Hoppa till innehåll

Arbetsterapi för vuxna personer med utvecklingsstörning – en litteraturgenomgång

Denna artikel publicerades under vinjetten "Forskning i praxis" i tidskriften Arbetsterapeuten nr 7 2010.

Författare

  • Anette Kjellberg, PhD, MSc OT, leg. arbetsterapeut,
  • Ida Kåhlin, doktorand, MSc OT, leg. arbetsterapeut,
  • Kristin Alfredsson Ågren, MSc OT, leg. arbetsterapeut, Linköpings universitet, Institutionen för Samhälls- och Välfärdsstudier (ISV)

Sammanfattning

Denna artikel presenterar en litteraturgenomgång av forskning av arbetsterapeuter gällande utredning och intervention i relation till vuxna personer med utvecklingsstörning. En litteratursökning genomfördes under mars 2010. Empiriska studier med fokus på arbetsterapeutisk utredning och/eller intervention för vuxna personer med utvecklingsstörning inkluderades. Det totala antalet artiklar som har bearbetats i denna litteraturgenomgång uppgick till 22 stycken.

Dessa delades in i två huvudgrupper; utredning (8 artiklar) samt intervention (14 artiklar). Studierna inom utredning ger stöd för implementering i praxis gällande tre bedömningsinstrument. Nio av interventionsartiklarna representerar aktivitetsinriktade interventioner. Bland dessa återfinns studier som ger stöd för sinnesstimulerande interventioner. Tre artiklar representerar miljöinriktade interventioner. I dessa framkommer att tid, kunskap och attityder är faktorer som är av betydelse för implementerandet av miljöinriktade interventioner. Nio av artiklarna är skrivna av svenska arbetsterapeuter.

Inledning

Arbetsterapeuter är en av flera professionella grupper som bidrar till att vuxna personer med utvecklingsstörning får det stöd de behöver för att fungera tillfredställande i sitt vardagsliv (Goodman, Hurst, Locke, 2009; Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter & Riksförbundet FUB, 2009). Enligt FSAs statistik från 2009 är kommunal handikappomsorg, det vill säga verksamheter som till stor del är inriktade på insatser till personer med utvecklingsstörning, det fjärde största arbetsområdet efter kommunal äldreomsorg, primärvård och somatisk vård. Arbetsterapeuter möter dock även vuxna personer med utvecklingsstörning inom andra arbetsområden, exempelvis inom habilitering, på hjälpmedelscentraler, inom primärvård eller inom psykiatriska verksamheter.

Det finns många faktorer som påverkar arbetsterapeutens yrkesutövande i förhållande till vuxna personer med utvecklingsstörning. Faktorer som återfinns inom litteraturen är teoretiskt stöd i arbetet (O’Neal, Dickerson, Holbert, 2007), etiska och kulturella aspekter i förhållande till klientgruppen (Kassberg & Skär, 2008 respektive Francisco & Carlson, 2002) samt olika aspekter av delaktighet (Wynn, Stewart, Law, Burke-Gaffney, Moning, 2006; Mizra & Hammel, 2009).

O’Neal, Dickerson och Holbert (2007) har undersökt 149 amerikanska arbetsterapeuters användning av teoretiska modeller som ger stöd i arbetet med vuxna personer med utvecklingsstörning. Resultatet visar att sensory integration modell och den biomekaniska modellen var de mest frekvent använda teoretiska modellerna. Även model of human occupation användes och då främst i förhållande till handledning och konsultation.

Etiska aspekter har uppmärksammats i en studie av Kassberg och Skär (2008) gällande förskrivning av elektriska rullstolar till personer med utvecklingsstörning. Exempel på etiska dilemman som framkommer vid förskrivning kan relateras till strävan efter delaktighet och att möta klienten med respekt.

