Hoppa till innehåll

Arbetsterapi för personer med depressionssjukdom och/eller ångestsyndrom

Följande artikel publicerades under vinjetten "Forskning i praxis" i tidskriften Arbetsterapeuten nr 8 2009.

Författare

  • Lena Haglund, Docent i arbetsterapi, Linköpings Universitet och ordförande i FSA
  • Birgitta Lundgren Pierre, Utvecklingssekreterare/ FoU-samordnare, leg arbetsterapeut, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatri Mölndal

Kunskapssammanställningar är av stor vikt för att säkerställa en god och säker kvalitet i den arbetsterapeutiska verksamheten. Under våren 2009 presenterade Socialstyrelsen en preliminär version av nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom – beslutsstöd för prioriteringar. En slutversion kommer troligen under våren 2010. Vår förhoppning är att denna kunskapssammanställning inom området utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv ska vara ett komplement till riktlinjerna från Socialstyrelsen och stödja arbetsterapeuten i arbetet tillsammans med personer som har en depressionssjukdom och/eller ångestsyndrom.

Inledning

Arbetsterapi som yrkesutövning vilar på flera teoretiska grunder. Centralt i de arbetsterapiteoretiska modellerna är triaden Person- Miljö - Uppgift. Som exempel kan nämnas Model of Human Occupation (Kielhofner G, 2008) och Canadian Model of Occupational Performance (CAOT, 2002).

Arbetsterapeutens verktyg i utredning och behandling är de olika aktiviteter som människan utför, allt från aktiviteter relaterade till personlig vård, sköta sitt boende, delta i någon form av produktiv verksamhet eller daglig sysselsättning till fritidsaktiviteter. Arbetsterapeututredning visar hur funktionsbortfall/nedsättning påverkar aktivitetsförmågan, hur problem visar sig i vardagens aktiviteter och hur aktivitetsmönster påverkas av och påverkar sjukdomsförlopp och symtom.

Genom analys av aktivitetens krav och möjligheter i relation till klientens behov av behandling väljs i samråd med klienten den aktivitet som ger störst terapeutiskt värde.

Behandlingen indelas i denna översikt i tre grupper; funktionsträning, strukturstödjande insatser och aktivitetsbaserade åtgärder. Genom funktionsträning i olika aktiviteter övas kroppsfunktioner. Strukturstödjande insatser ger träning i egenvård, vila/återhämning och undvikande av hälsorisker. De kan också riktas mot miljön eller omgivningen. Alla insatser som hjälper klienten att hitta nya sätt att vara på och nya strategier för att hantera sin vardag ingår. Hjälpmedel för kognitivt stöd är strukturstödjande och används i kompensatoriskt syfte. Aktivitetsbaserade åtgärder har fokus på skapande, arbetslivs- och arbetsplatsinriktade aktiviteter och hit räknas alla former av pedagogisk intervention som rådgivning, klientkonsultationer, utbildningar och kurser.

Depressionssjukdom och ångestsyndrom kan orsakas av en mängd enskilda eller samverkande komponenter och omständigheter. Depression och ångest påverkar tankar, känslor och förmågan att relatera till andra människor. Medvetna och omedvetna processer påverkar upplevelser och aktivitetsutförandet i ett komplicerat samspel.

Litteraturgenomgång

Artiklar söktes i Pubmed, Cinahl, Scopus, OT seeker och OTDBase publicerade efter den 1 januari 1998 t o m mars 2009. Sökord som används har varit ”Occupational therapy and Depression”, ”Occupational therapy and Anxiety”, och de tre begreppen tillsammans. Totalt blev det 190 träffar och efter en första bortsortering av dubbletter och granskning av att rubriker och sökord återspeglade arbetsterapi återstod 98 artiklar. Dessa granskades utifrån abstrakt och/eller artikeln för att värdera kunskapsbidraget och d artiklar som till sist återstod var 18 stycken. Förutom att artiklarna skulle behandla arbetsterapi och depression och/eller ångest så skulle de vara skrivna på engelska och de klienter som ingick i studierna skulle vara mellan 18-65 år. Med orden ”behandla arbetsterapi” avses att artikeln ska återspegla arbetsterapeutisk utredning, intervention eller utvärdering . Efter genomförd granskning av ingående artiklar fastställde, när artiklarna tillät det, studiernas bevisvärde och slutsatser om evidens drogs. Fastställandet av evidens inspirerades av presenterade riktlinjer från SBU.

