Hoppa till innehåll

Vardagen efter bostadsanpassningar – förbättringar och hinder

Denna artikel publicerades under vinjetten "Forskning i praxis" i tidskriften Arbetsterapeuten nr 2 2011.

Författare: Ingela Petersson, Med Dr, adjunkt, Karolinska Institutet, Institutionen Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för arbetsterapi, Margareta Lilja, Docent, lektor, Karolinska Institutet, Institutionen Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för arbetsterapi

Sammanfattning

Bostadsanpassning är en vanligt förekommande intervention som innebär en anpassning av den fysiska boendemiljön.

Syftet med interventionen är att möjliggöra att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett mer självständigt liv. Arbetsterapeuter är ofta involverade i olika delar av bostadsanpassningsprocessen. En vanlig roll för arbetsterapeuter är att skriva intyg gällande de aktivitets- och funktionsnedsättningar som ligger till grund för ansökan om bostadsanpassningsbidrag. Men arbetsterapeuter arbetar även med att träna klienterna i att integrera bostadsanpassningen i sina dagliga aktiviteter. Att få sitt hem anpassat har visat sig ha stor påverkan på klientens vardagsliv och hem. Ofta innebär en bostadsanpassning att de dagliga aktiviteterna blir lättare att utföra, men det kan även innebära att visa aktiviteter inte längre kan utföras eller att hemmet förlorar sin identitet. 

I denna artikel kommer forskning som studerat vardagen efter bostadsanpassning att presenteras och diskuteras. 

Inledning

En grundläggande värdering i vårt samhälle är att människor ska kunna bo kvar i sitt hem även när problem uppstår med att utföra det dagliga livets aktiviteter. De personer som erfar problem i vardagen i sina hem är inte en homogen grupp utan varierar avseende ålder, funktionsförmåga, civilstånd, socialt nätverk och aktivitetsbehov. Även den fysiska miljön som personerna lever sitt liv i varierar från villa till höghus och från tätort till landsbygd. Något som är gemensamt för de personer som har funktionsnedsättningar är att de i hög grad är beroende av den fysiska miljöns utformning i och omkring hemmet. En väl anpassade fysiskt miljö som stödjer personen i dennes aktivitetsutförande kan vara avgörande för om personen kan bo kvar hemma eller måste flytta.

I Sverige har personer med permanent nedsatt funktionsförmåga möjlighet att få sin bostad anpassad. När en person ansöker om bostadsanpassningsbidrag har arbetsterapeuten en avgörande roll som en av de professioner som vanligast bedömer behovet av bostadsanpassning och skriver det intyg som ingår i ansökan. Ansökan är det underlag som de kommunala tjänstemännen har som grund för handläggning och beslut.

Antalet beviljade bostadsanpassningar och kostnader ökar för varje år. Under 2009 beviljades 76 500 bostadsanpassningsbidrag i Sverige och den totala kostnaden var 990 miljoner kronor. De flesta ansökningarna avser justering av trösklar, uppsättning av stödhandtag eller installation av dörrautomatik.

Kostnaden för bostadsanpassningarna varierar men de flesta är för ett mindre belopp, under 5000 kronor (1). I Sverige saknas offentlig statistik på vilka personer som ansöker om bostadsanpassningsbidrag. Statstik från olika svenska kommuner visar däremot att cirka 70% av personer som ansöker om bostadsanpassning är över 70 år (2-3).

I denna sammanställning kommer bostadsnapssning som intervention att presenteras och relateras både till arbetsterapeutisk teori och forskning. Presentationen bygger på en sammanställning av några av de centrala forskningsstudierna inom området, med specifikt fokus på vuxna och äldre personers vardag efter bostadsanpassning.

