Hoppa till innehåll

Instrument för bedömning av arbetsförmåga med arbetsterapeutisk teorigrund

Denna artikel publicerades under vinjetten "Forskning i praxis" i tidskriften Arbetsterapeuten nr 5 2008.

Författare

Jan Sandqvist Med dr, leg arbetsterapeut, Elin Ekbladh Med dr, leg arbetsterapeut, Lena Haglund Docent, leg arbetsterapeut, Verksamma vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings universitet

Sammanfattning

Arbetsterapeuters kompetens efterfrågas i allt större utsträckning när det gäller bedömning av personers arbetsförmåga. För att kunna göra professionella bedömningarna krävs tillförlitliga och adekvata bedömningsinstrument. Instrument med arbetsterapeutisk teorigrund för bedömning av arbetsförmåga har identifierats via litteraturgenomgång. De bedömningsinstrument som framkom var Assessment of Work Performance (AWP), Dialog om Arbetsförmåga (DOA), Work Environment Impact Scale (WEIS) och Worker Role Interview (WRI). Bedömningsinstrumenten har alla Model of Human Occupation som teoretisk grund och har prövats avseende psykometriska egenskaper med goda resultat. Instrumenten används av många olika rehabiliteringsaktörer och fortsatt forskning pågår.

Instrument för bedömning av arbetsförmåga med arbetsterapeutisk teorigrund
Bedömning av personers arbetsförmåga har en viktig funktion i processen att komma åter i arbete [Gobelet et al, 2007; Innes & Straker, 1998a, Matheson et al, 2001]. Bedömningen kan syfta till att hjälpa personer att antingen hitta ett arbete, återgå till ett tidigare arbete eller att kunna vara kvar i sitt nuvarande arbete [Jackson et al, 2004]. För att instrument som används vid bedömning av arbetsförmåga ska kunna ge vägledning för fortsatt rehabilitering bör de vara baserade i en teoretisk grund som tar hänsyn till faktorer som påverkar arbetsförmågan [Kielhofner, 2002; Velozo et al., 1999]. Om man kan relatera bedömningsresultaten av ett enskilt instrument till en modell ges möjlighet till en fördjupad förståelse av bedömningsresultaten och också stöd för fortsatt intervention [Kielhofner, 2004].

Tillförlitlighet i bedömning av arbetsförmåga uppnås genom att välja bedömningsinstrument som är praktiskt användbara, valida och reliabla. Då ett bedömningsinstrument normalt har ett specifikt fokus och användningsområde, räcker det i allmänhet inte med att använda sig av ett enskilt instrument vid bedömning av en klients arbetsförmåga. I det professionella ansvaret ligger att beakta vilka aspekter av arbetsförmåga som valt bedömningsinstrument tillhandahåller respektive inte tillhandahåller [Law, Baum & Dunn]. Användning av flera olika datainsamlingsmetoder och olika informationskällor ger djupare och mer användbar information och kombinerar subjektiv och objektiv bedömning på ett ändamålsenligt sätt [Innes & Straker, 2002; Travis, 2002].

En adekvat bedömning av en klients arbetsförmåga kännetecknas av

  • användning av flera informationskällor (ex. klienten själv, arbetsgivare, medarbetare, bedömande personal).
  • användning av flera datainsamlingsmetoder (ex. intervju och observation med flera olika och kompletterande bedömningsinstrument).
  • Triangulering av insamlade data, d.v.s. att man analyserar insamlade data i relation till varandra och skapar på så vis en helhetsbild av klientens situation.

I denna kunskapsöversikt som genomförts på uppdrag från Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) avser författarna att kartlägga vilka bedömningsinstrument som har teoretisk grund i arbetsterapi och som är utvecklade för att bedöma klinters arbetsförmåga. Vidare ges en översiktlig presentation av de i översikten framkomna bedömningsinstrumenten.

Med bedömningsinstrument avses i detta fall redskap/verktyg/metoder som en bedömare kan använda sig av för att samla in och analysera information av betydelse för en klients arbetsförmåga.

För att definiera begreppet arbetsterapeutisk teori används den definition av ämnet arbetsterapi som FSA antaget, vilken lyder: ”Arbetsterapiämnet omfattar det mänskliga görandet så som det uttrycks i socialt och kulturellt definierade aktiviteter. Arbetsterapiämnet är kunskapen och vetenskapen om hur resurser i individen, omgivningen och aktiviteter interagerar och stimulerar till delaktighet i livssituationen. Kunskapen och vetenskapen innefattar även förebyggande och terapeutisk tillämpning med syfte att stimulera till välbefinnande i det dagliga livet.” [FSA, 2008-06-16]

Bedömningsinstrumenten ska således vara teoretiskt förankrade i en teori som söker förklara och förstå det mänskliga görandet vilket i detta fall är arbete och som beaktar hur resurser i individen, omgivningen och aktiviteter interagerar och stimulerar till delaktighet i livssituationen. Teorin ska även ge stöd för intervention.