Utredning

Att utveckla obalans i sina dagliga aktiviteter är en risk för personer med långvarig psykisk sjukdom. I en studie av Christel Leufstadius och Mona Eklund (2008) sökte man identifiera vilka personer som var i riskzon att utveckla sådan obalans genom att studera tidsanvändning. Studien som omfattade 103 klienter med olika diagnoser visar att äldre ofta hade en bättre balans i sina aktiviteter än yngre. Vidare framkom att personer utan psykossjukdom, dit man kan räkna klienter med depression och ångest, spenderade mer tid i olika aktiviteter än personer med psykossjukdom. Allmänna psykiska symtom som självförebråelse, ångest och svårigheter att samverka med andra försvårar deltagande i arbete och studier och risk finns att man blir inaktiv. Att vara förälder och ha barn tycks liksom ålder vara faktorer som stödjer en bra dygnsrytm. Studiens evidensvärde är begränsat när det gäller klienter med depression och ångestsyndrom även om stratifierat randomiserat urval tillämpats.

Att ha kännedom om vilka mål klienter med depression har med sin behandling skulle underlätta exempelvis utvecklandet av vårdprogram och val av åtgärder. Femtio klienter med diagnosen major depression deltog i en studie där man via intervju sökte fånga deras mål. Som de primära målen angav klienterna symtomreduktion och ökad förmåga att utföra aktiviteter relaterade till den sociala arenan och arbetslivet (social and occupational functioning). Vid rangordning av målen framkom att reducering av självmordstankar, att förstå sig själv var viktiga områden att få hjälp med samt att återfå glädje i dagliga aktiviteter. Färre rangordnade arbete, boende och fysiska aktiviteter som viktiga. Att förmågan att vara aktiv och att utveckla grundläggande funktioner bör prioriteras vid behandling visar studien. Vidare framkom att målet för många klienter var ångestreducerande insatser och att det är särskilt viktigt för klienter med svår depression. Att få ökad kännedom om klientens mål förväntas vägleda forskare att välja kliniskt relevanta utfallsmått. (Uebelacker et al, 2008)

I en litteraturstudie sökte forskare med ”occupational science” (idag ofta benämnt som aktivitetsvetenskap i Sverige) som grund beskriva vilka faktorers som är av vikt för att förstå begreppet balans i arbets- och vardagslivet hos kvinnor med depression. Begreppet engagemang och dess inverkan på känslan av depression och möjlighet till deltagande i aktivitet var framträdande i ett flertal studier. När kvinnor beskrev sina symtom angav de oftare än män även de somatiska symtomen ( t ex aptitlöshet, viktuppgång, hypersomnia) och fler funktionsnedsättningar. Författarna konkluderade att omgivningsfaktorer tycks ha en viktig inverkan på aktivitetsutförandet. Därför bör bedömning av kvinnor med depression inkludera social kontext, roller och andra faktorer i miljön som kan upplevas som eller utgöra hinder i behandlingen. (Whitney, Kusznir & Dixie, 2002).

I syfte att undersöka om ett bedömningsinstrument (OCAIRS) kunde särskilja olika klientgrupper åt genomfördes en studie där klienter med antingen schizophreni, depression eller bipolär sjukdom deltog. Studien visade att klienter med bipolär sjukdom hade en betydande problematik i vardagens aktiviteter, särskilt gällde det att fullfölja sina roller och att hantera vanor och rutiner i vardagen. Man hade svårigheter att organisera vardagens aktiviteter. Även samspel med andra och delaktighet i samhället var påverkat i negativ riktning. Klienter med bipolär sjukdom uppvisade en större problembild än klienter med major depression. Instrumentet har en teoretisk grund i Model of Human Occupation. (Haglund, Thorell & Wålinder, 1998)

Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (2003), ICF, har ett brett spektrum av användningsområde. Att klassifikationen kan användas för att beskriva upplevelse av att leva med depression visar denna fallstudie. Genom att använda ICF tydliggör möjlighet till delaktighet och också utveckling av egenmakt (empowerment) hos klienten. (Creek, 2006)

Summering: Användandet av en arbetsterapeutisk modell vid utredning av personer med depressionssjukdom och/eller ångestsyndrom är sparsam. En artikel refererar till en modell. Däremot återfinns oftast den begreppsmässiga triaden Person – Miljö- Uppgift vid beskrivning av utredning. Graden av evidens är oftast låg men resultatet visar att utredning av balans i dagliga livets aktiviteter stödjer utvecklandet av hälsa såväl ur ett individ - som ett samhällsperspektiv.