Bostadsanpassningsbidraget

Bostadsanpassning avser interventioner i den fysiska hemmiljön som har som syfte att underlätta för personer med funktionshinder att utföra vardagliga aktiviteter. Service relaterad till bostadsanpassning finns i de flesta västerländska länder, men organiseras på olika sätt. I Sverige är denna service en del av det offentliga välfärdssystemet och regleras av lagen om bostadsanpassningsbidrag (4). Enligt lagtexten syftar denna lag till att ”underlätta för personer med funktionshinder att leva ett självständigt liv i sitt eget hem, på samma villkor som andra” (5). Lagtexten uttrycker att bidrag ska ges för anpassningar av den permanenta fysiska hemmiljön och omedelbara utomhusmiljön, som är nödvändiga för att en person ska kunna utföra vardagliga aktiviteter, såvida anpassningen inte kan klassas som en allmän standardhöjning av bostaden. Anpassningar som omfattas av lagstiftningen kan till exempel vara ramper (utomhus eller inomhus), hissar, automatiska dörröppnare och breddning av dörrar. 

Bidraget är inte beroende av den sökandes ekonomiska situation eller boendeform (ägd eller hyrd bostad, villa eller lägenhet). Vad som är en nödvändig anpassning för att en person ska kunna utföra vardagliga aktiviteter bedöms av de kommunala handläggare som beslutar om bostadsanpassningsbidraget ska betalas ut. Denna bedömning grundas på en ansökan, underskriven av den sökande, samt ett intyg som beskriver behovet av bostadsanpassning och ibland telefonkontakt med eller hembesök hos den sökande. Vanligtvis är intygsskrivaren en arbetsterapeut, läkare eller sjukgymnast. Intyget ska beskriva den sökandes problematik relaterad till utförandet av vardagliga aktiviteter och hinder i den fysiska miljön. Intyget ska alltså inte ge förslag på en specifik lösning. Om en ansökan beviljats, avgör handläggaren bidragets storlek, grundat på de lösningar som finns tillgängliga på den öppna marknaden. Det är sedan den sökande som själv ska välja hos vilken entreprenör han/hon beställer installationen, och brukaren har därmed en viss möjlighet att styra över detaljer i anpassningens utformning (4).

Teoretisk grund

Vad finns det då för teoretisk grund för att utförande av dagliga aktiviteter och miljöns utformning har ett samband? Inom arbetsterapi finns flera olika teoretiska förklaringar till hur och varför problem i vardagen uppstår och hur de kan hanteras.
De centrala modellerna inom arbetsterapi anser att problem i vardagen uppstår när det är en obalans mellan en individs förmågor och kraven från miljön (6-8). Miljön lyfts därmed fram som avgörande för en individs möjlighet att utföra vardagliga aktiviteter, genom att den kan vara både stödjande och hindrande för utförande av aktiviteter.

Modellerna hävdar att individer med nedsatta förmågor, som personer med funktionsnedsättning, är mer sårbara för hinder i fysiska miljön. Forskningsstudier har visat att personer med funktionsnedsättning upplever många hinder i sitt hem som reducerar deras förmåga att utföra dagliga aktiviteter (9-10).

Studier på äldre personer har visat att de vanligaste hindren i hemmet är fysiska och återfinns i trappor, entréer och i badrum (11-15). Enligt arbetsterapeutiska modeller (6-8) kan man således anta att för personer med funktionshinder så skulle möjligheten att utföra vardagliga aktiviteter öka om hinder i miljön reduceras.

Bostadsanpassning är därmed en intervention som kan användas för att minska eller reducera hinder i miljön och därmed stödja personers aktivitetsutförande.

Vardagen efter en bostadsanpassning

Idag finns en relativt stor mängd forskningsstudier både från Sverige (2-3, 15-20) men även internationellt (21-30) som studerat vardagen för klienter som fått sin bostad anpassad. Förändringar i klienters vardag efter bostadsanpassningar har studerats med olika metoder till exempel med randomiserade kontrollerade studier (så kallade RCT studier), pre-post designstudier, litteraturgranskningar samt med olika kvalitativa metoder. Som nämns tidigare så regleras bostadsanpassningsservicen olika mellan länder men interventionen definieras också olika.

