Hoppa till innehåll

Ny teknik för personer med kognitiva funktionshinder

Denna artikel publicerades under vinjetten "Forskning i praxis" i tidskriften Arbetsterapeuten nr 5 2011.

Författare: Inga-Lill Boman, leg arbetsterapeut, med dr, vårdutvecklare Rehabiliteringsmedicinska universitetskliniken, Danderyds sjukhus, post dok KTH/KI, Stockholm

Sammanfattning

Den här artikeln sammanfattar aktuell forskning med fokus på ny teknik för personer med kognitiv funktionsnedsättning efter förvärvad hjärnskada. Studierna har undersökt hur effektiva kommersiellt tillgänglig modern teknik, som smarta telefoner, ”smart home”-teknik och kognitiva hjälpmedel är att kompensera för kognitiva funktionshinder i vardagliga aktiviteter. Metoder för inlärning för att lära sig använda kognitiva hjälpmedel, teoretiska modeller och riktlinjer för att matcha hjälpmedel och klientens behov och funktionsnedsättning diskuteras. Avslutningsvis presenteras tankar om framtida behov av ny teknik.

Mobiltelefon och smarta telefoner som hjälpmedel

Nu för tiden använder nästa alla människor ny teknik som mobiltelefoner, smarta telefoner och datorer. Dessa produkter ger oss möjlighet att kommunicera och vara aktiva och delaktiga i samhället. Dessutom kan mobiltelefoner och smarta telefoner användas som stöd för att exempelvis påminna om möten, veckoplanering, spara kontakter med bild och information, spara anteckningar eller röstmeddelande (1). Av den anledningen kan dessa produkter även vara lämpliga som kognitiva hjälpmedel för personer med kognitiva funktionsnedsättningar (2). Kognitiv funktionsnedsättning är vanligt efter exempelvis en förvärvad hjärnskada som stroke, traumatisk skallskada, tumör, encefalit eller anoxisk skada (3). Kognitiva funktionsnedsättningar som minnesstörning, nedsatt uppmärksamhet, exekutiv förmåga, visuospatial förmåga medför oftast svårigheter att utföra vardagliga aktiviteter samt att återgå i arbete (4). Vanliga problem vid minnesstörning är exempelvis svårigheter att komma ihåg avtalade möten, ta medicin, äta på regelbundna tider eller stänga av spisen (5-6).

Det finns fördelar med att använda kommersiellt tillgängliga produkter som mobiltelefoner och smarta telefoner som erbjuder en mängd möjligheter. Mobiltelefoner och smarta telefoner kan ses som ett multihjälpmedel genom att de kan användas för att ge stöd för minnet genom att påminna om olika uppgifter/aktiviteter och stödja exekutiva funktioner genom att det är möjligt att planera aktiviteter i kalendern. Antecknings- och röstmeddelandefunktionerna kan användas för att notera och spela in viktig information. Påminnelser kan användas för att ge stöd för nedsatt initiativförmåga för att komma sig för att utföra förutbestämda aktiviteter. Personer som har nedsatt förmåga att bibehålla koncentrationen kan använda kalendern i mobilen för att kontrollera vilken uppgift eller aktivitet som de håller på med om de tappar fokus. Om man har svårt att avsluta en aktivitet i tid är det bra att lägga in en påminnelse för att avsluta aktiviteten i tid. En nackdel med mobiltelefoner är dock att de har små skärmar och knappar jämfört med exempelvis en dator.