Kulturella aspekter i yrkesutövningen beskrivs av Francisco och Carlson (2002). Till exempel framkommer vikten av att den professionella yrkesutövaren i mötet med personer med olika kulturella bakgrunder tar tid på sig för att utveckla ett förtroende, att arbetet måste ske i samförstånd med familjen samt att kulturellt lämpliga aktiviteter måste användas.

Delaktighet är idag centralt i arbetet med personer med utvecklingsstörning. En anledning till detta är att gruppen, historiskt sett, har haft stora inskränkningar i sin delaktighet, något som de senaste årens handikappolitiska insatser strävat efter att motverka (Gustavsson, 2004). Wynn m.fl. (2006) har utvärderat ett projekt som syftar till att underlätta övergången till vuxenlivet och delaktigheten som samhällsmedborgare för unga vuxna med utvecklingsstörning.

Utgångspunkten i projektet är ett heldagsseminarium där olika representanter från samhället tillsammans diskuterar nuvarande och framtida möjligheter för ungdomar med funktionsnedsättningar. Projektet visade sig vara stödjande när det gäller övergången till vuxenlivet.

Särskilt bidrog projektet till att öka samhällets medvetenhet om ungdomarnas kapacitet och tillgångar och om sin egen stödjande roll i processen att öka delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättningar. Även Mizra och Hammel (2009) har undersökt delaktighet. Detta utifrån ett arbetssätt som används vid förskrivning av hjälpmedel till personer med utvecklingsstörning. Personer med utvecklingsstörning träffades tillsammans med personal för att diskutera strategier kring bostad, närmiljö och delaktighet. Det undersökta arbetssättet visade sig vara effektivt i förhållande till delaktighet och självbestämmande. Studien visade även vikten av socialt stöd vid miljöinriktade interventioner.

Litteraturgenomgång

Sökningen genomfördes under mars 2010 i följande databaser: AMED, CINAHL, ERIC, OT Seeker, PsycINFO, PubMed och Scopus. Empiriska studier publicerade i artiklar skrivna av arbetsterapeuter på engelska under perioden januari 2000 till och med mars 2010 inkluderades i studien. En kombination av söktermer har använts i samtliga databaser. Söktermerna var; “developmental disability”, “intellectual disability”, “learning disability”, “mental retardation”, “adults” och “occupational therapy”. Sökningarna resulterade i totalt 173 träffar.

Efter bortsortering av dubbletter och ickeempiriska studier samt granskning av abstract återstod 21 artiklar att bearbeta vidare. Ytterligare en artikel inkluderades på basis av manuell sökning. Denna var accepterad för publicering vid tidpunkten för databassökningen. Abstractgranskningen genomfördes utifrån söktermerna, där ”adults” innefattade 18 år och uppåt och ”occupational therapy” innefattade arbetsterapeutisk utredning och/eller intervention.

Arbetsterapeutisk utredning och intervention för vuxna med utvecklingsstörning

Utredning

Inom området utredning analyserades åtta artiklar varav fem är skrivna av arbetsterapeuter verksamma i Sverige (Dychawy-Rosner & Eklund, 2003; Kjellberg, Haglund, Forsyth, Kielhofner, 2003; Kottorp, Bernspång, Fisher, 2003; Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2008; Kottorp, 2008) två artiklar från Taiwan (Jang, Chang, Lin, 2009; Chern & Lin, 2009) samt en från Israel (Yalon-Chamovitz & Greenspan, 2004).

De åtta artiklarna omfattade studier gällande sju olika arbetsterapeutiska bedömningsinstrument. Tre av dessa har sin teoretiska grund i model of human occupation, MOHO (Kielhofner, 2008) och studierna gällande dessa instrument uppvisar evidens som ger stöd för implementering i praxis.

Assessment of Communication and Interaction Skills (ACIS) bedömer kommunikations- och interaktionsfärdigheter i aktivitet och innefattar observation utifrån tre domäner: fysisk kontakt, informationsutbyte och relationer.