Till grund för kunskapsöversikten har en litteraturgenomgång genomförts där artiklar har sökts i databaserna: Allied and Alternative Medicine (AMED), Nursing and Allied Health (CINAHL), Cochrane, OT-seeker, Psychinfo, Scopus och PubMed. Litteraturgenomgången har avgränsats till artiklar skrivna på engelska och publicerade i peer review granskade tidskrifter under de senaste 12 åren (1996-2008). Artiklar som inkluderats är de som haft fokus på bedömningsinstrument med arbetsterapeutisk teorigrund och som specifikt syftar till att bedöma klinters arbetsförmåga. Vid sökningen har sökordet ”Occupational therapy” använts tillsammans med följande sökord i olika kombinationer ”Work capacity evaluation”, ”Vocational”, ”Assessment”, ”Instrument” och ”Measurement”.

De artiklar som utifrån titel och abstrakt föreföll stämma in på inklusionskriterierna lästes. Totalt lästes 30 artiklar genererade från PubMed-sökningen, 19 artiklar från sökningen i AMED samt 15 artiklar från CINAHL-sökningen övriga databser genereade inga ytterligare artiklar. Efter genomgång av artiklarna framkom att sex av dem beskrev instrument för bedömning av arbetsförmåga med teoretisk grund i arbetsterapi teori: Bedömningsinstrumenten var Assessment of Work Performance (AWP), Dialog om Arbetsförmåga (DOA), Work Environment Impact Scale (WEIS) och Worker Role Interview (WRI) (Tabell 1). Bedömningsinstrument Artikel Assessment of Work Performance (AWP) Dialog om arbetsförmåga (DOA), Work Environment Impact Scale
(WEIS).

Model of Human Occupation (MOHO) framkom som teoretisk grund för samtliga bedömningsinstrument som presenteras i denna kunskapsöversikt. Modellen syftar till att förklara hur människans motivation, livsstil, kapacitet och den sociala och fysiska miljön påverkar människans möjlighet till aktivitet och delaktighet. Arbete är en av vuxenlivets viktigaste verksamheter och därför har instrument som bedömer aktivitet och delaktighet i relation till arbete utvecklats [Kielhofner, 2002; 2008].

Det finns många andra instrument för bedömning av arbetsförmåga än vad som presenteras i denna kunkapsöversikt. Anledningen till att de inte inkluderats är att de inte uppfyller ett eller flera av de inklusionskriterier som bestämts för denna översikt dvs de saknar arbetsterapeutisk teorigrund eller har inte specifikt syfte att bedöma arbetsförmåga.

Presentation av bedömningsinstrumenten

Assessment of Work Performance (AWP) AWP (BaFiA) är framtaget i Sverige och är ett bedömningsinstrument som används för att via observation bedöma en individs färdigheter vid utförandet av arbete [Carlsson, 2007; Pichon, 2005; Sandqvist, 2001; Sandqvist et al., 2006; Sandqvist, 2007; Sandqvist et al., accepted a; Sandqvist et al., accepted b]. Instrumentet är ännu så länge mest känt under sitt svenska namn – Bedömning av Färdigheter i Arbete (BaFiA), men AWP kommer att bli det framtida namnet på instrumentet.

AWP är ett observationsinstrument som bedömer individens arbetsfärdigheter inom tre områden (14 variabler): motoriska färdigheter, processfärdigheter samt kommunikations- och interaktionsfärdigheter. AWP kan användas för att bedöma färdigheterna i arbete hos klienter med alla former av arbetsrelaterad problematik, dvs instrumentet är ej sjukdoms-, skade- eller diagnosbundet. Bedömning kan ske i olika arbetsrelaterade uppgifter och i såväl reell som mer artificiell miljö, dvs instrumentet är ej heller uppgifts- eller kontextbundet. Skattningar av klientens färdigheter kan matchas mot kravprofil framtagen med instrumentet AWC.

AWP används idag inom olika rehabiliteringsverksamheter i Sverige, såsom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassans Försäkringsmedicinska Centrum, företagshälsovård, kommunala verksamheter och primärvård.

Instrumentets ”face validity”, innehållsvaliditet, konstruktionsvaliditet och användbarhet har prövats i ett flertal studier med goda resultat [Sandqvist et al., 2006; Sandqvist, 2007; Sandqvist et al., accepted a; Sandqvist et al., accepted b]. Fortsatta studier där instrumentets psykometriska egenskaper prövas pågår. Versioner på andra språk än svenska håller på att utvecklas. Arbete pågår för att göra instrumentet webbaserat.