I amerikanska studier används ofta begrepp som ”environmental interventions” det vill säga ”miljöinterventioner” som samlingsbegrepp för olika typer av interventioner som förändrar den fysiska hemmiljön och kan inkludera interventioner som vi i Sverige skulle definiera både som bostadsanpassningar (som till exempel trapphiss) men även tekniska hjälpmedel (som till exempel badkarsbräda).

Detta medför att jämförelser och generaliseringar av forskningsresultat försvåras och att konklusioner av resultatet måste göras med stor försiktighet. I detta avsnitt presenteras och sammanställs resultaten av några av de centrala studierna inom området.

Wahl och kollegor (2009) undersökte vilken evidens det finns i forskning gällande effekter av bostadsanpassningar på bland annat utförandet av dagliga aktiviteter. Författarna gjorde en omfattande litteraturgranskning på publicerade forskningsstudier med en kvantitativ design inom området under åren 1997-2006. I studierna ingick vuxna deltagare med olika diagnoser och åldrar. 

Resultatet av granskningen visade på en stor oenighet gällande förändring i vardagen efter bostadsanpassning. Drygt hälften av de identifierade studierna kunde visa en förbättring eller delvis förbättring i personernas utförande av dagliga aktiviteter efter bostadsanpassning medan resterande studier inte kunde identifiera att vardagen förändrades efter interventionen.

Författarna diskuterar orsaker till oenigheten i forskningsresultaten men ger även förslag på framtida utmaningar inom forskningsområdet. En orsak till olikheterna anses vara relaterad till att definitionen av bostadsanpassning skiljer sig mellan länder, kulturer och mellan studier, vilken kan ha orsakat att olika interventioner har studerats i de olika forskningsstudierna. En annan orsak bakom oenigheten i resultatet anses vara relaterat till vilken metod som används för att identifiera förändringar efter bostadsanpassningar.

Författarna konkluderar att det idag finns en brist på instrument som kan användas för att studera behov av och förändringar efter bostadsanpassning. Författarna påtalar även behovet av att inkludera personens subjektiva uppfattning om bostadsanpassningens betydelse (21).

Wahl och kollegors litteraturgranskning ger en bra överblick av kvantitativ forskning kring effekt av bostadsanpassning. För att få en djupare förståelse kommer några viktiga nationella och internationella forskningsstudier att presenteras närmare samt resultat från andra studier med kvalitativ design. 

I ett forskningsprojekt på Karolinska Institutet, Stockholm, studerades äldres vardag före och efter bostadsanpassning med stöd av olika kvantitativa och kvalitativa metoder (2, 15-19 ). I en av forskningsprojektet ingående studier med en pre-post design där en interventionsgrupp (personer som fick bostadsanpassning) jämfördes med en kontrollgrupp (personer som väntade på bostadsanpassning) vid tre datainsamlingstillfällen under sex månader identifierades flera intressanta resultat. Projektet visade att möjligheterna att utföra vardagliga aktiviteter ökade efter att en bostadsanpassning installerats, genom att svårigheter att utföra aktiviteter minskade och säkerheten ökade (15). Denna effekt kvarstod sex månader efter att anpassningen installerats, vilket tyder på att bostadsanpassningar har en kontinuerlig effekt på aktivitetsutförande (16).

De äldre rapporterade att det var framförallt de aktiviteter som är direkt relaterade till bostadsanpassningen, som att utföra sin hygien i badrummet, gå i trappa eller att öppna och stänga ytterdörren och porten, som blev både lättare och säkrare att utföra. Resultatet antydde även en trend som visade på att några aktiviteter utanför hemmet, att förflytta sig runt i sin omgivning och att göra inköp av matvaror, även upplevdes som säkrare. Detta antyder att en anpassning i bostaden kan ha indirekta effekter och påverkar de äldres möjlighet att ta sig ut i samhället och utföra aktiviteter (16). Till skillnad mot säkerhet och svårighet så identifierades inte några förändringar i personernas skattade självständighet (16).