Studien av Kjellberg, m.fl. (2003) syftar till att validera den svenska versionen av ACIS (ACIS-S) och tillämpbarheten i Sverige. Studien visar att ACIS-S har god validitet och reliabilitet vilket innebär att det finns en tillämpbarhet för instrumentet för vuxna personer med utvecklingsstörning.

Assessment of Motor and Process Skills (AMPS) bedömer motoriska färdigheter och processfärdigheter i aktivitet. Kottorp, Bernspång och Fishers studie (2003) syftar till att undersöka validiteten för AMPS. Studien visar på acceptabel validitet för AMPS som därmed kan användas för att bedöma motoriska färdigheter och processfärdigheter för vuxna personer med utvecklingsstörning, men försiktighet ska iakttas när det gäller användandet av AMPS för personer med grav utvecklingsstörning och autism.

I Kottorps studie (2008) undersöks det prediktiva användandet av AMPS för att bestämma vilka personer med utvecklingsstörning som behöver stöd eller assistans för att fungera i samhället. Resultatet visar att enbart processfärdigheterna i AMPS kan predicera behov av grad av stöd för att fungera i samhället för personer med måttlig och lindrig utvecklingsstörning och bidrar därmed till att öka sannolikheten för att få en korrekt bedömning för grad av stöd.

Irena Daily Activity Assessment (IDA) bedömer aktivitetsutförande hos vuxna personer med utvecklingsstörning. Fokus för bedömningen är företrädesvis bedömning av funktioner, men färdigheter i aktivitet återfinns också. Dychawy-Rosner och Eklunds (2003) studie syftar till att validera IDA. Studien visar på god innehållsvaliditet, men fler studier behöver genomföras gällande andra former av validitet.

Yalon-Chamovitz och Greenspans (2004) studie syftar till att undersöka validitet och användbarhet av videoinspelade vardagliga uppgifter, med inbyggda felaktigheter, för att bedöma intellektuella förmågor hos vuxna personer med lindrig och måttlig utvecklingsstörning. Vidare undersöktes sambandet mellan intellektuella förmågor och praktiska färdigheter. Resultatet visade på en betydande korrelation mellan ADL-uppgifter och intellektuella förmågor. Videosekvenserna visade sig ha en stor potentiell användning för att bedöma intellektuella förmågor för personer med lindrig och måttlig utvecklingsstörning, men metoden behöver vidareutvecklas.

Volitional Questionnaire (VQ) bedömer observerbara uttryck för viljan hos individen när han/hon utför en aktivitet. Alfredsson Ågren och Kjellbergs (2008) studie undersöker användbarhet och validitet av den svenska versionen av VQ (VQ-S). Studien visar att VQ-S gav en djupare kunskap om klienten och tillförde information som förbättrade åtgärdsplaneringen. Resultatet uppvisar också validitet för VQ-S. Resultatet visar vidare att instrumentet kan användas för vuxna personer med utvecklingsstörning.

Loewenstein Occupational Therapy Cognitive Assessment (LOTCA) innefattar bedömning av orientering, visuell perception, spatial perception, motor praxis, visuell motorisk organisation och tankeoperationer. Chern och Lins (2009) artikel presenterar en studie som syftar till att undersöka olika former av validitet för LOTCA gällande vuxna personer med utvecklingsstörning i arbetsträning och i undervisning.

Resultatet visar att LOTCA är passande för att bedöma kognitiva förmågor och visuell perception för vuxna personer med utvecklingsstörning. Med National Taiwan University Hospital Physical Capacity Evaluation (NTUH PCE) bedöms en individs arbetsrelaterade fysiska förmågor som styrka, rörlighet, handkoordination och förmåga att inta olika positioner. Artikeln av Jang, Chang och Lin (2009) presenterar en studie som syftar till att undersöka olika former av validitet och reliabilitet för NTUH PCE för personer med utvecklingsstörning, psykisk sjukdom och utan funktionshinder. Resultatet visar att NTUH PCE är ett bra instrument för att bedöma en persons fysiska förmåga.