Kognitiva hjälpmedel

Den snabba utvecklingen av ny teknik har bidragit till att det utvecklats kognitiva hjälpmedel som handdatorer, mobiltelefoner och sökare som är utvecklade för att vara enkla att använda för personer med kognitiva funktionsnedsättningar (7-8). Resultaten från studier har även visat att den här typen av hjälpmedel är effektiva för att påminna om att utföra aktiviteter på planerad tid (7, 9-10). Studier har visat att dessa hjälpmedel är mer effektiva än traditionella kompensatoriska strategier som almanackor, checklistor, post-it lappar och att göra-listor eftersom dessa inte har påminnelsefunktioner i form av larm och/eller textmeddelanden (11-12).
En viktig fråga är om personer som har en kognitiv funktionsnedsättning kan lära sig använda smarta telefoner och om dessa är effektiva för att kompensera för olika kognitiva funktionsnedsättningar. Mestadels är smarta telefoner för komplicerade för personer med kognitiva funktionsnedsättningar att lära sig hantera (13). Det finns dock studier som visar att personer med mild minnesnedsättning efter förvärvad hjärnskada kan lära sig använda funktioner i mobiltelefonen eller handdatorn som de tidigare inte använt aktivt för att komma ihåg att utföra planerade aktiviteter (14 -15). Nyligen har två studier (1, 16) visat att personer med förvärvad hjärnskada kunde lära sig att använda befintliga funktioner som kalender, påminnelse och timer i sin egen mobil för att komma ihåg att utföra aktiviteter som de själva identifierat.

I det kliniska arbetet har arbetsterapeuter en viktig roll för att rekommendera lämpliga kompensatoriska strategier som hjälpmedel, att planera individuella anpassningar av hjälpmedlet samt erbjuda individuell anpassad träning utifrån personens förmåga samt följa upp hur hjälpmedlet fungerar över tid. Det är många faktorer som arbetsterapeuter bör beakta för att kunna rekommendera ett lämpligt kognitivt hjälpmedel. Det är viktigt att matcha personens krav på hjälpmedlets funktioner med klientens funktionsnedsättning och resurser samt identifierade kognitiva problem (11, 12). Vidare är det viktigt att undersöka hur van klienten är att använda liknade teknik eftersom studier har visat att det är enklare att lära sig använda ny teknik som liknar teknik som man har erfarenhet av att använda (17). Tyvärr har flera studier visat att hjälpmedel inte används (18-19). En förklaring kan vara att klienterna inte erbjudits att vara delaktig i att välja hjälpmedel eller att klienterna inte fått tillräcklig information om hjälpmedlet så att de haft en möjlighet att avgöra om det passar deras behov (19). En annan förklaring kan vara att klientens behov eller förmåga har förändrats (20, 21) eller att arbetsterapeuten inte har haft möjlighet att erbjuda tillräcklig träning för att klienten ska kunna lära sig använda hjälpmedlet självständigt. Nu för tiden kan ett flertal kognitiva hjälpmedel anpassas individuellt och om arbetsterapeuter har möjlighet att följa upp hur nöjd klienten är med hjälpmedlet så skulle behovet bättre kunna tillgodoses och fler hjälpmedel skulle användas och inte hamna i byrålådan.

Information om hur kognitiva hjälpmedel ska användas kräver specialkunskaper och inlärningen tar tid eftersom användning av de flesta hjälpmedel förutsätter något förändrade vanor och planering. I Danmark finns Kommunikations Center där personer som exempelvis har problem att komma ihåg olika aktiviteter kan få stöd att lära sig använda smarta telefoner som ”Iphone” eller ”htc ” som hjälpmedel för att kompensera för minnesproblem. I Sverige finns inte samma möjligheter att få professionellt stöd för att lära sig hantera smarta telefoner. Det som påverkar vilket stöd som erbjuds är arbetsterapeutens kunskap, erfarenhet och intresse av ny teknik samt vilka möjligheter verksamheten har att erbjuda träning och uppföljning över tid.