Åtgärder

Funktionsträning

Självträningsprogram med SI-aktiviteter kan minska sensorisk svaghet och samtidigt reducera ångest. I en kvasi experimentell pilotstudie studerades om träning av sensorisk svaghet reducerar svagheten och minskar ångestnivån. Studien utgick från Sensory Integration (SI) enl Jean Ayres. Femton friska personer, som själva angav att de hade sensorisk svaghet och ångest, utgjorde undersökningsgrupp. Personerna genomförde ett självträningsprogram med olika SI-aktiviteter (gunga, rockring, stor boll och liten trampolin). Studien visade en ångestreducering mätt med Beck Anxiety Inventory. Forskarna rekommenderar fortsatt test av metoden på klienter med diagnosen ångestsyndrom. (Pfeiffer & Kinnealey, 2003)

Självträningsprogram med SI-aktiviteter kan minska sensorisk svaghet och samtidigt reducera ångest. I en kvasi experimentell pilotstudie studerades om träning av sensorisk svaghet reducerar svagheten och minskar ångestnivån. Studien utgick från Sensory Integration (SI) enl Jean Ayres. Femton friska personer, som själva angav att de hade sensorisk svaghet och ångest, utgjorde undersökningsgrupp. Personerna genomförde ett självträningsprogram med olika SI-aktiviteter (gunga, rockring, stor boll och liten trampolin). Studien visade en ångestreducering mätt med Beck Anxiety Inventory. Forskarna rekommenderar fortsatt test av metoden på klienter med diagnosen ångestsyndrom. (Pfeiffer & Kinnealey, 2003)

Gruppbehandling (occupation and discussion in groups) användas inom psykiatrisk vård för att möta dagens vårdbehov visade en svensk studie med kvalitativ ansats. Syftet var att undersöka hur dagklienter inom psykiatrin upplevt behandling med arbetsterapi i grupp och ge svar på vilken betydelse klienterna ansåg att behandlingen hade haft för utförandet av deras vardagsaktiviteter. Fyra fokusgrupper genomfördes med totalt 14 deltagare. Klienterna hade depressions- och ångestdiagnoser. Behandlingstiden varierade mellan 5-29 månader. Faktorer av betydelse för upplevelse av förändring var timing dvs. professionell guidning för att hitta rätt tidpunkt att starta behandling, tillhörighet, engagemang, utmaning, meningsfull aktivitet och hälsofokus. Förmågan att klara av och att våga, som utvecklades i arbetsterapigruppbehandlingen, hjälpte klienterna i processen att förändra sina dagliga aktiviteter. Resultatet visade att funktionsträningen i grupp gav resultat på aktivitetsnivå. (Sunsteigen, Eklund & Ivanoff, 2008)

Strukturstödjande insatser

Nya strategier att hantera vardagen kan utvecklas med hjälp av The Tree Theme Method (TTM). Metoden grundar sig på skapande aktiviteter som används tillsammans med livsberättelsen i ett aktivitetsperspektiv. Upplevelser, som är svåra att formulera i ord, kan formuleras via skapande aktiviteter. Att ordna och strukturera i det svårformulerade blir en del av den terapeutiska processen. I en fallstudie undersöktes hur en klient uppfattade behandling med TTM och identifierade olika livsteman i ett längre perspektiv. Klienten, som hade ångest och depression fick behandling i fem sessioner. Klienten målade träd och gjorde sin story-telling. Syftet var att hjälpa klienten att hitta nya sätt att vara på och nya strategier för att hantera sin vardag. Vid en tre års uppföljning kunde klienten verifiera att denna behandling bidragit till att hälsan återvunnits. (Gunnarsson, Jansson & Eklund, 2006)