Intervention

I gruppen intervention återfinns 14 artiklar som omfattar funktions-, aktivitets- respektive miljöinriktade interventioner. Evidensnivån gällande dessa studier kan generellt skattas som låg.

Funktionsinriktade interventioner

När det gäller funktionsinriktade interventioner återfinns dessa i två studier (Rice & Hernandez, 2006; Applegate, Rice, Stein, Maitra, 2008). Syftet med studierna är att undersöka om visuell och verbal feedback kan öka förmågan att utföra en funktionell uppgift. Resultaten visar att när feedback gavs ökade deltagarens förmåga att utföra uppgiften korrekt.

Dock visade det sig i den ena studien (Rice & Hernandez, 2006) att frekvensen av feedback som ges måste vara anpassad, eftersom en för hög eller låg frekvens av feedback kan störa utförandet av uppgifter.

Aktivitetsinriktade interventioner

Nio artiklar beskriver aktivitetsinriktade interventioner. Två av dessa utgår från en svensk kontext (Kottorp, Hällgren, Bernspång, Fisher, 2003; Hällgren & Kottorp, 2005). Övriga artiklar är skrivna av arbetsterapeuter verksamma i Australien (Llewwllyn, McConnel, Honey, Mayes, Russo, 2003; Grant, Carlson, Cullen-Erickson, 2004), USA (Smith, Press, Koenig, Kinnealey, 2005; Kaplan, Clopton, Kaplan, Messbauer, McPherson, 2006), Israel (Lotan, Yalon-Chamovitz, Weiss, 2009), Storbritannien (Urwin & Ballinger, 2005) samt Hong Kong (Chan, Yuen Fung, Wai Tong, Thompson, 2005).

Studierna i svensk kontext handlar om att utvärdera effekterna av ett arbetsterapeutiskt interventionsprogram när det gäller förmåga att utföra aktiviteter i dagliga livet. I den ena studien undersöks om ett klientcentrerat aktivitetsbaserat interventionsprogram kan resultera i såväl en ökad medvetenhet om sin funktionsnedsättning, som förbättrad ADL-förmåga hos klienter med utvecklingsstörning (Kottorp, Hällgren, Bernspång, Fisher, 2003). ADL-förmågan bedömdes med AMPS och Assessment of Awareness of Disability (AAD) användes för att bedöma medvetenhet om aktivitetsbegräsningar.

Resultatet visar att interventionsprogrammet är effektivt när det gäller förmågan att utföra ADL-uppgifter. Förmågan till processfärdigheter förbättrades hos alla deltagare, men när det gäller motoriska färdigheter och medvetenhet om aktivitetsbegränsningar observerades ingen förbättring (Kottorp, Hällgren, Bernspång, Fisher, 2003). I en andra studie har man förfinat det arbetsterapeutiska interventionsprogrammet (Hällgren & Kottorp, 2005). Resultatet av denna studie visar att fem av sex deltagare förbättrade såväl processfärdigheter som motoriska färdigheter. Dock fanns ingen tydlig förbättring när det gäller medvetenhet om aktivitetsbegränsningar.

Tre artiklar undersöker hur sinnesstimulerande intervention kan påverka utmanande beteende eller självskadeproblematik hos vuxna personer med utvecklingsstörning (Kaplan m.fl. 2006; Chan, m.fl 2005; Urwin & Ballinger, 2005). Två av dessa har också som syfte att undersöka hur engagemang i en aktivitet påverkas av sinnesstimulerande intervention (Kaplan m.fl. 2006; Urwin & Bellinger, 2005).

Resultaten i studien av Urwin och Bellinger (2005) visar att nivån av engagemang i aktivitet ökade under interventionsfasen, men försvann då den sinnesstimulerande interventionen togs bort. Det utmanande beteendet minskade hos fyra av de fem deltagarna. Studien av Kaplan m.fl. (2006) visar en förbättrad förmåga att utföra en aktivitet efter sinnesstimulerande intervention. Däremot är effekterna på det utmanande beteendet inte tydliga. I studien av Chan m.fl. (2004) framkommer ingen effekt vid sinnesstimulerande intervention vad gäller minskning av utmanande beteende. Däremot främjade sinnesstimulerande interventioner klienters positiva känslor samt avslappningsnivå.