Intressant nog så har liknande resultat identifierats av andra forskare i både Sverige och USA (20, 22, 30) som studerat förändringar i äldres vardag med hjälp av instrument som mäter självständighet som till exempel Functional Indepndence Measure (FIM) (22, 30). Frågan är om dessa resultat är en beskrivning av att bostadsanpassningar inte har någon effekt på självständighet, eller snarare är ett resultat av mätmedel som inte fångar relevanta aspekter av självständighet för den här gruppen.

Vidare, i likhet med Wahl och kollegor (2009) (21) visade forskningsprojektet på Karolinska Institutet (2, 18) att en bostadsanpassning påverkar individen och dess vardag på mycket skilda sätt. Upplevelsen av bostadsanpassningen är mycket individuell och är i hög utsträckning relaterad till personens egna förväntningar, självuppfattning, sociala miljö och värderingar. Det är således viktigt att poängtera att kunskap om dessa aspekter bara kan erhållas genom information om individernas egna upplevelse (2, 18).

Fänge och Iwarsson, arbetsterapeuter och forskare från Lunds Universitet, har undersökt betydelse av bostadsanpassningar (20). I en studie från 2005 studerades hur vardagen förändrades efter en bostadsanpassning för en generell grupp personer med olika funktionsnedsättning. Forskarna använde ADL-trappan, som mäter behov av assistans eller grad av självständighet i vardagen, som instrument för att kunna identifiera förändringar i vardagen. Resultatet visade att generell grad av självständighet i vardagen inte förändrades efter en bostadsanpassning. Däremot så identifierades en förändring i den specifika aktiviteten duscha/bada där deltagarna rapporterade en större självständighet efter bostadsanpassning (20).

I en FoU studie från Västra Götaland undersökte Lindahl och Arman effekter och betydelse av bostadsanpassningsbidraget. Dels i en intervjustudie (3) dels i en enkätstudie (31). I intervjustudien (3) undersöktes betydelsen utifrån fyra perspektiv: brukarnas, anhörigas, personalens samt ett samhällsekonomiskt. Resultatet från båda studierna visade att anpassningarna upplevdes som betydelsefulla för brukarna (de sökande) utifrån att de innebar ökad trygghet och säkerhet och bibehållen personlig integritet. De tydligaste effekterna var att för vuxna underlättade anpassningarna förflyttningar i bostaden, förflyttningar in och ut ur bostaden och att klara den personliga hygienen. Här framkom också betydelsen av att vid anpassningen av bostaden ta hänsyn till personens livssituation. För de anhöriga bidrog anpassningarna till fysisk och psykisk avlastning och en ökad frihet. De anhöriga bestod av såväl föräldrar till barn med funktionshinder som äldre personer som var anhörigvårdare. För personalens del var anpassningarna viktiga ur arbetsmiljösynpunkt främst för att minska fysiska och psykiska arbetsbelastningar. Anpassningen kunde också leda till förändrat arbetssätt – att göra det möjligt att arbeta mer utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv uppfattades bostadsanpassningar som en viktig förutsättning för kvarboende samt för att förebygga kostnader i vården på grund av minskad fallrisk, belastningsskador etc. Trots att resultatet från bägge delstudierna visade att personlig hjälp var det viktigaste alternativet till bostadsanpassning, minskade inte behovet av hjälp efter anpassningen (3, 31).

Utöver dessa svenska studier finns även flera intressanta internationella forskningsstudier om bostadsanpassningar. I USA har Gitlin med kollegor i ett flertal studier (22-25) undersökt effekter av ett interventionsprogram innehållande bland annat bostadsanpassningar för äldre personer. Resultaten visar, i likhet med svenska studier av Petersson med flera (15) att äldre personer som får interventionsprogram upplever de dagliga aktiviteterna som mindre svåra att utföra upp till 1 år efter interventionen. Gitlin fann även att de som fick interventionen upplevde sig mindre rädda för att ramla (23).