Dessutom kan kognitiva hjälpmedel vara komplexa att använda vilket kräver nya färdigheter och ändrade vanor, det vill säga olika aspekter av procedural inlärning (22, 23). Effektiv procedural inlärning och nya vanor kräver systematisk upprepad träning att använda hjälpmedlet med stöd av en kompetent och kunnig arbetsterapeut. Därför behöver arbetsterapeuter ha kunskap om klientens potential att kunna lära sig använda ett hjälpmedel. Arbetsterapeuter behöver exempelvis ha kunskap om vilken pedagogisk metod som är mest lämplig att använda för att underlätta inlärningen för klienten. Barbara Wilson (24) var den första som använde metoden ”errorless learning” (felfri inlärning) som innebär att klienten förhindras så långt det är möjligt att göra fel jämfört med ”trial and error”-principen. Andra principer för inlärning som Ayres (25) ”Optimal challenge” definierar området som arbetsterapeuten bör röra sig inom, men säger inget om hur inlärningen ska gå till! Forskning har visat att det kan ta lång tid att lära sig använda komplexa kognitiva hjälpmedel, exempelvis produkter som har fler olika funktioner eller där hjälpmedlet ska användas i flera steg som inte är tydliga för brukaren (26). För att underlätta inlärningen är det viktigt att involvera närstående så att de kan fungera som stöd under inlärningsprocessen och under användandet. Ofta behövs stöd över en längre tid, både från arbetsterapeut och närstående för att ett hjälpmedel ska användas effektivt (20).

Teoretiska modeller

Det finns en omfattande mängd litteratur och teoretiska modeller som beskriver hur hjälpmedel för fysiska funktionsnedsättningar kan matchas med klienten – aktiviteten – hjälpmedlet – miljön, exempelvis Human Activity Assistive Technology model, HAAT (27). Däremot finns det bristande kunskap om hur kognitiva hjälpmedel ska matchas och tränas för att passa klientens behov och resurser (20). Nyligen har Lindqvist och Borell (21) tagit fram en 4-stegs metod för att ge stöd för att matcha klientens identifierade kognitiva problem i vardagen med ett lämpligt kognitivt hjälpmedel.  Det finns dock begränsad kunskap om hur träning för att lära sig hantera ett kognitivt hjälpmedel ska utföras, hur inlärningen ska gå till, och vilka bedömningar som behövs för att få kunskap om hur träningen ska planeras för att den ska vara effektiv för klienten (22). Träning att använda hjälpmedel baseras oftast på ”trial and error”, på arbetsterapeuternas personliga erfarenheter och inte på teoretisk kunskap. Sedvanliga arbetsterapeutiska instrument är inte utvecklade för att bedöma nödvändig information för att kunna rekommendera ett lämpligt kognitivt hjälpmedel och träningsmetod (28).

Vidare har forskning visat att det är viktigt att designen av kognitiva hjälpmedel måste passa in i nutidens design för att hjälpmedlet inte ska upplevas som stigmatiserande (29). Det finns olika designkoncept som kan tillämpas vid utveckling av hjälpmedel. Konceptet ”design för alla” innebär att man vid all planering och formgivning av produkter, byggnader, miljöer och IT-tjänster tar hänsyn till tillgänglighet och användbarhet för alla människor, så långt det över huvud taget är möjligt (30). Ett annat koncept som är lämplig att använda när ett nytt hjälpmedel ska utvecklas är ”inkluderande design” som innebär att brukaren är med under hela utvecklingen av hjälpmedlet (31). Det borde vara självklart att personer med kognitiva funktionsnedsättningar har en central roll i utvecklingen av kognitiva hjälpmedel. Tyvärr är det vanligt att ”smart home”-teknik utvecklas utan att brukarna är involverade i designprocessen. Prototyper testas oftast i laboratoriemiljö och när prototypen ska testas av personer med kognitiva funktionsnedsättningar i reell miljö uppstår det ofta problem med tekniken. När tekniken inte fungerar måste närstående åter igen påminna och kontrollera att aktiviteter blir utförda (5). För att säkerställa att prototyper fungerar i reell miljö bör prototyper först testas i reella miljöer av tillverkarna och inte enbart i laboratoriemiljö innan brukarna ska använda hjälpmedlet (20).