En studie av Lotan, Yalon-Chamovitz och Weiss (2009) har visat att aktiviteter inom ”virtual reality”, till exempel TV-spel, är lämpliga interventioner för personer med utvecklingsstörning då den fysiska hälsan påverkades positivt.

Grant, Carlson och Cullen-Ericksons (2004) studie beskriver strategier och miljömässiga faktorer som bidrar till en positiv munhälsovård. Studien visar att kommunikationen mellan personen, tandläkaren och medföljande person har stor betydelse liksom utformningen av miljön, såväl i tandläkarmiljön som i hemmet.

Syftet med en studie skriven av Llewwllyn m.fl. (2003) utvärderar effektiviteten av ett interventionsprogram riktat till föräldrar med utvecklingsstörning för att främja deras barns hälsa samt säkerhet i hemmet under förskoleåldern. Programmet visade sig verksamt och förbättrade föräldrarnas förmåga att se faror för barnen i hemmiljön och åtgärda dessa. Alla förbättringar kvarstod då uppföljning gjordes 3 månader efter interventionsprogrammets genomförande.

Miljöinriktade interventioner

Tre artiklar fokuserar på miljöinriktade interventioner. Av dessa utgår två från en svensk kontext (Arvidsson & Jonsson, 2006; Wennberg & Kjellberg, 2010.) och en har genomförts i USA (Hammel, Lai, Heller, 2002).

Hammel, Lai och Heller (2002) har studerat hur användandet av miljöinriktade interventioner som tekniska hjälpmedel och anpassningar av miljön påverkar aktivitetsförmåga hos personer som åldras med utvecklingsstörning. Över 70% av de 109 deltagarna förbättrade sina aktivitetsutföranden med miljöinriktade interventioner. Nästan 10% av deltagarna hade dock fått sämre aktivitetsförmåga efter interventionen. Detta kunde relateras till personalens bristande kunskap och tid.

Användandet av tidshjälpmedel bland personer med utvecklingsstörning har studerats av Arvidsson och Jonsson (2006). I denna studie beskrivs hur personerna upplever användandet av ett hjälpmedel ett år efter introducerandet.

Studiens resultat visar att tidshjälpmedel positivt påverkar självständighet och autonomi. Studien visar även att introducerandet och användandet av tidshjälpmedel är beroende av de förändringar som sker och attityder som finns i personens miljö samt personens egna attityder till hjälpmedlet.

Hur unga vuxna med lindrig utvecklingsstörning upplever sin delaktighet i vardagliga aktiviteter vid användandet av kognitiva hjälpmedel har studerats av Wennberg och Kjellberg (2010). Studien visar att kognitiva hjälpmedel stödjer möjligheten till delaktighet och upplevelsen av hälsa. Hindrade faktorer var de attityder kring hjälpmedlet som finns i personens sociala miljö och hos personen själv samt de attityder som finns gällande delaktighet.

Diskussion

Sex av de artiklar som ingår i denna litteraturgenomgång relaterar på olika sätt till model of human occupation, MOHO (Kielhofner, 2008). Francisco och Carlson (2002) samt O’Neal, Dickerson och Holbert (2007) har visat att MOHO är ett stöd i arbetsterapeutens yrkesutövning. Detta överensstämmer även med en studie av Kåhlin, Kjellberg och Haglund (2009). Bland 285 svenska arbetsterapeuter, varav de flesta arbetade med personer med utvecklingsstörning, var MOHO den arbetsterapeutiska teori som var vanligast förekommande som stöd i yrkesutövningen.

