk smärta diskuterades utifrån en av författarnas forskningsprojekt samt perspektiv på risktagande i ett dynamisk processperspektiv. Dimensionerna i aktivitetsbalans kan också ses ur ett makroperspektiv med de rika länderna som använder mångfalt av världens ekonomiska och naturresurser utan att  individers totala välfärds- och lyckoupplevelser ökar. Snarast minskar dessa upplevelser vid höga inkomster vilket belyser vikten att värdera också andra dimensioner av vad som utgör ett ”gott” och balanserat liv.

Aktivitetsbalans och hälsa    

Att aktivitetsbalans bidrar till hälsa och välbefinnande är en allmänt vedertagen uppfattning inom arbetsterapi (10). Denna uppfattning har också tills relativt nyligen snarare varit teoretisk än empiriskt grundad. Forskning har dock börjat påvisa detta. Ett exempel kommer från studien bland yrkesverksamma om deras syn på balans i livet (där aktivitetsbalans ingick som en del) där resultatet visade att deltagarna såg en nära och ömsesidig relation mellan balans i livet och hälsa, dvs. dessa påverkar varandra (19).

När kvinnors och mäns upplevelser av aktivitetsbalans samt relationen till hälsa jämfördes visade det sig att det fanns skillnader. För den självskattade hälsan var det viktigast för yrkesarbetande kvinnor (n=2286) att uppleva att det de engagerade sig i var meningsfullt men också att deras resurser, förutom till arbetet, också räckte till fritidsaktiviteter och hem och familjeaktiviteter. För de yrkesarbetande männen (n=397) däremot var det betalda arbetet viktigast för att de skulle skatta sin hälsa som god (32).

Bland 38 och 50-åriga kvinnor i en normalpopulation (n=488) fanns ett samband mellan livstillfredsställelse, harmoniskt aktivitetsmönster samt att aktiviteterna upplevdes som meningsfulla och att kvinnorna var tillfredställda med sin fritid (33). Sammanfattningsvis verkar det som om det för kvinnors subjektiva hälsa är viktigt att resurserna räcker till alla vardagslivets aktiviteter och att fritidsaktiviteterna är speciellt viktiga medan männens subjektiva hälsa verkar påverkas mest av det betalda arbetet.

Sammanfattande analys och definition av begreppet aktivitetsbalans, samt diskussion om dess användbarhet

I forskningssyfte genomfördes en begreppsanalys (utifrån 43 artiklar) av hur begreppet aktivitetsbalans använts i arbetsterapeutiska publikationer (18). Baserat på denna föreslogs följande definition:
    
    ”Aktivitetsbalans innebär att uppfatta livet som innehållande rätt
mängd och rätt variation mellan olika aktiviteter i relation till:
aktivitetskategorier, aktiviteter med olika karaktäristika samt
tidsanvändning” (15, s. 63 ).

Definitionen innehåller tre olika perspektiv (aktivitetskategorier, aktiviteternas karaktär samt tidsanvändning) vilka kan behöva förtydligas något.
Aktivitetskategorier kan enklast förklaras med det vanligt förekommande, arbete, fritid, hem och familjeaktiviteter etc.
Aktiviteter av olika karaktär baseras på hur de upplevs (ex. lustfylld eller måste, vilsam eller fysiskt krävande) oavsett var de utförs.
Tidsanvändning fokuserar på hur tiden spenderas i olika aktiviteter.

För att definitionen ska vara användbar för arbetsterapeuter behöver man dock beakta några saker: subjektiviteten i definitionen, vikten av meningsfullhet, dynamiken i aktivitetsbalans liksom aktivitetsbalans som medel snarare än som mål. Detta diskuteras nedan.

Den föreslagna definitionen har ett subjektivt perspektiv vilket innebär att det är den enskilde individens egen uppfattning om sina aktiviteter som ”räknas”. Det finns alltså inget allmänt ”facit” på aktivitetsbalans och heller inget recept på hur det uppnås. Inte heller kan man fastslå generellt vad som är ”rätt mängd och variation” eller en gång för alla kategorisera en viss aktivitet. Till exempel aktiviteten trädgårdsskötsel kan vara såväl arbete som fritid, såväl en lustfylld aktivitet som en ”måsteaktivitet”. För att komplicera det ytterligare så kan detta variera också inom individer, d v s samma individ kan vid olika tillfällen uppleva aktiviteten på olika sätt.