En terapiform med inslag av kognitiv terapi, arbetsterapi, familjeterapi och socialt arbete, men som skiljer sig från dessa genom att fokus ligger på att ändra omgivningen, inte personen benämns nidotherapy. Namnet kommer av det latinska ordet nidus och det engelska nest, som närmast kan översättas med bo eller näste, som är ett exempel på hur omgivningen formar sig efter den organism som ockuperar (occupied) platsen. I en pilotstudie användes ”case vinjettes” för att illustrera den terapi som sex klienter fått. Två av dem hade depressionssjukdom. Resultaten var så pass lovande att fler studier rekommenderas (Tyrer et al, 2003)

Arbetsterapeuter kan använda sin kompetens bortom den traditionella rollen i psykiatrisk slutenvård – som terapeuter i hemmet för att stötta föräldrar med psykisk sjukdom att bli mer framgångsrika i föräldraskapet. En 30- årig kvinna med depression och hennes barn fick flerårig behandling med arbetsterapi i hemmet. Behandlingen hade fokus på kontakt och lek med barnet och uppgifter i samband med barnets skötsel. Fallstudien mynnade ut i rekommendationer sk. guidelines i sex punkter baserade på arbetsterapeutens kliniska erfarenhet och på KBT. Den första principen lyder “If the therapist set up an activity so that a mother and child have the cognitive and motor capacity to successfully participate and that both find pleasure and then facilitates the activity process, the mother will likely exhibit behaviours suggesting reduced self-focused attention” . Principerna bygger på varandra i en logisk följd och har tydligt aktivitetsfokus. (Olsson, 2006)

Aktivitetsbaserade åtgärder

Arbete med djur kan öka självkänslan och minska ångestnivån. I en studie undersöktes om arbete med djur påverkar arbetsförmågan, självkänsla, copingförmåga och livskvalitet samt om depressionsdjup och ångestnivån minskar. Studien var en före- efter- mätning med kontrollgrupp med videofilmning och frågeformulär. Interventionsgruppen deltog i ett 12 veckorsprogram där arbete med djuren några timmar någon/några dagar per vecka ingick. Deltagare (n= 41), lottades till interventions- och kontrollgrupp. Ungefär hälften av alla deltagare hade depression och ångest. Behandlarna var läkare, psykologer, sjuksköterskor och arbetsterapeuter. De klienter med affektiv sjukdom/ångestsyndrom, som visade ökat samspel och interaktion med djuren på videofilmen, upplevde också en ökad självkänsla och lägre ångestnivå. Depressionssymtomen däremot minskade inte. Studien svarade inte på för vilken diagnosgrupp denna form av behandling har störst effekt. (Berget et al, 2007). Studien redovisade ingen arbetsterapeutisk teorigrund.

En cross-over designad studie undersökte värdet av en kurs i ångest/stresshantering om sex sessioner . En frågeställning var vilka inslag i kursen som varit mest värdefulla mätt i termer av bl a minskad ångest. HAD (mäter grad av depression), Spielberger questionnaire (mäter ångest) och Fear questionnaire (mäter ängslan, fobier och undvikande beteeende) användes före, vid starten och vid avslutade av kursen och 2 månader efter avslut. Deltagarna (n=37) var mellan 21 och 60 år och hade varierande diagnoser men alla hade ångesproblem, diagnoserna anges inte. Deltagarna i kursen visade en signifikant reducering av ångest, men även depressionsnivån minskade. Däremot hade kursen ingen effekt på fobi. I utvärderingen framkom att de moment i kursen som behandlade fobi inte var lika uppskattade som övriga. Det kognitiva avsnittet var mest värdefullt liksom avslappning och inslag där man tränade att framföra sina åsikter. (Prior, 1998) Kursinnehållet uppvisar ingen tydlig arbetsterapeutisk grund varför resultat och diskussion också saknar tydlig anknytning till professionen.