Fyra av litteraturgenomgångens artiklar innehåller bedömningsinstrument som baserar sig på MOHO. Dessa artiklar visar resultat som stödjer användandet av instrumenten ACIS-S, AMPS och VQ-S i praxis (Kjellberg, Haglund, Forsyth, Kielhofner, 2003; Kottorp, Bernspång, Fisher, 2003; Kottorp, 2008; Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2008,) . Det finns även inom området exempel på studier där andra MOHO-baserade instrument använts. I Kåhlin och Haglunds (2009) studie kring psykosociala styrkor och utmaningar gällande arbete för personer med utvecklingsstörning används Worker Role Interview (WRI). Även denna studie stödjer användandet av MOHO i relation till personer med utvecklingsstörning. Litteraturgenomgången visar att MOHO kan vara stödjande för arbetsterapeuter som möter vuxna personer med utvecklingsstörning.

Tre interventionsartiklar med aktivitetsinriktning baseras på studier kring sinnestimulerande interventioner. Enligt O´Neal och Velde (2006) är denna typ av intervention en möjlighet för arbetsterapeuter att kunna arbeta aktivitetsinriktat med vuxna personer med måttlig till grav utvecklingsstörning. Litteraturgenomgångens studier visar dock motsägelsefulla resultat gällande effekten av interventionen, vilket påvisar vikten av fortsatta studier inom området.

Studierna av Kottorp m.fl. (2003) och Hällgren och Kottorp (2005) visar att arbetsterapeutiska interventioner kan bidra till förbättring av ADL-förmåga utan förbättrad medvetenhet om aktivitetsbegränsningar. Detta indikerar att det kan vara meningsfullt att erbjuda interventioner även om klienten inte anser sig ha en aktivitetsbegränsning, men ändå har motivation till aktivitet.

Tre av artiklarna i denna litteraturgenomgång kan relateras till miljöinriktade interventioner (Hammel, Lai, Heller, 2002; Arvidsson & Jonsson, 2006; Wennberg & Kjellberg, 2010). Enligt Hammel (2000; 2003) kan miljöinriktade interventioner vara effektiva strategier för att optimera möjligheten till hälsa, aktivitet och delaktighet för personer med utvecklingsstörning. Stöd för detta återfinns i denna litteraturgenomgång.

Hammel (2003) menar dock att möjligheten att lyckas med implementerandet av en miljöinriktad intervention till stor del beror på den sociala miljö som omger personen. Litteraturgenomgången visar att tid, kunskap och attityder hos den omgivande sociala miljön, men även hos personen själv, är faktorer som kan vara hindrande. Enligt Hammel (2000) spelar arbetsterapeuter en nyckelroll när det gäller att välja effektiva och ändamålsenliga hjälpmedel för personer med utvecklingsstörning. I denna process är det viktigt att arbetsterapeuten är medveten om de faktorer som kan påverka implementerandet negativt så att dessa hinder kan överbryggas.

Denna litteraturgenomgång visar att det finns arbetsterapeutisk forskning kring utredning och intervention gällande vuxna personer med utvecklingsstörning, men att omfattningen kan anses begränsad. Inriktningen på forskningen har dessutom ett varierat bevisvärde vilket måste beaktas när det gäller möjligheten att dra slutsatser. Flera av studierna visar dock på resultat som kan implementeras i praxis. Viktigt att betona i detta sammanhang är att det även finns relevant forskning inom områden som kan relateras till arbetsterapi, så som psykologi, pedagogik och socialt arbete, vilken är betydelsefull för arbetsterapeuters yrkesutövning och som kan vara ett stöd i praxis. Denna forskning innehåller dock inte den inriktning på interaktionen mellan människa, aktivitet och miljö, som är unikt inom arbetsterapi. Ökade satsningar behöver därför göras gällande arbetsterapeutisk forskning kring vuxna personer med utvecklingsstörning.