”Smart home”-teknik

Personer med mera omfattande kognitiva funktionsnedsättningar behöver ofta stationära påminnelsehjälpmedel som är utvecklade för att användas i hemmet. Under de senaste tio åren har det utvecklats ”smart home” teknik för att öka oberoende i boendet för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Termen ”smart home” teknik refererar ursprungligen till all form av teknologi i boendet som kommunicerar med varandra via ett lokalt nätverk. Kommunikationen sker oftast via Internet, vilket innebär att tekniken kan styras både inifrån bostaden och utifrån (32). Exempel på ”smart home” teknik är termostatsystem för värmereglering, säkerhetssystem och externt stöd/övervakning. Sedan några år tillbaks finns trådlösa system som underlättar installation av ”smart home” systemen i boendet.

För personer med kognitiv funktionsnedsättning kan ”Smart home” teknik monitorera med hjälp av sensorer och/eller rörelsedetektorer om förutbestämda aktiviteter eller uppgifter är utförda. Om aktiviteten eller uppgiften inte är utförd skickas en påminnelse i form av ett röstmeddelande, signal eller/och visuell påminnelse. Det finns också en möjlighet att skicka SMS till brukarnas och/eller närståendes mobil om en aktivitet inte är utförd (5).  Larm kan installeras exempelvis för vatten, spis, kyl, frys, strykjärn, kaffebryggare, öppna dörrar och fönster för att öka säkerheten. Omgivningskontrollsystem har använts i många år för att stödja personer med funktionshinder att utföra aktiviteter i hemmet. Omgivningskontrollsystem kan exempelvis trådlöst styra dörrar, lampor, fönster med hjälp av olika styrsätt.

Forskning har visat att ”smart home” teknik kan stödja personer med kognitiv funktionsnedsättning att komma ihåg att utföra vardagliga aktiviteter självständigt
(5, 21), samt bidra till ökad trygghet och säkerhet, självständighet och självkänsla, förbättrad hälsa och livskvalitet (20, 33). Ny teknik kan även underlätta, avlasta och ge en ökad frihet för närstående (34). Lindén och kollegor (16) har också visat att närstående till personer med förvärvad hjärnskada upplevt en lättnad i sin vardag och mindre ansvar att kontrollera att aktiviteter som skulle utföras är gjorda när deras anhörige använt mobiltelefonen som påminnelsehjälpmedel.

Sedan flera år tillbaks finns det några träningslägenheter kopplade till rehabiliteringsmedicinska kliniker som är utrustade med ”smart home” teknik. I en träningslägenhet kan patienter med kognitiva funktionsnedsättningar testa sin självständighet i vardagen under kontrollerade former före utskrivning från slutenvård. Sensorer, säkerhetsutrustningen och elektronisk övervakning på distans ger trygghet, samtidigt som patientens förutsätts klara sig själv. Forskning kring dessa träningslägenheter ger en del oväntad information om beteende i hemmet, hittills okända problem eller vanor som kan ha betydelse för individens hälsa och rehabilitering (35). Exempelvis visade en studie (36) där patienter med kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvad hjärnskada bodde i träningslägenheten i fem dagar att det mest förekommande problemet var att de glömde att stänga kylskåpsdörren vid flera tillfällen. Patienterna glömde även som förväntat att stänga av spisen.  Resultatet visar att arbetsterapeuter bör undersöka om klienter har svårigheter att komma ihåg att stänga kylskåpsdörren. Det kan vara viktigt eftersom matvaror kan bli förstörda om kylskåpsdörren står öppen en längre tid.

Trygghet och säkerhet i hemmet

I framtiden kommer många äldre och personer med funktionshinder att vårdas i hemmet och behovet av trygghet och säkerhet i hemmet kommer att öka. Ny teknik ger möjlighet att monitorera människors beteende dygnet runt exempelvis i det egna hemmet eller i särskilt boende. Det monitorerade beteendet registreras i form av loggar i en dator och loggarna kan inhämtas via Internet av personer som har behörighet.