I en annan studie med fokus på utbildning beskrevs arbetsterapeutens roll i team och en gruppverksamhet för klienter med ångestsyndrom ledd av arbetsterapeut. Programmet omfattade sju veckor och innehöll introduktion, hemuppgifter, avslappning, diskussion och undervisning kring livsstil, panikattacker, negativa tankar och målsättning för den enskilde individen. Teorigrunden var hämtad från kognitiv terapi. Kriterier för deltagande i programmet var att klienten hade ångestsyndrom. Programmet har utvärderats under fyra år och visade att klinterna upplevde minskade somatiska symtom, ökad medvetenhet och ångestkontroll samt känsla av att kunna hantera sin ångest bättre efter deltagande i programmet. De efterfrågade att programmet skulle förlängas då samspelet med andra som har samma problem upplevdes som ytterst värdefullt. (Rosier, Williams & Ryrie, 1998)

Värdet av arbetsterapi med inriktning på arbete som kombinationsbehandling av klienter med depressionssjukdom studerades i en randomiserad studie av A H Schene et al (2007). Tillägg med arbetsterapi till sedvanlig behandling förbättrade inte depressionen, men ökade produktiviteten utan att klienterna upplevde ökad stress i sitt arbete. Dessutom var kombinationsbehandlingen mer kostnadseffektiv jämfört med sedvanlig behandling. Undersökningsgruppen hade arbetsrelaterad depression. I studien beskrivs arbetsterapi som en specifik form av beteendeterapi med fokus på ”fungerande i arbete” (functioning in workplace). Deltagarna (n=62) randomiserades till sedvanlig behandling alternativt med tillägg av arbetsterapi. Med sedvanlig behandling avsågs medicinering och CM (case management). Interventionen, som sträckte sig över ett halvår, inkluderade en diagnostisk fas med aktivitetsanamnes och plan för arbetsåtergång, och en behandlingsfas med arbetsterapi individuellt och i grupp. I artikeln redovisades inte vilka aktiviteter eller uppgifter som användes. Författarna betonade att ”OT was not focused on symtoms but on functioning”. I arbetsterapibehandlingen ingick inte den kognitiva delen (utan närmare specificering) i kognitiv beteendeterapi (KBT), vilket redovisades som en möjlig anledning till att effekt på depressionssymtomen uteblev. Studien hade en relativt liten undersökningsgrupp, bortfallet vid follow-up var stort. Den ekonomiska analysen hade också redovisade svagheter.

Utbildning kan vara en agent för förändring, upptäckt och social integration för klienter med psykisk ohälsa. I en kvalitativ explorativ intervjustudie var syftet att undersöka för- och nackdelar med att delta i vuxenutbildningskurs anpassad för klienter med psykisk ohälsa. Arbetsterapeuter gav stöd till klienterna att genomgå vuxenutbildning. Hypoteser om aktivitetens positiva inverkan på hälsan användes som teorigrund. Klienter (n=12) randomiserades från ett sk. education link team. Sju klienter hade depression, två bipolär, två hade schizofreni och för en klient fanns ingen namngiven diagnos. Kursen innehöll hantverk (trä, metall, målning, blomsterbindning), catering, meditation/avspänning, IT, trädgårdsskötsel, matematik och engelska. En majoritet beskrev positiv förändring i form av ökat självförtroende och självkänsla, socialisation och motivation. Ångest och depressionssymtom minskade och de upplevde en allmän känsla av att må bättre. (Westwood, 2003).

En rehabiliteringsprocess beskrevs i en fallstudie. Klienten hade både fysiska och psykiska svårigheter. Interventionen bestod av ett program i flera steg som avslutades med att klienten blev ”peer-specialist”. Arbetsterapeut ingick i det team som hjälpte klienten att bli, som hon själv uttryckte det ”en hel person integrerad i samhället”. Övriga behandlare var CM (case manager) och läkare. Dagsprogrammet gav struktur och hon fick prata om sina känslor. Programmet ledde till att klienten förändrade sitt sätt att tänka och uttrycka känslor. (Hooper, 1998) Ingen explicit arbetsterapeutisk teorigrund redovisades med värdet av att lära sig emotionella copingstrategier lyftes fram.

Summering: Det finns inga säkra vetenskapliga bevis på en positiv effekt på depressionssjukdom och/eller ångestsyndrom med funktionsträning, strukturstödjande insatser eller aktivitetsbaserade åtgärder. Studierna visar dock på stark klient- och behandlarevidens.