Vidare så har Gitlin och kollegor även identifierat i en studie 5 år efter interventionen att personer som får sitt hem bostadsanpassat är mindre deprimerade och lever längre än de som inte får sitt hem bostadsanpassat
(24-25). 

Vidare så har även Stark med kollegor (26-27) i sina studier om förändringar i vardagen efter bostadsanpassningar funnit att personer som får sitt hem anpassat får en förbättrad självskattad aktivitetsförmåga. Förbättringen i utförandet av dagliga aktiviteter är som störst upp till 3 månader efter anpassningen men att en effekt även kvarstår upp till 2 år.

I kvalitativa studier från både Storbritannien och Australien (28-29) har personer som fått en bostadsanpassning blivit intervjuade om sina erfarenheter. Båda studierna har identifierat liknande resultat där personer som fått sitt hem anpassat beskriver betydelsen av att interventionen är relaterad till om den är baserad på klientens upplevda behov och värderingar. Om en bostadsanpassning ska ha en effekt i personens vardag måste personen uppleva ett behov av anpassningen och att deras önskemål om utformning och funktion blir respekterad. Studierna har även identifierat, i liknelse med svenska studier av Johansson (18) och Petersson (17) att en bostadsanpassning kan ha en direkt negativ effekt i vardagen om den inte har baserats på personens behov. En felinstallerad bostadsanpassning som inte anses nödvändig eller som negativt förändrar hemmiljön kan snarare hindra utförandet av dagliga aktiviteter, och upplevs inte öka trygghet i hemmet (17, 18, 28-29).

Slutsats

Genom granskning av aktuell forskning av bostadsanpassningar framkommer en oenig bild gällande dess effekt på klienters dagliga aktiviteter. Flera studier både i Sverige men även internationellt har kunnat påvisa att de dagliga aktiviteterna blir lättare att utföra men även att vardagen utifrån klienternas beskrivningar upplevs som mer säker, självständig och autonom. Däremot så har även ett stort antal studier inte kunnat påvisa några större förändringar i deltagarnas vardag. Hur kommer det sig att vissa studier kan påvisa förändringar och andra inte? Man kan ställa sig frågande till om en bostadsanpassning verkligen medför en förändring i vardagen eller om forskningen ställer de rätta frågorna som kan identifiera eventuella förändringar?

Den forskning som identifierat förändringar i vardagen bygger ofta på deltagarnas subjektiva erfarenheter. I dessa studier har klientcentrerade mätinstrument använts där deras tillfredställelse, svårighet och säkerhet i vardagen studerats. I flera av studierna har även deltagarna själva fritt fått beskriva sin vardag (3, 15-19, 23, 26-29). Däremot så påvisar studier som använt mer traditionella instrument som till exempel Functional Independence Measure (22, 30), mindre förändring efter bostadsanpassning och därmed verkar dessa instrument mindre känsliga för att identifiera förändringar efter bostadsanpassning.

Slutsats effekter – kliniska implikationer

  •      En stor del av forskningsresultaten från outcomestudier som        
         studerat vardagen efter bostadsanpassning visar att för-
         mågan att utföra dagliga aktiviteter förbättras. Studierna
         visar framför allt att de dagliga aktiviteterna blir lättare och
         säkrare att utföra och att personerna blir mer tillfredställda
         med vardagen.  
  •      Störst förbättring efter bostadsanpassning kan identifieras 
         strax efter installationen (upp till 2-3 månader efter) men
         även vissa kvarstående effekter kan ses upp till 1-5 år efter
         interventionen.
  •      Störst förändring efter bostadsanpassningen kan identifieras
         i aktiviteter som är direkt relaterade till anpassningen. Det
         vill säga en anpassning av badrummet har störst effekt på
         personens förmåga att duscha, använda toaletten etc. 
  •      Individens uppfattning om sin vardag och förmåga att ut-
         föra dagliga aktiviteter är av stor vikt för att kunna bedöma
         behov av bostadsanpassning och kunna utvärdera inter-
         ventionens effekt. Individens behov och situation har stor
         påverkan på bostadsanpassningens effekt. Om individen  
         har möjlighet att påverka interventionen och processen 
         upplevs bostadsanpassningen som mer betydelsefull och
         effektiv i vardagen.