Det är också möjligt för behöriga personer att via Internet kontrollera vilka funktioner som används i boendet, exempelvis om belysningen är tänd eller om kaffebryggaren är avstängd. Närstående och/eller vårdpersonal kan ha stor nytta av sådana system för att få information om den boende har glömt att stänga av exempelvis spisen, vatten eller att ta medicin. En stor fördel är att det också är möjligt att på distans via Internet stänga av funktioner som är anslutna till systemet. Informationen som erhålls från loggar kan vara till stor hjälp för att planera nya insatser som behövs för den boendes trygghet och säkerheten, vård och välbefinnande.

Ett problem är säker kommunikation med den boende. Videoteknik är exempel på ny teknik som används för att på distans ge konsultation till vårdtagare i deras egna hem. Ett annat exempel på hur videoteknik kan användas är roboten ”Giraffen” som installerats i särskilda boenden för att öka tryggheten och säkerheten för den boende. Syftet med roboten är att underlätta för vårdpersonal och närstående att snabbt och enkelt få kontakt med den boende oberoende av avstånd. ”Giraffen” är en mobil fjärrstyrd robot med webbkamera och med en videoskärm som ”ansikte”. Med hjälp av videoteknik kan man kommunicera med användaren av roboten. Både användaren och den som ringer upp kan genom kameror på roboten respektive på datorn som man ringer ifrån, se varandra.  I en kommande studie planerar vi att undersöka hur roboten kan bidra till ökad trygghet och säkerhet, förbättra kommunikation mellan vårdavdelning och den boende i träningslägenheten samt öka möjligheten att arbeta på distans med videoteknik för arbetsterapeuter.

Etiska aspekter

Det är viktigt att beakta hur integritet och privatliv påverkas vid användning av ”smart home” teknik, kameror och robotar. Att installera en fjärrstyrd robot eller en kamera i någons hem väcker många etiska frågor som intrång i den privata sfären och den enskildes integritet.  En viktig fråga för den enskilde brukaren är vilka som ska ha möjlighet att använda tekniken och vem ska bestämma vilka som ska ha tillgång till tekniken. Det kan vara speciellt känsligt i situationer när brukaren är sjuk eller i ett kritiskt tillstånd som kräver akuta åtgärder. Det kan tyckas vara påträngande att ha ett system som kan monitorera aktiviteter i hemmet och därför bör det finnas möjlighet att brukaren själv kan stänga av systemet exempelvis när man har gäster. Vidare för monitorering, videokameror och robotar i hemmet med sig etiska frågeställningar som rätt till självbestämmande utan yttre tvång, privatliv och det är vårdpersonalens ansvar att etiska regler följs och diskuteras.

Ny teknik och rehabilitering

Nya forskningsresultat visar att ny teknik kan användas för att återträna vanor och rutiner (20). Personer med kognitiv funktionsnedsättning efter stroke rapporterade efter några månaders användning av ett hembaserat trådlöst påminnelsehjälpmedel att de kunde komma ihåg att utföra aktiviteter självständigt utan påminnelse. De positiva resultaten indikerar att den här typen av teknik skulle kunna användas i rehabilitering för att återträna vanor och rutiner (20) men behöver studeras ytterligare.

Slutsatser

Behovet av teknikstöd i hemmet förväntas öka kraftigt i takt med att en ökande andel av Sveriges befolkning bli äldre. Många äldre lever i dag allt längre med sjukdom och funktionsnedsättningar. Det ställer nya krav på vårt samhälle, inte minst på våra bostäder som i framtiden även ska fungera för en utbyggd hemsjukvård. Det innebär att våra hem måste byggas på ett nytt sätt för att täcka upp för livets alla skeenden. I dag anpassas hemmiljön när personen behöver hjälp och stöd, vilket kan innebära stora förändringar. I stället för att anpassa miljöer, tjänster eller specialdesigna hjälpmedel för personer med funktionshinder har exempelvis ”design för alla” som mål att en så stor del av befolkningen som möjligt ska kunna använda samma utrustning från början.