Utvärdering

Oavsett vilka åtgärder en klient ordineras skall någon form av utvärdering göras. I en interventionsstudie med före- och efter mätningar undersöktes användbarheten av Candian Occupational Performance Measure (COPM). Författarna hade för avsikt att med COPM undersöka vilka förändringar ett genomfört arbetsterapiprogram ledde till. Studien pågick under fyra år. Sextio klienter (28 män och 32 kvinnor) deltog - 35 av dessa hade depression och ångest. En retrospektiv analys av journalanteckningarna relaterade till COPM-skattningarna genomfördes. Flest problem rapporterades inom aktivitetsområdet fritid. Efter genomfört program skattade 43 personer sin förmåga att utföra aktiviteter högre och man var också mer tillfredsställelse. Arbetsterapeuten ingick i ett multidisciplinärt team med tillgång till flera behandlingsmetoder. Arbetsterapeuten långa erfarenhet inom det psykiatriska området kan ha påverka resultatet. (Chesworth et al, 2002)

För att undersöka hur arbetsterapeutisk intervention påverkade personer med depression studerades förändringar av livskvalitet hos 83 personer varav, 73 % var kvinnor. Beck Anxiety Inventory, Beck Depression Inventory, COPM, Activities of Daily Living Inventory och Occupational Self Assessment (OSA) användes. Studien indikerade att engagemang i olika aktiviteter och den tillfredsställelse som man upplever vid deltagande i olika aktiviteter har en positiv inverkan på livskvalitet. Författarna lyfte fram vikten av en adekvat medicinering av klienter med depression som kan stödja deltagande i meningsfulla dagliga aktiviteter. Man uppmärksammade även omgivningsfaktorers positiva inverkan på upplevelse av livskvalitet mätt med OSA. (Ay-Woan et al, 2006)

Summering: Den vetenskapliga basen i arbetsterapi är fortfarande begränsad när det gäller utvärdering. Instrument för att mäta effekter av åtgärder hämtades från arbetsterapi men också från andra discipliner i en av de granskade studierna.

Diskussion

Denna litteraturgenomgång visar att forskning inom området depressionssjukdomar och/eller ångestsyndrom fortfarande är relativt sparsam inom arbetsterapi. Den forskning som bedrivits har också ofta en låg vetenskaplig evidens. Inom arbetsterapi finns en lång tradition och beprövad erfarenhet av att använda funktionsträning, strukturstödjande insatser och/eller aktivitetsbaserade åtgärder i arbetet tillsammans med personer som har en depressionssjukdom och/eller ångestsyndrom. Att struktur i vardagen och en balans mellan aktivitet och vila underlättar livet som helhet och har god effekt på välbefinnandet är exempel på en oomstridd beprövad erfarenhet inom arbetsterapi för personer med psykiska funktionshinder som också bekräftas i mindre studier.

En mycket avgörande faktor för avsaknad av stark evidens vid genomgång av arbetsterapiinsatser för personer som har en depressionssjukdom och/eller ångestsyndrom är att arbetsterapeuter oftast inte utgår från en diagnos vid genomförande av studier. Forskningen inom arbetsterapi återspeglar praxis där behandling av en person med en sjukdom sällan förekommer. Många av det klienter som arbetsterapeuter behandlar har oftast en multiproblematik sk samsjuklighet. Trots detta kan man bejaka att arbetsterapi för den studerade klientgruppen har ett värde. Men som SBU också anger måste fortsatta studier ske för att undersöka om det är en förbättrad symtombild som ger ökad aktivitet eller omvänt, om ökad aktivitet leder till förbättring.

I denna kunskapssammanställning har tidskrifter ingått som exempelvis saknar ett vetenskapligt granskningssystem och andra litteraturgenomgångar har också ingått i sammanställningen. För att nå en evidensbaserad praxis behöver tre hörnstenar beaktas; forskningen inom området, arbetsterapeutens kompetens och beprövad erfarenhet samt klienternas uppfattning. Denna kunskapssammanställning svarar framför allt på kunskapsläget utifrån beprövad erfarenhet och klienterna uppfattning om arbetsterapins insatser. Förhoppningsvis ska framtiden ge tydligare underlag för den första hörnstenen; forskning.