Det faktum att nio av litteraturgenomgångens 22 artiklar är skrivna av svenska arbetsterapeuter visar att det finns en stor potential gällande ökade satsningar på kunskapsutvecklingen som gagnar praxis inom detta område i Sverige. Detta är nödvändigt för att vuxna personer med utvecklingsstörning ska kunna erhålla kvalificerad utredning och intervention av god kvalitet.

Referenser

  1. Alfredsson Ågren K, Kjellberg A. 2008. Utilization and content validity of the swedish version of the Volitional Questionnaire (VQ-S). Occupational Therapy in Health Care 22(2-3)163-176.*
  2. Applegate SL, Rice MS, Stein F, Maitra KK. 2008. Knowledge of results and learning to tell the time in an adult male with an intellectual disability: a single-subject design. Occupational Therapy International 15(1):32-44.*
  3. Arvidsson, G. & Jonsson, H. 2006. The impact of time aids on independence and autonomy in adults with devlopmental disabilities. Occupational Therapy International, 13(3): 160-175.*
  4. Chan S, Yuen Fung M, Wai Tong C, Thompson D. 2005. The clinical effectiveness of a multi sensory therapy on clients with developmental disability. Research in Developmental Disabilities 26: 131-142.*
  5. Chern J-S, Lin K-C. 2009. Validity of the Loewenstein occupational therapy cognitive assessment in people with intellectual disabilities. American Journal of Occupational Therapy 63(4):414-422.*
  6. Dychawy-Rosner I, Eklund M. 2003. Content validity and clinical applicability of the Irena daily activity assessment measuring occupational performance in adults with developmental disability. Occupational Therapy International 10(2):127-149.*
  7. Francisco I, Carlson G. 2002. Occupational therapy and people with intellectual disabilitity from culturally diverse backgrounds. Australian Occupational Therapy Journal 49:200-211.
  8. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter & Riksförbundet FUB (2009) Arbetsterapeutiska insatser – en förutsättning för ett kvalificerat stöd till personer med utvecklingsstörning. Nacka: FSA
  9. Goodman, J, Hurst, J. & Locke C. 2009. Occupational therapy for people with learning disabilities. A practical guide. Edinburgh: Churchill Livingstone / Elsevier.
  10. Grant E, Carlsson G, Cullen-Erickson M. 2004. Oral health for people with intellectual disability and high support needs: positive outcomes. Special Care in Dentistry: Managing Special Patients, Settings and Situations 24(2):70-79.*
  11. Gustavsson, A. 2004. Inledning. I Gustavsson A (red). Delaktighetens språk. Lund: Studentlitteratur.
  12. Hammel, J. 2000. Assistive technology and environmental intervention (AT-EI) impact on the activity and life roles of aging adults with developmental disabilities: findings and applications for practice. Physical & Occupational Therapy in Geriatrics, 18(1): 37-58.
  13. Hammel, J. 2003. Technology and the environment: supportive resource or barrier for people with developmental disabilities. The Nursing Clinics of North America, 38: 331-349.
  14. Hammel, J., Lai, J-S. & Heller, T. 2002. The impact of assitive technology and environmental interventions on function and living situation status with people who are ageing with developmental disabilities. Disability and Rehabilitation, 24 (1-3): 93-105.*
  15. Hällgren M., Kottorp A. 2005. Effects of occupational therapy intervention on activities of daily living and awareness of disability in persons with intellectual disabilities. Australian Occupational Therapy Journal 52, 350-359.*
  16. Jang Y, Chang T-C, Lin K-C. 2009. Reliability and validity of a physical capacity evaluation used to assess individuals with intellectual disabilities and mental illness. International Journal of Rehabilitation Research 32(1):77-84.*
  17. Kaplan H, Clopton M, Kaplan M, Messbauer L, McPherson K. 2006. Snoezelen multi-sensory environments: Task engagement and generalization. Research in Developmental Disabilities 27: 443-455.*
  18. Kassberg A-C, Skär L. 2008. Experiences of ethical dilemmas in rehabilitation: Swedish occupational therapists’ perspectives. Scandinavian Journal of Occupational Therapy 15:204-211.