Slutsats begränsningar – kliniska implikationer

  •      Det finns en oenighet om effekter av bostadsanpassningar 
         eller vilka förändringar som inträffar i vardagen.
  •      Val av bedömningsinstrument påverkar vilka förändringar
         som kan identifieras. Bedömningsinstrument som fokus-
         erar på funktionell självständighet verkar inte kunna identi-
         fiera några större förändringar i vardagen efter bostadsan-
         passning. 
  •      Bostadsanpassningar ingår ofta som en del av en större in-
         tervention där både tekniska hjälpmedel, aktivitetsträning
         och andra insatser ingår. Det kan därför vara svårt att uttala
         sig om vilken effekt som just bostadsanpassningar har.
  •      Bostadsanpassningar används ofta för att långsiktigt, över
         flera år, skapa en förändring i en klients vardag och kanske
         även möjliggöra kvarboende i hemmet. Idag saknas där-
         emot kunskap om vilken effekt som bostadsanpassningar
         har ur ett långsiktigt perspektiv då de flesta studier enbart
         följt personer som fått bostadsanpassning upp till 3, 6, 12
         eller 18 månader efter interventionen.

Utmaningar i framtida forskning

  •      Det behöver utvecklas känsliga instrument som kan iden- 
         tifiera behov av bostadsanpassning och förändringar efter
         bostadsanpassning.
  •      Forskning behöver fokusera individens uppfattning om sitt
         hem, behov av bostadsanpassning och upplevda föränd-
         ringar efter bostadsanpassning.
  •      Betydelse av bostadsanpassningar behöver studeras ur ett
         längre tidsperspektiv.