I dag är kunskapen om kognitiva hjälpmedel begränsad bland personer med funktionshinder och förskrivare (28). I framtiden kommer kognitiva hjälpmedel förmodligen att vara lika vanliga som rullstolar och toalettstolsförhöjare. Behovet av vardagsteknologi som är utvecklad utifrån äldres behov kommer att öka. Vidare öppnar ”smart home”-teknikutrustade bostäder en möjlighet för framtiden för personer med kognitiva funktionsnedsättningar och äldre för ökad självständighet och livskvalitet (35).  Dessutom kommer vi troligtvis att använda robotar som stöd och hjälp för att kommunicera på distans och för att få stöd och hjälp att utföra aktiviteter i hemmet. Det finns i dag trender som visar att även vardagsföremål och kläder kan tänkas innehålla en ”smart” teknologi och vara till hjälp i vardagen på olika sätt. Den tekniska utvecklingen kan utnyttjas på många, i dag oförutsägbara sätt. Det är dock viktigt att detta sker i människans tjänst och inte för att ersätta mänsklig kontakt.

Referenser

  1. Larsson Lund M, Lövgren-Engström A-L, Lexell J. Using everyday technology to compensate for difficulties in task performance in daily life: experiences in persons with acquired brain injury and their significant others. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 2011; 0: 1-10.
  2. De Jode E, van Heugten C, Verhey F, van Boxtel M. Efficacy and usability of assistive technology for patients with cognitive deficits: a systematic review. Clinical Rehabilitation. 2010; 24: 701-714.
  3. Nyman H, Bartfai, A. Klinisk Neuropsykologi. Studentlitteratur AB; 2000.
  4. Erikson G, Tham K, Borg J. Occupational gaps in everyday life 1-4 years after acquired brain injury. Journal of Rehabilitation Medicine. 2006; 38: 159-165.
  5. Boman I-L, Borell L, Tham K, Bartfai A, Hemmingsson H. Support in everyday activities with a home-based electronic memory aid for persons with memory impairments. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 2010; 5: 339-350.
  6. Fleming J, Schum D, Strong J, Lightbody S. Prospective memory rehabilitation for adults with traumatic brain injury: A compensatory training programme. Brain Injury. 2005; 19: 1-10.
  7. Wilson BA, Emslie HC, Quirk K, Evans JJ. Reducing everyday memory and planning problems by means of a paging randomized control crossover study. Journal of Neurology Neurosurgery and Psychiatry. 2001; 70: 477-482.
  8. O´Neil-Pirozzi TM, Kemdrick H, Goldstein R, Glenn M. Clinicians influences on use of portable electronic memory devices in traumatic brain injury rehabilitation. Brain Injury. 2004; 2: 179-189.
  9. Kim H J, Burke D T, Dowd MM. Electronic memory aids for outpatient brain injury: Follow-up findings. Brain Injury. 2000; 14: 187-196.
  10. Cappa SF, Benke T, Clarke S, Rossi B, Stenhammar B, van Heugten C. M. EFNS guidelines on cognitive rehabilitation: Report of an EFNS task force. European Journal of Neurology. 2005; 12: 665-680.
  11.  Caprani N, Greney J, Proter N. A review of Memory AidDevices for an Ageing Population. PsychNology Journal. 2006; 4: 205-243.
  12. Gentry T, Wallace J. Kvarfordt C, Bodisch Lynch K. Personal digital assistants as cognitive aids for individuals with severe traumatic brain injury: A community-based trail. Brain Injury. 2008; 22: 19-24.
  13.  Hart T, Buchhofer B, Vaccaro M. Portable electronic devices as memory and organizational aids after traumatic brain injury: A consumer survey study. Journal of Head Trauma Rehabilitation. 2004; 8: 351-365.
  14. Gorman P, Dayle R, Hood C,  Rumrell L. Effectiveness of the ISAAC cognitive prosthetic system for improving rehabilitation outcomes with neurofunctional impairment. NeuroRehabilitation. 2003; 18: 57-67.
  15. Thöne Otto A, Walther K. How to design an electronic memory aid for brain injured patients: Considerations on the basis of a model of prospective memory. International Journal of Psychology. 2003; 38: 236-244.