Referenser

Artiklar med markering (*) har ingått i kunskapssammanställningen

  1. Ay-Woan P, Sarah CP, LyInn C, Tsyr-Jang C, Ping-Chuan H. 2006. Quality of life in depression: predictive models. Qual Life Res. Feb;15(1):39-48.*
  2. Berger B, Skarsaune I, Ekeberg O, Braastad BO. 2007. Humans with Mental Disorders Working with Farm Animals: A Behavioral Study. OTMH. 23(2 ):101-117.*
  3. Canadian Association of Occupational Therapists, (CAOT). 2002. Enabling Occupation: an occupational therapy perspective. Revised edition. Ottawa. Ontario: CAOT Publications ACE.
  4. Chesworth C, Duffy R, Hodnett J, Knight, A. 2002. Measuring clinical effectiveness in mental health: Is the canadian occupational performance an appropriate measure. BJOT. 65(1):30-4.*
  5. Creek J. 2006. Living with Depression: Function, Activity and Participation Mental Health Occupational Therapy.OTMH. 11(2): 47-49.*
  6. Gunnarsson AB, Jansson JA, Eklund M. 2006. The Tree Theme Method in Psychosocial Occupational Therapy: A Case Study. SJOT. 13(4):229-240.*
  7. Haglund L, Thorell L-H, Wålinder J. 1998. Occupational functioning in relation to psychiatric diagnoses: schizophrenia and mood disorders. Nord. J. Psychiatry, 52/3, 223-229.*
  8. Hooper JB. 1998. Out of the Ashes. OTMH. 14(1/2):57-65.*
  9. Kielhofner G. 2002. Model of Human Occupation; theory and application. 3ed. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins, 2002.
  10. Kielhofner G. 2008. Model of Human Occupation; theory and application. 4th ed. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
  11. Leufstadius C, Eklund M. 2008. Time use among individuals with persistent mental illness: Identifying risk factors for imbalance in daily activities. SJOT. 15(1): 23-33.*
  12. Olson L. 2006. When a Mother Is Depressed: Supporting Her Capacity to Participate in Co-Occupation with Her Baby--A Case Study. OTMH. 22(3/4):135-152.*
  13. Prior S. 1998. Determining the Effectiveness of a Short-Term Anxiety Management Course. BJOT. 61(2):207-213.*
  14. Pfeiffer B, Kinnealey M. 2003. Treatment of sensory defensiveness in adults. OTI .10(3):175-184.*
  15. Rosier C, Williams H, Ryrie I.1998. Anxiety Management Groups in a Community Mental Health Team. BJOT. 61(5):203-206.*
  16. SBU Behandling av depressionssjukdomar: en systematisk litteraturöversikt. Vol 1. 2004.
  17. SBU Behandling av ångestsyndrom: en systematisk litteraturöversikt. Vol 1. 2005.
  18. Schene AH, Koeter MW, Kikkert MJ, Swinkels JA, McCrone P. 2007. Adjuvant occupational therapy for work-related major depression works: randomized trial including economic evaluation . Psychol Med. 37(3):351-62.*
  19. Sundsteigen B, Eklund K, Dahlin-Ivanoff S. 2008. Klients' experience of groups in outklient mental health services and its significance for daily occupations. SJOT. 3:1-9. [Epub ahead of print]*
  20. Tyrer P. Sensky T, Mitchard, S. 2003. Principles of nidotherapy in the treatment of persistent mental and personality disorders. Psychther Psychosom. 72(6):350-6.*
  21. Westwood J. 2003. The impact of adult education for mental health service users. BJOT. 66 (11):505-10.*
  22. Wilcock A. 2005. An occupational perspective on health. Thorofare, NJ:SLACK, Incorporated.
  23. Whitney D, Kusznir A, Dixie A. 2002. Women with Depression: The Importance of Social, Psychological and Occupational Factors in Illness and Recovery. JOS. 9(1): 20-27.*
  24. WHO. 2001. International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Svensk översättning: Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. Socialstyrelsen.
  25. Uebelacker L, Battle C, Friedman M, Cardemil E, Beevers C, Miller I. 2008. The importance of interpersonal treatment goals for depressed inklients. J Nerv Ment Dis. 196(3):217-22.*
  26. http://www.sbu.se/

 

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-26

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.