Detta leder också in på nästa punkt, nämligen vikten av meningsfulla aktiviteter vilket inte uttalat syns i definitionen. Det är dock underförstått att en individ, för att uppfatta att livet innehåller rätt mängd och variation av aktiviteter, också är nöjd med sitt aktivitetsmönster och upplever att aktiviteterna är tillräckligt meningsfulla.

Slutligen, en definition som den föreslagna kan tyckas statisk men aktivitetsbalans bör ses som något dynamiskt. Det är personens nuvarande uppfattning som räknas och det är högst troligt att vad som ses som rätt mängd och variation mellan olika aktiviteter varierar både på kort och på lång sikt, jämför bara vid olika tidpunkter i livet. Dessutom är också graden av aktivitetsbalans något som varierar och definitionen är troligen enbart användbar om aktivitetsbalans ses som något som är ”tillräckligt bra” snarare än som något som ska vara absolut optimalt (allting kan ju alltid bli något bättre). Detta hör också samman med vår uppfattning att, för att vara ett användbart begrepp, bör man se aktivitetsbalans som ett medel för välbefinnande och inte som ett mål i sig självt.

Sammantaget kan ovanstående ses som ytterligare uppmaning till arbetsterapeuter att arbeta klientcentrerat och inhämta information om den enskilde klientens faktiska aktivitetsmönster men framförallt om hans eller hennes tankar och uppfattning om sitt nuvarande aktivitetsmönster. Ett instrument för detta skulle underlätta ett strukturererat inhämtande av information men det existerar ännu inget sådant även om utveckling pågår. I avvaktan på ett sådant kan den föreslagna definitionen användas. Man kan helt enkelt ”bena upp” frågorna till klienten, om dennes syn på sitt aktivitetsmönster, till att gälla aktivitetskategorier, aktiviteter av olika karaktär samt tidsanvändning i aktivitet (givetvis med en terminologi och exempel anpassade efter respektive klient).

Slutord

Som visats i denna artikel har begreppet aktivitetsbalans, om än otydligt och odefinierat, följt arbetsterapin genom historien. Intresset har ökat under senare tid och forskning pågår såväl om begreppet som hur det relaterar till hälsa och välbefinnande. Begreppet är användbart för vår profession men för att ha verklig nytta av det bör vi tydligt beskriva och definiera det. Ett förslag till definition har presenterats i denna artikel och vår förhoppning är att den kan bidra till ökad klarhet om begreppet aktivitetsbalans inom svensk arbetsterapi; antingen genom att definitionen anammas av kåren eller genom att alternativa definitioner föreslås.