  16. Linden A, Lexell J, Larsson Lund M. Improvements of task performance in daily life after acquired brain injury using commonly available everyday technology. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 2011; 6: 214-224.
  17. Turner P, Turner S, Vande Walle G. How older people account for their experiences with interactive technology. Behaviour and Information Technology. 2007; 26: 287-296.
  18. Martin J,  Martin L, Stumbo N, Morrill J. The impact of consumer involvement on satisfaction with and use of assistive technology. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 2011; 6: 225-242.
  19. Reimer-Reiss ML, Wacker RR. Factors associated with assistive technology discontinuance among individuals with disabilities. Journal of Rehabilitation. 2000; 44: 44-50.
  20. Boman I-L. New technology and everyday functioning at home for persons with cognitive impairments after acquired brain injury. Stockholm: Karolinska Institutet; 2009.
  21. Lindkvist E, Borell L. The match between experienced difficulties in everyday activities after stroke and assistive technology for cognitive support. Technology and Disability. 2011; 22: 89-98.
  22. Bartfai A, Boman I-L. Model for facilitating compensatory learning in acquired brain injury. Unpublished manuscript.
  23. Wilson BA. Towards a comprehensive model of cognitive rehabilitation. Neuropsychological Rehabilitation. 2002; 12: 97-110.
  24. Wilson B A, Baddeley A, Sheil AJ. Errosless learning in the rehabilitation of memory impaired people. Neuropsychological Rehabilitation.1994; 4: 307-326.
  25. Ayres AJ. Sensory integration and learning disorders. Los Angeles: Western Psychological Services; 1972.
  26. Boman I-L,Tham K, Granqvist A, Bartfai A, Hemmingsson H. Using Electronic Aids to Daily Living after Acquired Brain Injury: A study of the learning process and the usibility. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, 2007; 2: 23-33.
  27. Cook A, Hussey S. Assistive Technology and Practice. (2nd Ed.). Missouri: Mosby; 2002.
  28. Bartfai A, Boman I-L. Policies concerning assistive technology and home modification services for people with physical and cognitive disabilities in Sweden. NeuroRehabilitation. (Accepted).
  29.  Rosenberg L, Kottorp A, Nygård L. Readiness for Technology Use with People with Dementia: The Perspective of Significant Others.  Journal of Applied Gerontology, (accepted).
  30. Tahkokallio P. Through Other Eyes, From Knowledge to Understanding. An International Design-for-All Education Project at UIAH, in: Improving the quality of life for the European citizen. Technology for Inclusive Design and Equality, 4th ed. IP Pooero, E Ballabio. IOS Press, Amsterdam; 1998.
  31. Clarkson J, Coleman R, Hosking I, Waller S. Inclusive design process. Inclusive design toolkit. University of Cambridge; 2007.
  32. Gentry,T. Smart homes for people with neurological disability: State of the art. NeuroRehabilitation. 2009; 25: 209-217.
  33. Brandt Å, Samuelsson K, Töytäri O, Salminen A-L. Activity and participation, quality of life and user satisfaction outcomes of environmental control systems and smart home technology: a system review. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 2010; 0: 1-8.
  34. Boman I-L, Lövgren M, Bartfai A. Using a home-based electronic memory aid system to compensate for self-identified difficulties in everyday activities: experiences in persons with cognitive impairments after acquired brain injury and their significant others. Unpublished manuscript.
  35. Orpwood R. The use of smart technology in the management and rehabilitation of executive disorders. In M Oddy,  A Worthington (Ed). The rehabilitation of executive disorders (pp.234-254).Oxford: University Press Inc; 2008.
  36. Boman I-L, Lindberg Stenvall C, Hemmingsson H, Bartfai A. A training apartment with a set of electronic memory aids for patients with memory difficulties after acquired brain injury. Scandinavian Journal of Occupational Therapy. 2010; 17: 140-148.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-09-06

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.