Det har även konstruerats en arbetskravsanalys baserad på AWP. Instrumentet har namnet AWC (Assessment of Work Characteristics) och används för att beskriva en arbetsuppgifts karakteristika utifrån i vilken omfattning en arbetsuppgift ställer krav på olika färdigheter hos individen för att arbetsuppgiften ska kunna utföras ändamålsenligt och effektivt [Sandqvist, 2006b; Sandqvist, 2007]. AWC bygger på begreppen i AWP och instrumenten är tänkta att komplettera varandra.

Dialog om Arbetsförmåga (DOA)

DOA har utvecklats i Sverige och är ett bedömningsinstrument som används vid utredning och rehabilitering av arbetsförmåga [Norrby& Linddahl, 2001; Norrby& Linddahl; 2006] och är i dag ett väletablerat instrument inom nationell arbetslivsinriktad rehabilitering. Instrumentet är ett skattningsinstrument som har fokus på individens delaktighet i rehabiliteringsprocessen och målgruppen för DOA är individer i arbetsför ålder där det finns oklarheter om arbetsförmåga.

DOA innehåller fem frågeområden vilka innefattar; 1) självkännedom, intressen och värderingar, 2) roller och vanor, 3) fysisk förmåga, 4) organisations och problemlösningsförmåga samt 5) förmåga till samspel och kommunikation fråga. Med stöd av DOA genomför individen en självskattning av sina resurser och begränsningar i förhållande till arbete. Dessutom kan det vara aktuellt för arbetsterapeuten att göra en parallell skattning som bygger på kännedom om individen och möjlighet till observation i varierade arbetsinriktade aktiviteter. Den efterföljande dialogen avser att ge en samlad bild av individens resurser och begränsningar i förhållande till arbete samt kan ge underlag för målformulering vid fortsatt rehabilitering.

Instrumentets begreppsvaliditet [Linddahl et al, 2002], test –retest reliabilitet samt interbedömarreliabilitet har prövats [Norrby & Linddahl, 2006]. Studierna visar att DOA har en god validitet och reliabilitet i att bedöma arbetsförmåga. Studierna är också presenterade i en licentiatavhandling [Linddahl, 2007]. Från och med 2007 kan instrumentet även beställas i en engelsk version: Dialogue about working ability (DWA) version. 3.0. Arbete pågår också för att göra instrumentet webbaserat.

Work Environment Impact Scale (WEIS-S)

WEIS är ett bedömningsinstrument som används för att identifiera hur personer uppfattar sin psykosociala och fysiska arbetsmiljö. Genom WEIS bedömningen som består av en semistrukturerad intervju och efterföljande bedömning erhålls information om personens subjektiva uppfattning om hur en specifik arbetsmiljö stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete, tillfredsställelse och välbefinnande. Personer som upplever psykosociala eller fysiska svårigheter relaterat till arbetsmiljön är lämpliga för bedömning utifrån WEIS. Vid intervjun efterfrågas information om hur en given arbetsmiljö påverkar den enskilde personen, vilket kan vara personens arbetsplats, praktikplats eller liknande.

WEIS kan användas som en komponent vid bedömning av arbetsförmåga och för identifiering av hur olika arbetsmiljöfaktorer kan anpassas för att stödja den enskilde individen. Bedömning utifrån WEIS fokuserar på individens delaktighet i form av individens upplevelse av sin fysiska och psykosociala arbetsmiljö och dess påverkan på välbefinnande och utförande av arbete [Ekbladh & Haglund, 2000; Ekbladh, 2008; Moore-Corner et al, 1998].

Den första versionen av WEIS utvecklades i Chicago år 1996. År 1997 bearbetades och översattes WEIS till svenska. Den andra svenska versionen av WEIS [Ekbladh & Haglund, 2000] är baserad på den senaste versionen av den amerikanska WEIS [Moore-Corner et al, 1998]. Psykometriska prövningar av WEIS konstruktionsvaliditet har genomförts [Corner et al, 1997; Kielhofner et al, 1999b] där instrumentet uppvisat goda resultat. I en annan studie [Ekbladh et al, accepted a] framkom att WEIS är ett användbart instrument för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Arbete pågår för att göra WEIS webbaserat.