Referenser

  1. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter: Etisk kod för arbetsterapeuter. 2:a upplagan. Stockholm: FSA; 2005.
  2. Socialstyrelsen. Kompentensbeskrivningar för arbetsterapeuter (2001). Kan nedladdas (120802) från: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/11307/2001-105-2_20011053.pdf
  3. Meyer A. The philosophy of occupation therapy. Am J Occup Ther. 1977;31(10):639-42 (Återtryckt från Archives of Occupational Therapy 1, 1-10 1922).
  4. Reilly M. Occupational therapy can be one of the great ideas of 20th century medicine. Am J Occup Ther. 1962;16:1-19.
  5. Hulter Åsberg, K. En doktor i den lidande mänsklighetens tjänst. Läkartidningen 2010; 107 (36): 2109-11.
  6. Jonsson H. Ernst Westerlund-Aktivitetsdoktorn, Socialmedicinsk tidskrift 1993; (7-8):399-407.
  7. Palmborg S. Ernst Westerlund Enköpingsdoktorn – en läkekonstens storman. Stockholm: Natur och Kultur, 1939.
  8. Tegnér T. Uppväxt. Stockholm. Tidens förlag, 1963.
  9. Clark F, Partham D, Carlson M, Frank G, Jackson J, Pierce D, Wolfe R, Zemke R. Occupational science: Academic innovation in the service of occupational therapy's future. Am J Occup Ther. 1991;45: 300-310.
  10. Christiansen, C. Three perspectives on balance in occupation. In: Zemke R, Clark F, editors. Occupational science: The evolving discipline. Philadelphia: F.A. Davis Company; 1996.
  11. Matuska K, Christiansen C, red. Life balance: Multidisciplinary theories and research. Thorofare NJ: AOTA press and Slack 2009.
  12. Larson E. A. The orchestration of occupation: The dance of mothers. Am J Occup Ther. 2000;54:269-280.
  13. Jonsson H, Borell L, Sadlo G. Retirement: An occupational transition with consequences for temporality, balance and meaning of occupations. J Occup Sci. 2000;7(1):29-37.
  14. Stamm T, Lovelock L, Stew G, Nell V, Smolen J, Machold K, et al. I have a disease but I am not ill: A narrative study of occupational balance in people with rheumatoid arthritis. OTJR: Occupation, Participation and Health. 2009;29(1):32-9.
  15. Wagman, P. Conceptualizing life balance from an empirical and occupational therapy perspective. Dissertation Series no. 25, 2012. Jönköping University.
  16. Wada, M. Balance in everyday life: conceptions of men and women in dual-income couples with young children. Dissertation 2012. Vancouver: The University of British Columbia.
  17. Wada M, Backman CL, Forwell SJ. Theoretical perspectives of balance and the influence of gender ideologies. J Occup Sci. 2010;17(2):92-103.
  18. Wagman P, Håkansson C, Björklund A. Occupational balance as used in occupational therapy: A concept analysis. Scandinavian Journal of Occupational Therapy. 2012; 19(4): 322-327.
  19. Wagman P, Björklund A, Håkansson C, Jacobsson C, Falkmer T. Perceptions of life balance among a working population in Sweden. Qualitative Health Research 2011;21(3):410-418.
  20. Håkansson C, Dahlin-Ivanoff S, Sonn U.  Achieving balance in everyday life. J Occup Sci. 2006;13(1):74-82.
  21. Wagman P, Håkansson C, Jacobsson C, Falkmer T, Björklund A. What is considered important for life balance? Similarities and differences among some working adults Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 2012; 19(4):377-384.
  22. Hjalmarsson Österholm J, Björk M, Håkansson C. . Factors of importance for maintaining work as perceived by men with arthritis. Work 2012 (accepted for publication).
  23. Sandqvist G, Hesselstrand R, Scheja A, Håkansson C. Managing work life with systemic sclerosis. Rheumatology 2012;51(2):319-323.
  24. Csikszentmihalyi, M. (1998). Finding flow : The psychology of engagement with everyday life. New York: Basic Books.
  25. Jonsson H. Flow Theory - en viktig byggsten i arbetsterapeutisk teoribildning. Arbetsterapeuten 1991:5.
  26. Persson, D. Play and flow in an activity group: A case study of creative occupations with chronic pain patients. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 1996;3(1):33-42.
  27. Gerhardsson, C., & Jonsson, H. (1996). Experience of therapeutic occupations in schizophrenic subjects: Clinical observations organized in terms of the flow theory. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 1996;3(4):149-155.
  28. Massimini, F., & Carli, M. (1988). The systematic assessment of flow in daily experience. In M. Csikszentmihalyi & I. S. Csikszentmihalyi (Eds.), Optimal experience: Psychological studies of flow in consciousness (pp. 266- 287). Cambridge, UK: Cambridge University Press.
  29. Jonsson H, Persson D. Towards an experiential model of occupational balance: An alternative perspective on flow theory analysis. J Occup Sci. 2006;13:62–73.
  30. Wright, J. (2004). Occupation and flow. In M. Molineux (Ed.), Occupation for occupational therapists (pp. 66-77). Oxford: Blackwell.
  31. Persson, D., & Jonsson, H. (2009). Importance of experiential challenges in a balanced life: Micro- and macro-perspectives. In K. Matuska & C. Christiansen (Eds.), Life balance: Multidisciplinary theories and research (pp. 133-147). Thorofare, NJ: Slack and AOTA Press.
  32. Håkansson C, Ahlborg G. Perceptions of employment, domestic work, and leisure as predictors of health among women and men. J Occup Sci. 2010;17(3):150-157.
  33. Håkansson C, Björkelund C, Eklund M. Associations between women’s subjective perceptions of daily occupations and life satisfaction, and the role of control. Australian Occupational Therapy Journal 2011;58:397-404.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-10-25

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.