Referenser

  1. Boverket. Bostadsanpassningsbidragen 2009. Karlskrona: Boverket; 2010.
  2. Petersson I. Everyday life and home modification for older adults – impacts, concepts and instrument development. Stockholm: Karolinska Institutet; 2009. 
  3. Arman R, Lindal L. Nytta och värdet av bostadsanpassningar ur olika perspektiv. Göteborg: FoU Väst; 2005.
  4. Boverket. Handbok för bostadsanpassningsbidraget. Karlskrona: Boverket; 2000.
  5. Svenskförfattningssamling SFS 1992: 1574. Lag om bostadsanpassningsbidrag mm.
  6. Kielhofner G. A Model of Human Occupation: Theory and application (4th ed). Baltimore: William and Wilkins; 2008.
  7. Towsend E, Polatajko H. Enabling Occupation II: Advancing an occupational therapy vision for health, well-being and justice through occupation. Ottawa: Canadian Association of Occupational Therapists; 2007.
  8. Law M, Cooper B, Strong S, Steward D, Rigby P, Letts L. The person-environment-occupation model: A transactive approach to occupational performance. Canadian Journal of Occupational Therapy. 1996; 63: 9-23.
  9.  Iwarsson S. A long-term perspective on person-environmental fit and ADL dependence among Swedish adults. Gerontologist. 2005; 45: 327-336.
  10. Oswald F, Wahl H-W, Schilling O, Nygren C, Fänge A, Sixsmith A et al. Relationship between housing and healthy aging in very old age. Gerontologist. 2007; 47: 96-107.
  11.  Gitlin LN, Mann W, Tomit M, Marcus SM. Factors associated with home environmental problems among community-living older adults. Disability and Rehabilitation. 2001; 23: 777-787.
  12. Iwarsson I, Isaksson Å. Housing standards, environmental barriers in the home and subjective general apprehension of the housing situation among the rural elderly. Scandinavian Journal of Occupational Therapy. 1996; 3: 52-61.
  13. Mann W,  Hurren D, Tomita M, Bengali M, Steinfeld E. Environmental problems in homes of elders with disabilities. Occupational Therapy Journal of Research. 1994; 14: 191-211.
  14. Svidén A. G, Petersson I, Lilja M. The impact of environmental barriers to mobility and community participation among older persons in need of home modification. Ageing & Society. Submitted.
  15. Petersson I, Lilja M, Hammel J, Kottorp A. Impact of home modification services on ability in everyday life for people aging with disabilities. Journal of Rehabilitation Medicine. 2008; 40:253-260.
  16. Petersson I, Kottorp A, Bergström J, Lilja M. Longitudinal changes in everyday life after home modification for people aging with disabilities. Scandinavian Journal of Occupational Therapy. 2009; 16: 78-87.
  17. Petersson I, Lilja M, Borell L.  To feel safe in everyday life at home – a study of older adults after home modifications. Submitted.
  18. Johansson K. Older peoples home modification process. Stockholm: Karolinska Institutet; 2008.
  19. Johansson K, Lilja M, Josephsson S. Creating possibilities for action in the presence of environmental barriers, in the process of ageing in place. Ageing and Society. 2009; 29:49-70.
  20. Fänge A, Iwarsson S. Changes in ADL dependence and aspects of usability following housing adaptations: A longitudinal perspective. American Journal of Occupational Therapy. 2005; 59: 296-304.
  21. Wahl H-W, Fänge A, Oswald F, Gitlin LN, Iwarsson S. The home environment and disability related outcomes in aging individuals: what is the empirical evidence? The Gerontologist.  2009; 49: 355-367.
  22. Gitlin LN, Corcoran M, Winter L, Boyce A, Hauck W. A randomized control trail of a home environmental intervention: effects on efficacy and upset in caregivers and on daily function of persons with dementia. Gerontologist.  2001; 4: 4-14.
  23. Gitlin LN, Winter L, Dennis M, Corcoran M, Schinfeld S, Hauck W. A randomized control trail of a multicomponent home intervention to reduce difficulties in older adults. Journal of American Geriatric Society. 2006; 54: 809-816.
  24. Gitlin LN, Hauck W, Winter L, Dennis M, Schulz R. Effect of an in-home occupational and physical therapy intervention on reducing mortality in functional vulnerable older people: Preliminary findings. Journal of American Geriatric Society. 2006; 54: 950-955. 
  25.  Giltin LN, Hauck W, Dennis M, Hodgson N,  Schinfeld S. Long-term effect on mortality of a home intervention that reduces functional difficulties in older adults: results from a randomized trial. Journal of the American Geriatric Society. 2009; 57: 476-481.
  26. Stark S. Removing environmental barriers in the homes of older adults with disabilities improves occupational performance. OTJR: Occupation, Participation and Health. 2004; 24: 32-29.
  27. Stark S, Landsbaum A, Plamer J, Somerville E, Morris J. Client-centred home modifications improve daily activity performance of older adults. Canadian Journal of Occupational Therapy.  2009; 76: 235-245. 
  28.  Heywood F. Adaptation: Altering the house to restore the home. Housing Studies. 2005; 20: 531-547.
  29. Tanner B, Tilse C, de Jonge D. Restoring and sustaining home: The impact of home modifications on meaning of home for older people. Journal of Housing for the Elderly. 2008; 22: 195-215. 
  30.  Mann W, Ottenbacher K, Fraas L, Tomita M, Granger C. Effectiveness of assistive technology and environmental interventions in maintaining independence and reducing home care costs for the frail elderly. Archives of Family Medicine. 1999; 8: 210-217.
  31. Lindal L, Arman R. Att ta bort trösklarna till ett självständigt liv. Göteborg: FoU Väst; 2006

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2011-03-29

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.