Worker Role Interview (WRI-S)

WRI är ett bedömningsinstrument som utvecklats för att identifiera hur psykosociala och miljömässiga faktorer påverkar individers möjligheter att vara kvar i, återgå till eller skaffa ett arbete. Genom WRI bedömningen, som består av en semistrukturerad intervju och efterföljande bedömning, erhålls information om individens tidigare och nuvarande arbetssituation, individens livssituation i relation till att ha en arbetsroll och hur individen ser på sin framtida arbetssituation. WRI är lämpligt att använda för individer som har någon skada eller sjukdom som medfört frånvaro från arbete eller för individer som har varit ifrån arbetsmarknaden under en längre period och inte har något specifikt arbete att återgå till. Beroende på individens unika situation bedöms hur psykosociala och miljömässiga faktorer påverkar individens möjligheter att vara kvar i, återgå till eller skaffa ett arbete. WRI kan användas som en komponent vid bedömning av arbetsförmåga och för identifiering av arbetslivsinriktade rehabiliteringsbehov. Bedömningen utifrån WRI fokuserar på individens delaktighet i form av individens upplevelse av sin situation i relation till arbets- och livssituation [Ekbladh & Haglund, 2007; Braveman et al, 2005].

Den första versionen av WRI utvecklades i Chicago år 1991 [Velozo et al, 1998]. År 1996 översattes WRI till svenska. Studier på WRI:s psykometriska egenskaper har resulterat i att  kontinuerliga revideringar av instrumentet har gjorts. Svenska WRI version 3 är baserad på den senaste amerikanska versionen av instrumentet dvs version 10.0 [Braveman et al, 2005], som utvecklades i samarbete mellan forskare i USA, Storbritannien och Sverige. Prövningar av WRI har utförts där instrumentet har uppvisat goda psykometriska egenskaper. Test-retest reliabilitet och interbedömarreliabilitet prövades i en studie av Biernacki [1993] och WRI:s konstruktionsvaliditet har prövats i flertalet studier [Haglund et al, 1997; Velozo et al, 1999; Forsyth et al, 2006; Fenger & Kramer, 2007], vidare har WRI: s prediktiva validitet för att förutsäga återgång i arbete prövats [Velozo et al, 1999; Ekbladh et al, 2004; Ekbladh et al, accepted b]. Arbete pågår för att göra WRI webbaserat.

Författarna vill tacka Eva Norrby och Iréne Linddahl för bidrag till beskrivningen av bedömningsinstrumentet DOA.

Bedömningsinstrument

                     

Artikel

     
  • Assessment of Work Performance
    (AWP)
  Assessment of Work Performance (AWP) – development of aninstrument. [Sandqvist, Törnqvist & Henriksson, 2006]
     
  • Dialog om arbetsförmåga (DOA)
 

Construct validity of the instrument DOA: A dialogue about ability to work (Linddahl, Norrby & Bellner 2003) 

    Reliability of the instrument DOA: Dialogue about ability related to work (Linddahl & Norrby, 2006) 
     
     
  • Work Environment Impact Scale (WEIS)
  Construct validity of a work environment impact scale (Kielhofner, Corner & Lin, 1997) 
     
  •  Worker Role Interview (WRI)
 

Administration and application of the Worker Role Interview: looking beyond functional capacity (Fisher, 1999)

   

The Worker Role Interview: a powerful tool in Icelandic work rehabilitation (Asmundsdottir, 2004)


Pågående utredning om arbetsförmåga

I slutet av juni i år överlämnade generaldirektör Anna Hedborg första delbetänkandet av Arbetsförmågeutredningen; ”Arbetsförmåga? En översikt av bedömningsmetoder i Sverige och andra länder” (SOU 2008:66). I delbetänkandet konstateras att arbetsförmåga är ett komplext begrepp som både är svårt att definiera och bedöma och att det behöver sättas i relation till både personens förmåga och kraven i arbetet. I utredningen lyfts det fram att olika typer av bedömningsinstrument behövs beroende på vad bedömningen ska ligga till grund för dvs om den ska vara underlag för förvaltningsbeslut i form av rätt till ersättning eller om bedömningen ska användas för att ge stöd för planering och vägledning av rehabiliteringsinsatser som syftar till att personen ska komma åter i arbete. I delbetänkandet har fokus varit på metoder och instrument för att bedöma rätten till ersättning och en jämförelse mellan systemen i Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Australien har genomförts.

Slutsatsen är att bedömning av rätt till sjukförsäkring bör utgå från att klargöra individens funktionstillstånd och hur det är relaterat till arbetsförmågan. Utredningen ger förslag på att de bedömningsmetoder som används i Sverige i dag ska utvärderas vetenskapligt i form av kontrollerade randomiserade studier och att ingående instrument prövas vad gäller validitet och reliabilitet. I vilken utsträckning de metoder som används ger utrymme för den försäkrade att vara delaktig bör också beaktas då den möjligheten förefaller vara större i flera av de andra länder som studerats. I nästa avrapportering som beräknas komma under våren 2009 kommer även instrument som är inriktade på att utreda behov av stöd och rehabilitering för att möjliggöra återgång i arbete behandlas.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2010-10-26

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.