  19. Kielhofner, G.. 2008. Model of human occupation. Theory and application. Fjärde utgåvan. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
  20. Kjellberg A, Haglund L, Forsyth K, Kielhofner G. 2003. The measurement properties of the Swedish version of the assessment of communication and interaction skills. Scandinavian Journal of Caring Sciences 17:271-277.*
  21. Kottorp A, Hällgren M, Bernspång B, Fisher AG. 2003. Client-centred occupational therapy for persons with mental retardation: Implementation of an intervention programme in activities of daily living tasks. Scandinavian Journal of Occupational Therapy 10:51-60.*
  22. Kottorp A, Bernspång B, Fisher A.G. 2003. Validity of a performance assessment of activities of daily living for people with developmental disabilities. Journal of Intellectual Disability Research 47(8):597-605.*
  23. Kottorp A. 2008. The use of the Assessment of motor and process skills (AMPS) in predicting need of assistance for adults with mental retardation. Occupation, Participation and Health 28(2):72-80.*
  24. Kåhlin, I. & Haglund, L. 2009. Psychosocial strengths and challenges related to work among persons with intellectual disabilities. Occupational Therapy in Mental Health, 25: 151-163.
  25. Kåhlin, I., Kjellberg, A. & Haglund, L. 2009. Arbetsterapeutisk teori som stöd för klientcentrering – myt eller verklighet? Muntlig presentation vid AT-forum.
  26. Llewwllyn G, McConnel D, Honey A, Mayes R, Russo D. 2003. Promoting health and home safety for children of parents with intellectual disability: a randomized controlled trial. Research in Developmental Disabilities 24:405-431.*
  27. Lotan M, Yalon-Chamovitz S, Weiss PL. 2009. Improving physical fitness of individuals with intellectual and developmental disability through a virtual reality intervention program. Research in Developmental Disabilities, 30: 229-239.*
  28. Mizra, M. & Hammel, J. 2009. Consumer-directed goal planning in the delivery of assistive technology services for people who are ageing with intellectual disabilities. Journal of Applied Research in Intellectual Disabilities, 22: 445-457.
  29. O`Neal, S. & Velde, B. P. 2006. Using Snoezelen with adults with severe or profound mental retardation. OT Practice. 13: 19-23.
  30. O’Neal S, Dickerson A E, Holbert D. 2007. The use of theory by occupational therapists working with adults with developmental disabilities. Occupational Therapy in Health Care 21(4):71-85.
  31. Rice MS & Hernandez HG. 2006. Frequency of knowledge of results and motor learning in persons with developmental delay. Occupational Therapy International, 13(1):35-48.*
  32. Smith SA, Press B, Koenig KP, Kinnealy M. 2005. Effects of sensory integration intervention on self-stimulating and self-injurious behaviors. American Journal of Occupational Therapy, 59 (4): 418-425.*
  33. Urwin R & Ballinger C. 2005. The effectiveness of sensory integration therapy to improve functional behaviour in adults with learning disabilities: five single-case experimental designs. British Journal of Occupational Therapy 68(2):56-66.*
  34. Wynn, K., Stewart, D., Law, M., Burke-Gaffney, J. & Moning, T. 2006. Creating connections: A community capacity-buildning project with parents and youth with disabilities in transitions to adulthood. Physical & Occupational Ttherapy in Pediatrics, 26 (4): 89-103.
  35. Yalon-Chamovitz S, Greenspan S. 2004. Ability to identify, explain and solve problems in everyday tasks: preliminary validation of a direct video measure of practice intelligence. Research in Developmental Disabilities 26:219-230.*
  36. Wennberg, B. & Kjellberg, A. 2010. Participation when using cognitive assistive devices – from the perspective of people with intellectual disabilities. Occupational Therapy International. DOI: 10.1002/oti.296

Referenser med markering (*) har ingått i litteraturgenomgången.

Ansvarig för sida:

Catharina B. Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-11-12

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.